Hemma hos Bernadotterna
År 1818 utropades den första Bernadotten, Karl XIV Johan, till kung över Sverige och Norge. För den nye monarken, som var van att vistas i det franska kejsardömets synnerligen modemedvetna salar, tycktes sannolikt en del av Stockholms slottsmiljöer lätt ålderdomliga. Därför är det intressant att konstatera att den tidiga Bernadotteepoken på kungliga slottet ändå inte innebar en radikal modernisering.
På det lilla lustslottet Rosendal, som Karl Johan lät uppföra på 1820-talet, och på sommarslottet Rosersberg, skapades moderiktiga inredningar i utpräglad fransk anda. På Stockholms slott är inga motsvarande miljöer kända – och ändå var ju detta det officiella residenset. Det kan tyckas paradoxalt att Karl Johans intresse och behov av en moderiktig franskinspirerad omgivning kanaliserades i mindre viktiga slottsbyggnader medan huvudresidenset lämnades därhän.
En jämförelse mellan den kanske mest kända Karl Johaninteriören på slottet, kungens egen sängkammare, och hans sovrum på sommarslottet Rosersberg kan dock leda oss närmare en förklaring.
Konstnären Carl Stephan Bennet har i ett par målningar gvit en ögonvittnesskildring av det så kallade sängkammarregementet på Stockholms slott. Kungens ovilja att på förmiddagen lämna den varma och bekväma sängen gjorde att han regerade från sovrummet.
Om man tittar närmare på målningen ser man att den kraftfullt skurna och förgyllda ramen till dörröverstycket till vänster om kungens säng är utförd i en för slottet mycket karakteristisk rokokostil från strax före 1700-talets mitt. Även taket med sina målningar och skulpterade kartuscher vittnar klart om att kungens sängkammare är ett rokokorum. Väggsidenet är från
Gustav IV Adolfs tid och möbleringen är blandad med förgyllda gustavianska stolar i kombination med helt moderna mahognymöbler, som exempelvis kungens egen säng.
Spontant kan helhetsintrycket sammanfattas som att detta är ett rum för en praktiskt inriktad man utan estetiska intressen. Den uppenbara blandningen tyder inte på någon påtaglig estetisk helhetstanke. För många kan detta kanske verka som en självklarhet, eftersom Karl Johan inte alltid först och främst förknippats med kultur.
Då är det givande att konstatera att kungens sängkammare på sommarslottet Rosersberg i Uppland däremot tillhör vårt lands mest modemedvetna interiörer från denna tid. Rummet är så franskt till sin karaktär att det tidigare förmodades att rummet skapats av kejsar Napoleons inredningsarkitekter Percier och Fontaine. Numera vet vi att det är ett verk av arkitekten Fredrik Blom men modemedvetenheten i rummet kvarstår. Varför då denna skillnad mellan de två sängkamrarna?
En förklaring kan vara att sängkammaren på slottet har andra värden som av Karl Johan uppfattades som högre än det tidsenliga. På Stockholms slott flyttade den förste monarken av ätten Bernadotte in i hävdvunnen kunglig miljö från rokoko och gustaviansk tid. Karl Johan strävade efter att infoga sin egen gestalt i en obruten historisk kontinuitet och han förknippade gärna sig själv med både gamla asagudar och äldre svenska monarker. Det är exempelvis ingen slump att en modell till skulptören Bengt Erland Fogelbergs byst över Gustav Vasa i Uppsala stod i kungens sängkammare.
När kronprins Oscar (I) under sin kronprinstid vid stora mttagningar på Slottet förde politiska samtal med expelvis utländska sändebud drog man sig undan festens glam till ett politiskt konversationsrum. Oscar inredde under sent 1820-tal detta rum efter egna ritningar i en stil som han uppfattade som svensk, nämligen den götiska.
Göticismens tankar var synnerligen aktuella vid tiden och kronprinsens konversationsrum blev därför ett nygotiskt rum eftersom man uppfattade det som en självklarhet att de götiska folken hade sitt ursprung i Sverige. Den gotiska stilen sågs som en svensk nationell stil.
Efter perioder som kungligt badrum och serveringsrum har konversationsrummet nu återställts så nära sitt ursprung som möjligt och Oscar I:s götiska rum utgör ett av de förnämsta exemplen på tidig nygotisk inredningskonst i Europa.
Nästa Bernadottegeneration på Stockholms slott representeras av två bröder, kungarna Karl XV och Oscar II. I denna exposé får deras tid företrädas av kung Oscars skrivrum – ett i alla bemärkelser verkligt oskarianskt rum med en överdådigt rik inredning. Väggarna ser ut som om de täcks av mattlaserat siden men är i verkligheten utförda i papier maché. Textilierna kommer från Handarbetets vänner – som bildats 1874 – och är inspirerade av norska allmogevävnader. Tidstypisk är också mängden av familjefotografier.
Ett utpräglat teknikintresse representeras av en tidig telefon (installerad 1884) och till och med en slags snabbtelefon för att påkalla uppvaktningens intresse. Typiskt för kung Oscar är orgelharmoniet där både de svenska och norska koralböckerna alltid skulle finnas tillgängliga. Rummet hyser två skrivbord, ett för undertecknandet av statsakter och ett som kan beskrivas som privat.
Kung Oscars skrivrum exemplifierar väl de olika Bernadottegenerationernas kamp för att anpassa de ståtliga gamla slottsgemaken till moderna bostadsideal och därmed möjligheten att skapa hemkänsla. Att kungen trivdes i denna ombonade miljö vittnar en av hans mer kända dikter, ”Vid mitt skrivbord en vintermorgon”, om:
Hvad jag är lycklig! – Brasans flammor spraka
Så glatt och vänligt från min egen härd,
Och tusen tankar i mitt sällskap vaka –
Med dem jag skapat mig en egen värld.
Så har generation efter generation efter sin tids förutsättningar sökt skapa miljöer för trivsel och avkoppling. Kung Gustaf V:s rum präglades mycket av hans med tiden alltmer omfattande samlingar av svenskt silver, vilka i dag delvis är utställda i montrar i Vita havet i festvåningen. Sonen och efterträdaren Gustaf VI Adolfs miljöer bar också de tydliga spår av samlande: östasiatisk konst, teckningar, grafik, och inte minst väsentligt, böcker. Ett sparsmakat bibliotek skapades, där favoritfåtöljen intog en hedersplats vid sidan av böckerna.
Vid sitt tjugofemåriga regeringsjubileum 1998 fick Carl XIV Gustaf en modern inredning i ett av slottsrummen i gåva av riksdagen. Detta resulterade i det så kallade jubileumsrummet, ett rokokorum inrett på ett sätt som var representativt för svensk inredningskonst vid 1900-talets slut. Tradition, kontinuitet och nytänkande har varit honnörsord.
Traditionen framträder i form av det gamla rokokomöblemanget som utgör rummets fasta inredning. Kontinuiteten kan exemplifieras med Åke Axelssons moderna soffa inspirerad av de så kallade trågsoffor som var vanliga i vårt land under 1700-talet. Nytänkandet gäller funktionen med de generösa soffgrupperna.
