Alvastra kloster: Ruinen vid Vättern
Hade det inte varit för Luther och hans reformivrare, skulle klostret i dag knappast ha kunnat rubriceras som en fornlämning.
Klosterruinen i Alvastra.
Hade det inte varit för Luther och hans reformivrare, skulle klostret i dag knappast ha kunnat rubriceras som en fornlämning. Då hade antagligen klosterklockan fortfarande kallat till dagens många bönestunder för de munkar som slutit sig till cistercienserorden; då hade klosterträdgården prunkat av växter och medicinalörter. Historien ville emellertid annorlunda!
Varje århundrade har sina förstörare av historiska minnen. Professor Brunius härjade vilt bland medeltida kyrkor och slott på 1800?talet; Gustav Vasa gjorde sitt på 1500?talet. Reformationen blev dödsstöten för alla våra kloster, så också Alvastra. Klostret bröts ner och dess stenar användes i Vadstena slottsbygge några mil längre mot norr. Kungen gav order om att själva klosterkyrkan inte fick skadas, men då den inte fick status som sockenkyrka var platsen snart en ruinpark.
Utländska munkar
Det var år 1143 som en grupp utländska munkar för första gången stod och blickade ut över landskapet här vid Alvastra. Dess skönhet tilltalade tydligen munkögonen.
Cistercienserna tillhörde en orden som med förkärlek valde otillgängliga platser för sina klosterbyggen; fjärran från bebyggelsecentra och hårt uppodlade marker. Med mottot bed och arbeta satte man igång med själva byggnadsarbetet. Samtidigt påbörjades arbetet med att forma den omgivande naturen till den lilla blomstrande oas ett slutet klostersamfund utgjorde.
Cistercienserna uppförde sina hus i huggen sten; man byggde massivt och mäktigt, utan arkitektoniska och konstnärliga utsmyckningar. Ett liv utan prålig miljö var nämligen ledstjärnan för munkarna. Inga guldmålade kors, inga färgglada glasmålningar, inga ädla metaller i altarkärl o dyl. Renhetssträvandena fick till och med klädedräkten att utstråla enkelhet; till mässkläderna användes grovt linnetyg.
Cistercienserordens historia började år 1098 då abboten Robert bosatte sig på en öde och sumpig plats i Citeaux söder om Dijon. På latin blev ortsnamnet Cistercium, vilket gav namn åt den nya orden.
En dag år 1112 kom en grupp adelsmän ridande till klostret och bad att få bli upptagna i brödragemenskapen. En av dem var riddaren Bernhard. Genom dessa herremän blev orden snabbt känd och aktad. Efter en tid instiftade Bernhard ett systerkloster i Clairvaux.
När den helige Bernhard dog år 1153 hade inte mindre än 343 cistercienserkloster grundats under hans överinseende, ett oslagbart rekord!
Ärkebiskop Eskil
Från klostret i Clairvaux finns bevarad en medeltida krönika med titeln Om den helige Eskil, ärkebiskop i Lund. Eskil var 1138–1177 ärkebiskop i Lund. Till Lundastiftet hörde under merparten av denna tid hela Norden. Troligen är det genom Eskils gärning som Alvastras klosterhistoria får sin början.
I klosterkrönikan läser vi hur den unge Eskil under sin studietid i Hildesheim i Tyskland en gång var drabbad av så svår sjukdom att döden stod för dörren.
I en dröm drogs han då in i en flammande ugn. Mirakulöst nog räddade sig den vettskrämde ynglingen via en liten öppning ur infernot. Plötsligt befann han sig i stället i ett palats. Änglarnas stränga härskarinna stod framför honom. För att friköpa sin själ fick Eskil lova, att han skulle ge henne fem skäppor av fem slags skörd. Drömmen tog slut och inför häpna vänner som samlats vid dödsbädden, reste sig Eskil, prisade Herren och befanns vara fullt frisk.
När Eskil blev ärkebiskop över Norden lades grunden för drömmens uppfyllelse. De fem olika skördarna representerade nämligen för Eskil grundandet av nya klosterordnar; de fem skäpporna antalet kloster inom varje orden.
Skäpporna skulle visa sig bli rågade. Aldrig har det byggts så många kloster i Norden som under just Eskils mandatperiod.
Eskil var, liksom alla dåtida högre tjänstemän, kommen ur den rika herremannaklassen. Han var av de s k Thrugotsönernas ätt, och nära släkt med både det danska kungahuset och den danska kyrkomannaeliten.
Kyrka och kungamakt gick vid denna tid oftast hand i hand i Danmark. Ofta blandade sig därför kyrkliga potentater direkt i den världsliga politiken och dess maktsträvanden. Och kanske ligger det mycket politik bakom grundandet av Alvastra. Detta klosters historia är nämligen intimt förknippad, både i tid och rum, med den nya härskardynasti som grep makten i Sverige på 1100-talet.
Rikspolitisk kamp
I Sverige pågick vid denna tid en politisk kamp, som på grund av källornas torftighet tyvärr inte kan klargöras i detalj. Den danske prinsen Magnus Nielsen verkar ha hyllats som regent i Västergötland medan svearna valt Ragnvald rundhuvud till kung. Ragnvald mördades av västgötarna vid Karleby ca 1130 medan Magnus stupade i slaget vid Foteviken i Skåne år 1134.
De två huvudfiendernas död öppnade vägen för den tredje svenske tronpretendenten, Sverker d ä. Kopplingen mellan Östergötland och denna nya regentätt, den sverkerska, är fullt tydlig. Östergötland blev plötsligt ett av de ledande riksområdena i Sverige.
Speciellt kring Alvastra är minnena av kung Sverker påtagliga. Endast några hundratal meter från klostret ligger ruinerna efter en storherregård, Sverkersgården, med kyrka. Gården menas ha varit en av Sverkers kungsgårdar. Vid Vätterns strand ligger dessutom ruinerna efter ett kapell som genom legenden knyts till Sverker. Någon kilometer söder om klostret står en sentida minnessten på platsen där, fortfarande enligt legenden, Sverker mördades av sin stalldräng på väg till julottan 1156.
Lojala präster
Kungamakten behövde skrivkunniga män i sina kanslier, män som dessutom var erfarna i administrativt arbete. Här spelade kyrkan och klostren en väsentlig roll som arbetsförmedlare. Då samtidigt munkar och präster stod i lojalitet till kyrkans överhuvuden, fick dessa stort inflytande på kungamakten.
Åren 1143–44 grundade ärkebiskop Eskil, i samarbete med de svenska och danska kungarna, Nordens tre första cistercienserkloster. Alvastra lades i Sveriges nya maktcentrum. De två övriga uppfördes på platser utmed den urgamla förbindelseled som förband Skåne och Lund med Östergötland. Sålunda grundades Herrevads kloster i norra Skåne och Nydala kloster i Småland, några mil söder om Vättern.
Munkarna i de första cistercienserklostren var fransmän, utkommenderade från klostren i Citeaux och Clairvaux. Utlänningarna hade det inte lätt. En berättelse från tiden omtalar hur Alvastras blivande abbot Gerhard och hans munkar med tunga hjärtan lämnade det vackra Gallien för att börja sin vandring mot snöns och kylans rike; ett uppdrag som de deltagande räknade som ett farväl till livet!
Alvastra religionens oas
Alvastraklostret var således ett dotterkloster direkt under det berömda Clairvauxklostret. De invandrande munkarna har givetvis haft ordens utländska moderkloster som förebild när de skapade sin religionsoas vid Vättern. Kring den kvadratiska, öppna gården lades fyra byggnadskroppar, av vilka den norra blev klosterkyrka. Ut mot gården vette klostergången eller korsgången. Denna gång utgjorde den viktiga förbindelselänken mellan klostrets olika rum, salar och prång.
I östra längan återfanns i bottenvåningen bl a bibliotek och kapitelsal. Här fanns också klostrets officiella entréportal. I längans ovanvåning hade munkarna sin stora sovsal. Från sovrummet ledde en dörröppning och en hög trappa direkt ut i den stora klosterkyrkan.
Den södra längan innehöll bl a matsal och kök. Klosterreglerna föreskrev tvagning av händerna före varje måltid. I korsgången strax utanför matsalen låg därför tvättrummet med sin brunn. Varje lördag skulle dessutom bröderna hjälpas åt att tvätta varandras fötter.
I varje kloster fanns två slag av munkar: korbröder och lekbröder. Korbröderna var tolv till antalet och hade till uppgift att enbart syssla med mässor och religiösa handlingar.
Lekbröderna var munksamhällets mer praktiskt arbetande invånare. De bodde i den västra klosterlängan; de hade sin egen ingång till kyrkan från korsgången och de fick endast vistas i den västra delen av kyrkan. Så strikt var uppdelningen, att en mur eller ett skrank avskilde lekbrödernas västra kyrkodel från korbrödernas östra del.
Abboten bodde för sig själv i ett hus söder om den östra klosterlängan. I närheten av abbotshuset fanns också de obligatoriska gäst? och sjukstugorna. Många av klostrets besökare var ju sjuka och nödställda. Inom klostrets murar kunde dessa arma människor få vård och botemedel.
Munkarna hade stora kunskaper om medicinalväxternas läkande verkan. I kampen mot sjukdomarna använde sig klosterfolket ofta av lavemanger och laxerande örter. Det tillhörde därför vanligheten att klostrens sjukstugor med sina många toaletter lades nära och gärna över rinnande vattendrag. Torrklosetterna blev på detta sätt vattenklosetter.
Stefan och Birgitta
År 1154 avstyckades det lundensiska ärkebiskopsdöme som omfattat hela Norden. I Nidaros (Trondheim) förlades ett nytt ärkebiskopssäte, i Uppsala ytterligare ett. Eskil i Lund har givetvis inte varit befrämjare av tanken på en delning, men påvens egen utsände, vilken senare själv blev påve, dikterade besluten. Helt förlorade emellertid aldrig lundabispen kontrollen över Sverige. Det påvliga sändebudet ansåg nämligen inte svenskarna kapabla att själva utse ärkebiskop. Lundabispen blev förmyndare för uppsalastolen.
Det var från Alvastra som kyrkan hämtade sin första svenska ärkebiskop. Munken Stefan kallades som herde över Sverige. I början av augusti 1164 möttes Eskil och Stefan vid påvehovet i Sens. Framför högaltaret i St Étienne konsekrerade Eskil Stefan till hans nya ämbete.
Från att en gång ha vandrat ut från klosterporten för att mottaga palliet, ärkebiskopens värdighetstecken, återvände munken Stefan på ålderns höst till sitt hemkloster Alvastra. Här någonstans, i denna vackra ruinpark, vilar än i dag hans ben. Gravplatsen är okänd; ingen sten markerar ärkebiskopens sista viloplats.
Annat är det med Ulf Gudmarsson, Den heliga Birgittas man. Lagmannen Ulf dog i klostret år 1344. Hans gravsten finns nu i säkert förvar på museum i Stockholm. Birgitta själv vistades under långa tider efter mannens död i Alvastra. Eftersom hon var kvinna fick hon bo i ett hus utanför klostrets nordöstra murar. Hennes egen uppenbarelse var inte lämplig i ett munkkloster. Av Birgittas troliga hus återstår i dag endast en stenhög.
Den förtalskampanj mot det katolska klosterskicket som inleddes samtidigt med reformationen bär i viss mån frukt än i dag. Visst ser många framför sig en fet, välmående munk när ordet kloster nämns. Men den bilden har nog sina fel.
Med klosterordnarna spreds kultur, vetenskap, medicinalkunskap och barmhärtighetsarbete. Många munkar var också innovatörer, främst inom jordbruks? och byggnadsteknikens områden.
Det var också från klostren som många av den katolska kyrkans ledare rekvirerades. Enbart cistercienserna försåg under medeltiden påvestolen med 2 påvar medan 44 munkar blev kardinaler och inte mindre än 586 bröder erhöll biskopstiteln.
