Förväntningarna var stora på Hedvig Eleonora när hon kom till Sverige 1654.

© David von Krafft/Uppsala Auktionskammare

Hedvig Eleonoras drottningvälde

Hedvig Eleonora var gift med Karl X Gustav, mor till Karl XI och farmor till Karl XII. Som mäktig änkedrottning propagerade hon skickligt för ett starkt kungahus värdigt stormakten Sverige.

9 oktober 2018 av Carin Klaesson

Som de flesta svenska drottningar var Hedvig Eleonora inte född i Sverige. Hon kom till världen 1636 i Holstein-Gottorp som dotter till hertig Fredrik III och dennes hustru Maria Elisabeth av Sachsen. 

Den vederhäftiga drottning Kristina hade själv i granna ordalag föreslagit en av hertigens döttrar som hustru till sin kusin Karl Gustav och när denne 1654 utsågs till tronarvinge aktualiserades frågan om hans giftermål. Efter att Karl Gustav sett porträttmålningar av två av Fredriks döttrar valde han den fjorton år yngre Hedvig Eleonora. 

Hon var redan bortlovad till en hertig i Mecklenburg, men detta var inget hinder. Budet från Stockholm var bättre, så man omförhandlade raskt.

Att välja en blivande drottning från hertigdömet Holstein-Gottorp var inte en nyck från vare sig Kristinas eller Karl Gustavs sida – det var en väl genomtänkt politisk strategi. Mellan Holstein-Gottorp och Sverige låg det gemensamma fiendelandet Danmark mot vilket man nu genom äktenskap bildade en naturlig allians.

Hedvig Eleonora födde tronarvinge

Hedvig Eleonoras ankomst till Stockholm inramades av stora förhoppningar. Hovmannen Johan Ekeblad rapporterade i brev hem till sin far i Västergötland: ”Hans kunglig majestät är helt lustig och glad över denna unga furstinnas ankomst och helt väl tillfreds med henne. Hon är ock sannerligen helt vacker och from och ger gott hopp om sig.”

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Det goda hoppet gällde flera saker, men ett överglänste dem alla – att hon snart skulle föda en tronarvinge. I november 1655 födde hon också en son som fick namnet Karl (den blivande Karl XI). Detta barn kom dock att bli parets enda, vilket kan tyckas vara ett något osäkert bidrag till den pfalziska kungaätten. Inte minst med tanke på den utbredda barndödligheten. Karl ansågs dessutom vara mycket sjuklig och klen.

Under det sex år långa äktenskapet träffade Hedvig Eleonora sin make endast under kortare perioder. Hon besökte honom i fält flera gånger, men mötena blev ofta korta. Åtskilda skrev de istället brev till varandra. I dessa kallar Karl sin maka bland annat för sitt ”allrakäraste hjärta” och redogör kortfattat för vad som hänt och hur han mår.

Karl X Gustav gifte sig 1654 med Hedvig Eleonora.

Hedvig Eleonora i förmyndarregeringen

Hedvig Eleonora blev änka 1660. Kungen, rådet och familjemedlemmarna hade samlats för riksdag i Göteborg och det hela tog en oväntad vändning när Karl X Gustav insjuknade i lunginflammation och dog. Johan Ekeblad skrev från Göteborg: ”Hennes majestät är mycket bedrövad [...] och ligger stilla till sängs.” 

Kort före sin död hade Karl X Gustav skrivit ett testamente där en förmyndarregering för hans son noga dikterats. Enligt detta testamente, där flera släktingar till kungen fanns namngivna, tronade den 24-åriga Hedvig Eleonora som gruppens ordförande. Hon hade två röster vid voteringar medan de övriga medlemmarna bara hade var sin. 

Förmyndarregeringens sammansättning gav upphov till högljudda protester, inte minst från de adliga grupperingar som hävdade att aristokratin inte kunde föra sin talan genom de av kungen utsedda personerna. Det hela sköts på framtiden. Regeringens sammansättning skulle beslutas vid en ny riksdag samma år i Stockholm, i samband med kungens begravning. Tills dess fick drottningen leda regeringen.

Tog passiv roll i styret

Den slutliga förmyndarregeringen kom att se annorlunda ut än den som förespråkats i kungens testamente, men Hedvig Eleonora kvarstod. Hon deltog kontinuerligt i den tolv år långa förmyndarregeringen men opponerade sig till synes inte gentemot de andra medlemmarna. Italienaren Lorenzo Magalotti, som besökte Stockholm 1674, beskrev i rapporter sina upplevelser. Om Hedvig Eleonoras plats i förmyndarregeringen noterade han:

Hon har intet inflytande på rådet och hade det icke heller under sitt regentskap, utom det att hon hade två röster. Splittringen mellan rådsherrarna skulle hafva lagt sakernas afgörande i hennes händer, om hon varit en annan kvinna. Hon förmår sålunda ingenting utom genom det inflytande som samförståndet med sonen ger henne.

Stort inflytande över Karl XI

Om hennes politiska roll var ringa, trots platsen i förmyndarregeringen 1660–72, så var hennes inflytande över sonen desto större. Magalotti skrev: ”Hon är gudfruktig och gör ingen något förnär, men ombytlig och obeständig och tycker om att äta godt. Ehuru hon icke är äregirig, har hon mycket inflytande på sin son.”

På detta familjeporträtt utfört av David Klöcker Ehrenstrahl ses Hedvig Eleonora sittande i mitten, omgiven av sina närmaste. Hennes enda barn, Karl XI, står till vänster. De övriga på bilden är Hedvig Eleonoras barnbarn Hedvig Sofia, Karl (XII) och Ulrika Eleonora den yngre. 

© Erik Cornelius/Nationalmuseum

Karl XI:s uppfostran nationell angelägenhet

Det sistnämnda var Magalotti inte ensam om att uppmärksamma och hennes engagemang väckte protester. Karl XI:s uppfostran var en nationell angelägenhet av yttersta prioritet. Här fostrades den kommande regenten och intressena var många. 

Studieplanen var ambitiös i tidens anda och humanisten Edmund Gripenhielm hade utsetts som lärare åt tronarvingen. Hedvig Eleonora lade stor vikt vid Karls fysiska träning eftersom hon ansåg att hans dåliga hälsa behövde förbättras. Mycket tid ägnades därför åt promenader, jakt och ridning – mindre åt bokliga studier. 

Rykten om den unge kungens dåliga studieresultat var heller inte sena att spridas. Karl var troligen dyslektiker, men samtidens dom löd att han hade ett dåligt läshuvud. En stor del av skulden till detta lades på Hedvig Eleonora som beskylldes för att vara överbeskyddande och eftergiven.

Hedvig Eleonoras kulturella engagemang

När Hedvig Eleonora kom till Sverige var hennes främsta uppgift alltså att föda barn. Men det fanns också andra förväntningar. Sverige var trots de militära framgångarna kulturellt på efterkälken och då drottning Kristina rest till Rom kan man förmoda att tomrummet var än mer kännbart. En kulturellt intresserad och bildad drottning välkomnades därför och Hedvig Eleonora levde onekligen upp till förväntningarna på detta område. 

Hon engagerade sig starkt i konst, arkitektur, musik och teater. Genom sitt livgeding (område där en änkedrottning uppbar skatter och dylikt), som bestod av Gripsholm, Strömsholm, Eskilstuna och Vadstena med omgivande markområden, kunde hon finansiera sina projekt. Som ett monument över tidens praktlystnad lät hon till exempel bygga Drottningholms slott i full barockståt.

I sin roll som mecenat lät hon propagandistiskt manifestera Stormaktssverige för samtiden och eftervärlden. Här kunde de senaste modenyckerna ges utrymme och påvisa en medvetenhet i stil och ståndskänsla. 

Klöcker Ehrenstrahl hovmålare

Det var inte bara arkitektur som nyttjades till detta utan även måleri. År 1661 utnämnde hon David Klöcker Ehrenstrahl till hovmålare. Varje år skulle han också måla åtta bilder av änkedrottningen. Även Hedvig Eleonoras hundar avbildades flitigt av Ehrenstrahl, 1672 utförde han till exempel sju bilder av hunden Courtisan.

Hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl var flitigt anlitad av Hedvig Eleonora. Här ett allegoriskt självporträtt från 1691.

Att måla hundar var emellertid ett tveksamt nöje för den namnkunnige och målmedvetne konstnären och snart överlät han porträttmåleriet av drottningens knähundar till sina elever. Ehrenstrahl fick emellertid sitt lystmäte i andra motiv. 

Genom åren kom han exempelvis att avbilda den kungliga familjen i olika grupporträtt. På dessa målningar tronar Hedvig Eleonora i mitten som den självklara centralfiguren. Släktingarna får trängas bredvid.

Hedvig Eleonora hovets centralgestalt

Karl XI blev myndig 1672 och genomförde med tiden det som var drömmen för vissa och farhågan för andra: det kungliga enväldet. Detta måste otvivelaktigt ha gjort hans mor glad. Hon var dock inte lika entusiastisk över sonens val av hustru. Den danska prinsessan Ulrika Eleonora kom till Sverige 1680 för att gifta sig med Karl XI och säkra den pfalziska ättens fortlevnad. 

Förhållandet mellan svärmor och svärdotter blev emellertid problematiskt. Hedvig Eleonora höll envist fast vid sin roll som hovets centralgestalt och Ulrika Eleonora hamnade i bakgrunden. Diplomater som besökte landet avlade därför först visit hos Hedvig Eleonora, sedan hos drottning Ulrika Eleonora. Man nämnde även änkedrottningens namn före drottningens i de kyrkliga förbönerna. 

Kärvheten mellan Hedvig Eleonora och sonhustrun bottnade dock främst i geografi. Ulrika Eleonoras danska ursprung klingade falskt mot änkedrottningens holstein-gottorpska. De var fiender redan innan de träffats.

Karl XI stod nära sin mor hela livet. När Hedvig Eleonora fyllde 60 år skrev Karl i sina annars föga utsvävande almanacksanteckningar:

I dag, som är den 23, hvilken kommer uti detta året, som vi skrifve 1696 efter Christi hugneliga födelse, uppå fredagen, är Hennes K. M. Enke-Drottningens, min nådiga och högtärade kära Fru Moders Födelse-dag, uppå hvilken Hennes K. M fyller sina 60 år med hälsa och sundhet, hvarföre Gud vare evinnerligen tackad och låfvad! Gud styrke Hennes K. M i Hennes höga ålder! Gud bevare Hennes K. M. både til lif och själ! Gud låte Hennes M. ännu i många år öfverlefva med hälsa och sundhet flere sådana dagar, sig til förnöjelse samt mig och mina Barn til tröst, hugnad och glädje här uti denna fåfängeliga verlden, och sedan, när detta livfet ändadt är, så gifve Gud Hennes K. M. och oss allom lifsens krona, som är själenes eviga salighet; til hvilket Gud oss förhjelpe för Christi skull!

Änkedrottningen skulle också leva ännu en tid. Istället var det kungen som dog. Året efter att Karl hyllat sin mor avled han i magcancer.

Karl XII:s förmyndarregering

Karl XII var fjorton år vid faderns död och skulle snart axla enväldets mantel. Och historien upprepade sig. Åter skulle Hedvig Eleonora ingå i en förmyndarregering, nu för sitt barnbarn, allt enligt Karl XI:s testamente. 

Hon skulle som tidigare presidera och hade även nu två röster till sitt förfogande, medan de andra fem förmyndarna hade var sin. Liksom tidigare utnyttjade hon inte sin position till att genomdriva några radikala politiska förslag. Hon arbetade dock aktivt för att stärka förbindelserna mellan Sverige och Holstein-Gottorp.

Denna gång kom emellertid förmyndarregeringen att bli mycket kortvarig. Karl XII förklarades snart kapabel till eget regerande och kröntes till kung redan i december 1697. Att Karl XII förklarades myndig hade förespråkats av flera, alla med olika motiv och förhoppningar. 

Vad gäller Hedvig Eleonora kan man förmoda att hon ansåg att hon lättare kunde få sina önskningar beviljade genom sitt barnbarns enväldiga makt än genom förmyndarregeringens representanter.

Karl XII hade nära kontakt med farmor

Förhållandet mellan Karl XII och Hedvig Eleonora verkar också ha varit bra. Sonhustrun Ulrika Eleonora hade dött 1693 och Hedvig Eleonora hade då tagit hand om de tre barnbarnen Karl, Ulrika Eleonora den yngre och Hedvig Sofia. Farmodern var därför en given auktoritet och hon engagerade sig livligt i barnens framtid.

Ibland anar man emellertid hennes eget intresse bakom beslut och rekommendationer – som då hon entusiastiskt understödde Hedvig Sofias förmälning med Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Nu knöts åter de äktenskapliga banden mellan Sverige och hennes hemtrakt. Karl XII kallade farmor Hedvig Eleonora för ”pappamamma” och det sägs att hon var den enda han hade respekt för som ung. 

Senare, när stora nordiska kriget brutit ut, skrev han ofta hem till henne och berättade kortfattat om händelser som utspelats. Hon å andra sidan påminde honom i sina brev om att han borde gifta sig. Innan hon dog önskade hon också att han skulle sluta kriga och komma hem.

Hedvig Eleonoras död

Som bekant återvände dock aldrig Karl XII till Stockholm. Budet om Hedvig Eleonoras död fick han i sitt högkvarter i Ystad i november 1715.

I går effter middagen emellan tre och fyra behagade den Högsta Guden till wår samt alla Eders Kongl. Maj:ts öfrige trogne undersåtares största bekymmer och afsaknad, effter 14 dagars med et christeligit tålamod utstånden siukdom, utur detta timmeliga och förwanskelige till det ewiga och himmelska riket hädankalla Eders Kongl. Maj:ts fordom Högstälskelige Fru Fader-moder och wår Allernådigste Drottning, den Stormächtigste Drottning Hedewig Eleonora, Sweriges, Götes och Wändes Drottnings ...

I brev till sin bror manade kungens syster Ulrika Eleonora sin bror att ordna Hedvig Eleonoras begravning. Denna kom dock inte till stånd förrän i januari 1717, och utan kungens närvaro. Vid en förhållandevis enkel ceremoni i Riddarholmskyrkan jordfästes Hedvig Eleonora samtidigt med sin äldsta sondotter, Karl XII:s storasyster Hedvig Sofia, död redan 1708.

Trodde på ett Stormaktssverige

I över sextio år hade Hedvig Eleonora levt i Sverige, ett Sverige som tänjt sina gränser och upplevt ett stormaktsrus men som nu vid det nya seklets början kämpade för att bibehålla sina erövrade områden. Hade hon levt bara några år till hade hon upplevt hur barnbarnet Karl XII blev skjuten till döds, hur fredsförhandlingarna satte punkt för en storvulen era och hur enväldet avskaffades.

Allt detta stred fundamentalt mot Hedvig Eleonoras egna åsikter. Hela hennes liv byggde på idén om ett Stormaktssverige med ett starkt kungahus där hon själv och hennes ättlingar huserade. Hon personifierade den karolinska tid som nu var slut.

Hedvig Eleonora har beskrivits som en kortspelande gammal drottning och en plågsam svärmor. Ett tunt eftermäle för någon som haft huvudrollen i så många pampiga grupporträtt. Hennes politiska inflytande genom förmyndarregeringarna kan diskuteras, men hennes kulturpolitiska medvetenhet lyste klart från den pfalziska himlen från den dag hon kom till Sverige. 

Genom konsten och arkitekturen tycks Hedvig Eleonora ha anammat och bemästrat hela det väldiga maskineri som heter propaganda. Här kunde kungamakten förespråkas utifrån det teokratiska synsättet och här kunde hennes egen centrala roll vid hovet betonas. I en tid av kungars envälde skapade hon sig ett eget drottningvälde – och såg om sitt hus.

Publicerad i Populär Historia 2/2001

Fakta: Hedvig Eleonoras liv i årtal

  • 1636 Hedvig Eleonora föds i hertigdömet Holstein-Gottorp.
  • 1654 Hon kommer till Sverige för att gifta sig med Karl X Gustav.
  • 1655 Karl (XI), hennes enda barn, föds i Stockholm.
  • 1660 Karl X Gustav dör vid riksdagsmöte i Göteborg.
  • 1660–1672 Hedvig Eleonora sitter i förmyndarregeringen för Karl XI.
  • 1682 Karl (XII) föds.
  • 1693 Ulrika Eleonora, Karl XI:s maka, dör.
  • 1697 Karl XI dör och slottet Tre Kronor brinner, Hedvig Eleonora ingår i förmyndarregeringen för Karl XII.
  • 1697 Karl XII myndighetsförklaras och tar över styret av Sverige vid 15 års ålder.
  • 1700 Karl XII lämnar Stockholm för kriget och återvänder aldrig till huvudstaden.
  • 1715 Hedvig Eleonora dör, 79 år gammal (en mycket hög ålder vid denna tid).
  • 1717 Hon begravs vid en relativt enkel ceremoni i Riddarholmskyrkan.

Kanske är du intresserad av...

Läs också