Fönster inte prioriterat i medeltidens bostad

Mörka bostäder var inget problem för medeltidens människor, menar arkeologen Linda Qviström. Tvärtom kunde de betyda trygghet.

27 mars 2020 av Anna Larsdotter

Det var vid ett besök på Borgmästaregården i danska Århus som arkeologen Linda Qviström bestämde sig för att forska om fönster och ljus i historien. Genom små blyinfattade rutor trängde en svagt grönaktig dager in i rummet hon befann sig i. Det var tydligt att fönstrets funktion inte primärt var att släppa in så mycket dagsljus som möjligt eller bjuda på utsikt, utan att pryda rummet – ungefär som ett konstverk.

– I dag tror vi inte att vi klarar oss utan ljus inomhus, att det är ett allmänmänskligt behov. Men hur vi ser på fönster, utsikt och ljus är i högsta grad kulturellt betingat, säger Linda Qviström.

Rum utan utsikt

Hon har just disputerat på en avhandling med den fyndiga titeln Rum utan utsikt, om människors förhållande till ljus under främst medeltiden. Vår egen tids besatthet av glasade väggar och illusoriska gränser mellan inne och ute leder ofta till att vi ser mörker som en brist, något som måste åtgärdas, menar hon. Dunklet blir ett bevis för efterbliven teknik och skral ekonomi.

– Men för en medeltidsmänniska var det mörka slutna hemmet kanske liktydigt med trygghet – den tydliga gränsen mellan inne och ute något bra, säger Linda Qviström.

Fönster med glas dök först upp i kyrkliga och aristokratiska miljöer under högmedeltiden och spred sig senare till borgarhemmen, som Borgmästargården i Århus. I allmogehemmen var eldstaden länge den enda belysningskällan och takfönstret det enda dagsljusinsläppet.

Ljushållare och lyktor togs fram när det behövdes, vid speciella göromål.

– Samtidigt anpassade sig äldre tiders människor mer till dygnsrytm, dagsljus och årstidernas växlingar än i dag när vi lever ett inomhusbaserat liv, säger Linda Qviström.

Mer lampor i ljusare rum

Utvecklingen mot större fönster och mer belysning inomhus var en långsam process, som intressant nog var ömsesidig. Ett mörkt rum kompenserades inte, som man skulle kunna tro, med mer belysning – istället blev lampor och ljushållare viktigare ju ljusare rummet var. Belysningen skulle samspela med inredningen.

– Medeltidens möblemang var sparsmakat och standardiserat, ibland med utskuren dekor som var effektfull i dunkel belysning. Under 1700-talet var rumsinteriörerna däremot beroende av ljus för att komma till sin rätt.

Även vårt förhållande till ljus och synlighet kan alltså styras av trender. Till skillnad från medeltiden är många hem i dag en plats där vi gärna visar upp våra liv i full belysning, för omvärlden. 

Gotland och Uppland

Linda Qviströms forskning om ljus och belysning under medeltiden fokuserar främst Gotland och Uppland. Hennes källmaterial har varit medeltida byggnader och byggnadslämningar, arkeologiska fynd av glas och ljusredskap samt historiska källor. 

Hela hennes avhandling finns att läsa här.

Kanske är du intresserad av...

Läs också