Hur Napoleon Bonaparte formade Sverige
Napoleon Bonaparte är en av historiens mest kända befälhavare och regenter, och har haft ett stort inflytande över Sveriges historia och allianser. Här summerar vi Napoleons liv och påverkan på Sverige, som en uppladdning inför Ridley Scott-filmen ”Napoleon” som inom kort har premiär på bioduken.
Napoleon Bonaparte föddes på ön Korsika 1769. Han utbildade sig inom franska militärskolan och blev år 1784 den första personen av korsiskt ursprung att examineras därifrån. Under franska revolutionen åkte han tillbaka till Korsika där han började stötta Jacobinerna – ett tydligt skifte i Napoleons tidigare starka Korsisk-nationalistiska livsstil.
Skiftet kan anses påvisa en början till det vinst-lystna sinne som skulle ge upphov till Napoleons intresse för casinospel under sin exil på ön Elba. Intresset är stort bland befolkningen och håller sig i än idag. Något som även ses på den svenska marknaden, då många nätcasinon som nämns här blivit alltmer populära bland spelare.
Efter revolutionen och en rad militära projekt i Italien och Mellanöstern återvände Napoleon till Frankrike, där han 1799 utnämndes till första konsul efter en statskupp ledd av hans bror. Efter tio år röstades Napoleon fram till konsul på livstid, och praktiskt taget antog en diktatorroll som år 1804 skulle förvandlas till en officiell kejsartitel.
Napoleonkrigen
Mest känd är nog Napoleon från det vi idag kallar för Napoleonkrigen, som varade mellan 1803–1815. Denna serie av krig uppstod i olika variationer av Frankrikes arméer mot resten av Europa. Vissa av striderna inkluderade Sverige, då storfienden Storbritannien var en av Sveriges, för den tiden, största affärspartner.
Förlusten av Finland
Ett av de mest kända slagen tog plats år 1805 vid Austerlitz, där Napoleons franska styrkor erövrade de österrikiska och ryska trupperna. Vinsten över Ryssland ledde bland annat till att Sverige förlorade Finland – en förlust, som enligt en undersökning, anses vara en av de viktigaste händelserna i Sveriges historia bland historiker.
Vinstmarschens slut
År 1812 tvingade ryssarna Napoleon att göra en ny invasion på rysk mark. Däremot hade de vid denna tid listat ut en ny strategi: När de drog sig undan brände de allt i sin väg så att Napoleons trupper inte skulle kunna använda några ryska husrum eller matförråd. Under operationen, vilken Napoleon slutligen förlorade, skulle de napoleonska styrkorna minskas från 600 000 man till 40 000.
Efter förlusten slogs de franska styrkorna åter med hjälp av en koalition mellan Preussen, Sverige, Ryssland och Österrike. Förlusten konkluderades med Napoleons abdikation och exil till ön Elba, där han under ett år spenderade sin tid på att bemästra spelet vi idag kallar blackjack.
Napoleon gjorde ytterligare ett ryck för franska makten 1815, men höll sig endast på tronen i 100 dagar då hans styrkor förlorade slaget vid Waterloo. Något som återigen resulterade i exil, och slutligen hans död sex veckor senare.
Sveriges konsekvenser
Som nämnt ovan innebar förlusten av Finland konsekvenser för Sverige. Förlusten gjorde Sverige till ett mer homogent land, men än viktigare ledde det till statskuppen år 1809. Detta efter att dåvarande kungen, Gustav IV Adolf, varit så anti-napoleonsk att man blivit omringade av fiender som nu ingått i allians med Frankrike. Här påbörjades processen att bygga en ny statsledning med ny maktdelning, vilket vi nu firar på nationaldagen den 6:e juni.
Svenska folket ville återfå Finland, och rekryterade därför franska generalen Jean Baptiste Bernadotte (1763–1844) för att bli Sveriges nya kung, och 1812 kröntes han som Karl XIV Johan. Man ville att den nya kungen skulle alliera sig med Frankrike och ta tillbaka Finland från ryssarna. Så blev dock inte fallet. I stället uppstod en allians med Ryssland medan Norge tvingades in i den svenska unionen.
