Dykare undersöker Osmundvraket. Infälld: En osmund, järnklump, som fartyget var lastat med.

© Jim Hansson/Vrak/SMTM

Osmundvraket berättar om Gustav Vasas järnexport

Lasten om minst 25 tunnor obearbetade järnklumpar får inte bara marinarkeologer utan också bergshistorikerna att jubla.

22 maj 2020 av Anna Larsdotter

De ser inte mycket ut för världen: små halvrunda, taggiga järnklumpar som väger ungefär 300 gram styck. Men för femhundra år sedan eller mer var de så kallade osmundarna hårdvaluta för Sverige som exporterade sitt järn i form av dessa små obearbetade tingestar.

Trots att det finns mycket kunskap om hur de tillverkades – i framförallt Bergslagen – och hur viktiga de var som inkomstkälla och bytesmedel har få fynd gjorts av osmundar i Sverige. Därför riktas stora förhoppningar mot det så kallade Osmundvraket utanför Dalarö i Stockholms skärgård, som visat sig ha hela 25 tunnor ombord.

– De osmundar vi hittat tidigare har grävts ut på land och motsvarar ungefär en tunna, säger Catarina Karlsson, bergs- och agrarhistoriker på den svenska stålindustrins branschorganisation Jernkontoret.

– Därför är detta fynd helt unikt och ger oss fantastiska möjligheter till vidare forskning om osmundarnas kvalitet, hur osmundjärn lastades och fraktades, var det var på väg och vilka typer av skepp som användes.

Osmundvraket 1500-talsskepp

Det så kallade Osmundvraket upptäcktes på 30 meters djup år 2018 och har sedan dess varit ett undersökningsobjekt för marinarkeologerna vid Statens maritima och transporthistoriska museer. Nyligen tog dykare från det kommande museet Vrak i Stockholm prov på både skepp och last och filmade det 20 meter långa skrovet som tros vara från första hälften av 1500-talet. Träet i tunnorna är hugget kring år 1540 i Baltikum.

FLER HISTORISKA NYHETER I VÅRT NYHETSBREV!

Kanske är det en så kallad holk – en mytomspunnen klinkbyggd senmedeltida skeppstyp som nämns i källorna och som övergavs under 1500-talet till förmån för kravellbyggda fartyg.

– Skeppet har även stångjärn ombord, och vi vet att Gustav Vasa på 1500-talet verkade för att Sverige skulle producera stångjärn istället för osmundar eftersom det var mer bearbetat och därmed gav mer betalt, säger Catarina Karlsson.

© Anders Wallander

Marinarkeologerna Jim Hansson och Patrik Höglund med ett stångjärn ur lasten från Osmundsvraket.

Järn för jordbruk och vapen

Osmundvraket tycks alltså ha seglat i en brytningstid, när olika skeppstyper användes och såväl osmundar som stångjärn var åtråvärt gods i hela Europa.

– Vi tänker ofta på järn som en råvara för framförallt vapen och rustningar. Men redan på 1500-talet användes det inom jordbruket, där varenda åker och äng som brukades krävde tillgång till redskap smidda av järn. Även kyrko- och katedralsbyggarna behövde mycket järn – inte bara till huggmejslar utan också dragjärn för att hålla ihop väggarna.

– I källorna nämns ett förlist skepp i Kalmarsund där Johan III erbjuds att köpa lasten av osmundjärn. Det gick nog isåfall till bygget av Kalmar eller Borgholms slott.

Kanske kan en kombination av naturvetenskapliga analyser och historiska källor ge ledtrådar till vart Osmundskeppet var på väg och till varför det sjönk. En möjlig orsak skulle kunna vara att det helt enkelt var för tungt lastat.

– Generellt skulle tyngden kunna vara en anledning till att vi hittat så få skepp med osmundar eller annat järn ombord, säger Catarina Karlsson.

– Om sådana transporter sjönk trängde skroven ner så djupt i bottensedimentet att de helt enkelt inte syns.

Stort forskningsprojekt 2021

De nya analyserna och undervattensfilmerna av vraket kommer att ligga till grund för ett större forskningsprojekt som under 2021 förhoppningsvis även ska involvera Polen och Tyskland där marinarkeologer tidigare hittat vrak med osmundjärn och koppar.

– Det här är något som bergshistoriker har drömt om sedan 1970-talet – att hitta ett sjunket skepp fullt av osmundjärn, säger Catarina Karlsson. 

Kanske är du intresserad av...

Läs också