Sveriges gudfader

Länge har Gustav Vasa stått i förgrunden, men nu riktas historiens strålkastarljus mot Birger jarl, stormannen som sägs ha grundat Stockholm, men som i själva verket skapade Sverige. Utan denne tidige ”statsman” hade landet inte börjat fungera som ett medeltida rike. Det var han som införde skatter, skriftliga fridslagar, borgar, riddare och frälse.

6 juni 2007 av Kristina Svensson

I nya antologin Birger Magnusson – den siste jarlen ges en heltäckande bild av Birgers lärlingstid, politik, vapen, sigill – samt utseende i såväl livet som döden. Kvinnorna kring jarlen får ett eget kapitel, liksom platser där han vistats.

Bland författarna märks historikern Dick Harrison, konstvetaren Jan Svanberg, osteologen Maria Vretemark och statsheraldikern Henrik Klackenberg. Boken, som ges ut av Västergötlands museum, är ett startskott inför 800-årsjubileet av Birger jarls födelse som infaller 2010.

Jarlens skelett, som plockades fram vid gravöppningen i Varnhems klosterkyrka sommaren 2002, visar att Birger, när han dog, var tio år yngre än vad man tidigare trott. Troligen föddes han runt år 1210 och dog 1266. Tiden innan Birger blev jarl är inte fullt dokumenterad, även om det finns flera handlingar som visar vägen till makten.

I 25-årsåldern gifte han sig med Ingeborg, syster till kung Erik ”den läspe och halte”. Kungen lät Birger Magnusson bli politisk lärling och såg till att han fick praktisk övning. Uppdragen blev successivt mer prestigefyllda. Till en början skickades han som medlare mellan grälande munkar och bönder i Småland, men bara tre år senare var Birger kungens representant gentemot kung Håkon av Norge. 1238–40 sändes Birger österut som befälhavare i ett korståg mot tavasterna i Finland. Nästa steg var att expandera riket mot Ryssland, vilket ledde till ett nederlag vid floden Neva.

Någon gång under vårvintern 1247– 48 blev han så jarl, kungens närmaste man. Vid denna tid var Birger med vid Skänninge möte, dit den påvlige legaten Vilhelm av Sabina kommit för att styra upp den svenska kyrkan.

Inom kort ägde två kända medeltida händelser rum, där oppositionella – kända under termen ”folkungar” – deltog. 1247 krossades deras uppror under ledning av Holmger Knutsson i slaget vid Sparrsätra. Fyra år senare inträffade uppgörelsen vid Herrevadsbro. Då dök folkungarna upp ledda av två förbigångna tronpretendenter. På ena sidan bron stod Birger jarl och biskop Kol i skydd av sina väpnade män.

Folkungarna på andra sidan lurades att tro att frid lysts över platsen, och lade därför ned sina vapen. Som får mot slakt gick de över till andra sidan, där de blev halshuggna. På ett osedvanligt grymt sätt fick Birger jarl därmed tyst på hela den samlade oppositionen. I praktiken hade han nu så gott som blivit enväldig.

Ett av Birger jarls främsta mål var att få in likvida medel till rikets kassa. Av den anledningen införde han ett nytt skattesystem. I stället för att gästa en västgötsk bonde under några dagar, fick denne betala skatt in natura. Smörbyttor, ålar och grisar byttes mot kungens beskydd. Men även skatterna måste skyddas. Därför lät Birger jarl bygga borgar, där han placerade fogdar.

Ett arbete på en myntreform påbörjades, som några årtionden senare ledde till en gemensam fastlandsvaluta. Vid samma tid slöts ett förmånligt handelsavtal med Lübeck. För pengarna som flöt in byggdes nya städer, män utrustades och tyska experter hyrdes in. Kanske instiftade Birger jarl också de berömda fridslagarna i ekonomiskt syfte? Den som rövade bort kvinnor, bröt sig in i hem och kyrkor eller bröt friden fick lämna ifrån sig sin egendom till kronan.

Samtidigt kom Sverige att expandera på ett fredligt sätt. Folk som tidigare levt i landets periferi – dalkarlar, värmlänningar och smålänningar – blev frivilligt kungens undersåtar eftersom de tjänade på det.

Girigt såg Birger också till att öka sin familjs makt. När kung Erik dog 1250, valdes sonen Valdemar till kung. En annan son blev hertig. Tanken var att rikets styre skulle utgå från Birgers familj. Som änkling förde jarlen hem Danmarks änkedrottning Mechtild som sin brud. Hon skänkte både pengar, status och ett användbart kontaktnät.

När Birger jarl lades i graven i Varnhems klosterkyrka hade han genomfört en genomgripande process som för alltid förändrade Sverige. Efter tyskt mönster hade han skapat en stabil monarki. Rikets finanser var säkrade och hans familj innehade landets topptjänster.

Birger blev den siste jarlen, men med sina många gånger maffialiknande metoder kan han närmast liknas vid en gudfader.

Publicerad i Populär Historia 3/2007

Kanske är du intresserad av...

Läs också