Lybska Svan. Dyr affär gick till botten.

I våras och under sommaren har den stora nyheten om upptäckten av Lybska Svan haft en given plats i massmedia. I Stockholms yttre skärgård, på 30 meters dj

25 maj 2001 av Sven Rosborn

I våras och under sommaren har den stora nyheten om upptäckten av Lybska Svan haft en given plats i massmedia. I Stockholms yttre skärgård, på 30 meters djup, har dykare påträffat ett välbevarat skeppsvrak. Genom ett antal indicier antar man att det är Gustav Vasas stora skepp Lybska Svan, vilket sjönk år 1525. I Lybska Svan, som inköptes till Stockholms belägring år 1522, undertecknade, enligt tidningsartiklarna, danske Christian II kapitulationen.

Låt oss genast göra klart att Christian II aldrig skrivit under någon kapitulationsakt i en fartygskajuta. Varför skulle han göra det? Han betraktade sig med rätta vid denna tid fortfarande som kung över de tre nordiska rikena. Dessutom var han drygt hundra mil från platsen vid tiden i fråga. Men bortsett från detta historiska felsteg är skeppsfyndet spännande. Här är bakgrunden:

Under befrielsekriget be-läg-rade Gustav Vasa Stockholm, men med föga framgång. Hans armé var sämre rustad än försvararnas styrkor, samtidigt som de innestängda ständigt fick nya förråd och soldater sjövägen. Det saknades en svensk flotta som kunde blockera vattenvägarna.

Enorma kostnader

Att hålla en flotta var emellertid en ekonomisk uppoffring av stora mått. Danske kungen klagade under 1520-talet på kostnaderna:

"Att hålla Hans Nådes örlogsskepp vid makt, det sker med stora penningar. Och när ett av dem skall förses med förnödenheter då belöper sig det fast mer än taxeringen av det största slott."

I början av 1522 fick den desperate Gustav Vasa löfte att på kredit och för en ofantlig summa få köpa en flotta av tyskarna. Pingstafton den 7 juni 1522 anlöpte denna styrka Söderköping. Flottan räknade 10 skepp och ca 750 soldater. Svenskarna kände sig dock lurade, då merparten av skeppen var små och dåliga. Enligt en samtida berättelse var det "gamla ostridbara skepp med rostiga skytt, det konungen fick dyrt betala".

Undantaget var det relativt stora Lybska Svan, vilket såldes för den fantastiska summan av 4028 1/2 mark. Som jämförelse kan nämnas att hela Malmö stadsskatt till danske kungen vid samma tid uppgick till 300 mark om året. Med tyskarnas hjälp kunde nu Gustav Vasa effektivt blockera Stockholm. Christian II:s tappre amiral Sören Norby försökte i slutet av november bryta genom blockaden med ett fyrtiotal skepp. Is, hårt väder och fiendens flotta, vari säkert Lybska Svan återfanns, gjorde att Sören Norby fick fly med sina örlogsskepp, kvarlämnande de många handelsskeppen.

Kastades överbord

Sören Norby, som vid Stockholms blodbad år 1520 själv räddade många tilltänkta offer ombord på sitt amiralsskepp, skriver om vad Gustav Vasas trupper gjorde mot de civila sjömännen:

"Hade jag inte lyckats slå mig ut med mina krigsskepp hade de bragt både mig och annat ärligt krigsfolk om livet, såsom de hava gjort med andra mina tjänare, ty det var väl vid sexhundra man på skeppen, som de först tog till fånga, och förde på sina egna skepp, dem de fördelade och höllo fängslade ett dygn, och som de följande dagen kastade bundna till händer och fötter överbord och uti havet, allt under larm av pipor, trummor och trumpeter, samt avlossande av deras stycken (kanoner) på det att deras rop och jämmer innan de hann drunkna, ej skulle höras."

Denna massaker kostade, åtminstone enligt Sören Norbys uppgifter, sju gånger så många människoliv som blodbadet i Stockholm. På sommaren och hösten 1524 blockerades Visby av den svenska armén och flottstyrkan. I slutet av oktober fick man emellertid ge upp.

Förlorat vid Öland

På Lybska Svan inskeppades en stor mängd kanoner och belägringsredskap. Men skeppet nådde aldrig fastlandet. Enligt en samtida källa sprang det läck och man var tvungen att gå på grund vid Öland där det också gick förlorat. Uppgifterna om förlusten vid Öland gör det hart när omöjligt att det nu funna skeppet skulle vara just Lybska Svan.

Fyndet i Stockholms skärgård är trots detta högintressant då det uppenbarligen rör sig om ett mycket gammalt krigsskepp och med den moderna marinarkeologin avslöjas vår sjöfarts långa och spännande historia.

Konsten att bärga fynd från sjöbottnen är dock gammal. Redan Gustav Vasa tog år 1530 i sin tjänst en man vid namn Jöns mjölnare "som har konst och lämpar sig att gå under vattnet på sjöbottnen att taga upp vad där nedkommet är, ankare, bössor, och annat". Kanske gick kung Gustavs tankar till Lybska Svan och dess värdefulla krigslast?

Publicerad i Populär Historia 2/1991

Kanske är du intresserad av...

Läs också