Kan Rökstenens gåta nu vara löst på riktigt? Kanske. Tidigare trodde man att världens längsta runinskrift kretsade kring minnen om strider, krigsbyten och inte minst Theoderik den store (454–526 e Kr), en av Medelhavsområdets mäktigaste män. Men i början av 2020 presenterade en forskargrupp en annan tydning av texten.

Ristningen från 800-talet handlar, menar forskarna, om kampen mellan ljus och mörker, mellan värme och kyla, och – inte minst – mellan liv och död. Både fimbulvintern och Ragnarök gör sig hörda genom århundradena.

Svårtydda ristningar

Ända sedan 1600-talet har Rökstenen intill Röks kyrka i Östergötland dragit till sig forskares uppmärksamhet. Ristningen var till en början svår att förstå. Som en 1700-talshistoriker uttryckte det, den var »aldeles obegripelig och oläslig«.

Att bara runstenens ena sida var synlig gjorde inte läsningen lättare, stenen var då nämligen inmurad i en tiondebod. Först när huset revs 1843 upptäckte man att det fanns runor på fem av stenens sidor.

MER OM SVERIGE FÖRR I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

35 år senare publicerades det första av många tolkningsförslag. Det finns flera orsaker till att Rökstenen är svårtydd. Dels är den delvis ristad med chiffer, dels finns inga mellanrum mellan orden. Och ibland när ett ord slutar på samma runa som nästa ord börjar på, har runristaren valt att använda ett och samma tecken.

Per Holmberg, arkeologen Bo Gräslund, religionsvetaren Olof Sundqvist och runexperten Henrik Williams.

Forskargruppen som har kommit fram till de nya rönen om Rökstenen består av språkforskaren Per Holmberg, arkeologen Bo Gräslund, religionsvetaren Olof Sundqvist och runexperten Henrik Williams.

I slutet av 1800-talet föreslog en isländsk forskare att Theoderik den store var nämnd på stenen, och sedan dess har de lärde varit låsta vid den uppfattningen. Den kanske mest pampiga översättningen gjordes i mitten av 1950-talet av språkforskaren och ledamoten i Svenska Akademien Elias Wessén:

Då rådde Tjodrik den djärve, sjökrigarnas hövding, över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med sköld över axeln, den främste av märingar.

Ny tolkning

År 2007 presenterade Bo Ralph, professor i nordiska språk, en annan tolkning. Runföljden »rik« i slutet av Tjodriks namn skulle i stället läsas som »rink«, alltså krigare. Och det som hade tolkats som början på Tjodriks namn var i själva verket ordet »häst«.

I Bo Ralphs ögon försvann alltså Theoderik och ersattes med »red på hästen, den modige krigaren«. Han påpekade också att inskriften var full av gåtor, något som har paralleller i samtida europeiska skrifter.

Professor Per Holmberg, som är språkforskare vid Göteborgs universitet, fortsatte att grubbla över runstenens innehåll utifrån Ralphs nytolkning.

Han beslöt sig för att sätta samman en forskargrupp med fyra professorer – runexperten Henrik Williams, religionsvetaren Olof Sundqvist, arkeologen Bo Gräslund, och så Per Holmberg själv.

Består av nio gåtor

I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Futhark: International Journal of Runic Studies kunde gruppen i vintras avslöja att Rökstenens inskrift består av nio gåtor, och att fem av dem kan besvaras med »solen« medan »Oden« är kopplad till de återstående fyra.

Rökstenens kluriga frågor har sin motsvarighet i en Eddadikt kallad »Vaftrudnesmål«. I den utmanar Oden en jätte på frågesport om fornkunskap. Bland de tolv frågor som ställs kan nämnas vad den häst heter som drar solen varje morgon (Skinfaxe), och vilka två människor som överlever fimbulvintern (Liv och Livtraste).

Röks kyrka ligger söder om Vadstena i Östergötland. Den nuvarande byggnaden är från 1845, tidigare fanns här en kalkstenskyrka vars äldsta delar var från 1100-talet. Rökstenen står under tak utanför kyrkan.

© Scandphoto/Alamy/imageselect

Utöver »Vaftrudnesmål« har forskarna använt andra skriftliga källor som kan ge ledtrådar till svaren på Rökstenens gåtor, bland andra Völuspá (»Völvans spådom«) och en fornengelsk dikt som finns bevarad i Codex Exoniensis (Exeterboken).

Den senare är en handskrift från 900-talet innehållande fornengelska dikter. Boken skänktes till Exeters katedral i sydvästra England av dess första biskop år 1072.

Ett genombrott kom när forskargruppen gjorde en omtolkning av Rökstenens skrivningar »Sibbe« och »Ingvaldsättlingarna«. Sibbe är enligt inskriften »viets väktare«.

– Sibbe, eller sibi som det står på runstenen, tolkar vi inte som en lokal hjälte som vaktar viet, alltså helgedomen, utan som »broder«. Det går att jämföra ordet med engelskans sibling (»syskon«), säger Per Holmberg.

Provade fyrahundra alternativ

Om detta stämmer blir då gåtan: (Vem är) beskyddare av heliga platser för en broder? Svaret är solen. Ledtrådar till denna tolkning finns i »Lausavisa«, där solen vid solnedgången går till sin heliga plats och i »Vaftrudnesmål«, där månen beskrivs som solens broder.

En annan sekvens av runor på Rökstenen har tidigare tolkats om »Inguldinga«, som skulle avse Ingvaldsättlingarna.

– Vi gav Henrik Williams i läxa att försöka hitta en alternativ tolkning till »Ingvaldsättlingarna«. Efter ett par månader kom han tillbaka och sa att han hade prövat fyrahundra olika teoretiska alternativ, varav ett, »ylaren«, var möjligt, berättar Per Holmberg.

»Ylaren« är liktydig med »vargen«, och återkommer i ytterligare en av Rökstenens gåtor: »(Vem är det som) vargen rödfärgar med blod?« Svaret är återigen solen.

Solen är en viktig ledtråd

I fornnordisk mytologi slukas solen av en avkomma till Fenrisulven. Detta mord orsakar ett blodbad, som färgar gudarnas boning röd. Det hela leder så småningom till fimbulvintern, en vinter som pågår i tre år.

Varför är solen så viktig att framhålla på Rökstenen? Kan det ha att göra med en verklig händelse? Trehundra år innan Rökstenen ristades inträffade en naturkatastrof som kan ha tagit död på hälften av Nordens befolkning.

Allt började med ett vulkanutbrott år 536, när ett gasmoln hindrade solens strålar att nå fram till jorden som vanligt. Konsekvensen blev kyla, missväxt, svält och massdöd. En följd blev också dramatiska solnedgångar som lyste röda som blod.

Kan detta vara verklighetens fimbulvinter?

Texten på Rökstenen

Forskarnas tolkning är att texten på Rökstenen består av nio gåtor, där fyra av dem handlar om Ragnarök, jordens undergång.

© Zoonar GmbH/Alamy/imageselect

Den ryttare som nämns på Rökstenen kan tolkas som solen själv, och kan anspela på att den värmande och ljusgivande himlakroppen tidigare hade »dött«, men nu kommit åter:

»Låt oss för det andra säga detta, vem som för nio generationer sedan förlorade livet österut men ändå härskar? Den djärve krigaren, männens hövding, red på hästen över horisonten i öster. Sitter nu, den främsta av de berömda, rustad på sin häst med skölden beredd.«

I Eddadiktningen beskrivs soluppgången som en ritt, och att solen har en sköld. Räknar man dessutom nio generationer bakåt i tiden från när Eddan tillkom, hamnar man på 500-talet – och det var som sagt då som naturkatastrofen ägde rum.

Minnessten

Enligt den nordiska mytologin föregår fimbulvintern Ragnarök, gudarnas undergång. Vikingarna visste att det i framtiden skulle komma att stå en kamp mellan gudarna och deras fiender.

I Valhall samlade Oden döda krigare för att de skulle träna sig inför denna sista strid, där han själv skulle bli dödad av Fenrisulven. Hämnden kommer när Odens son Vidar dödar vargen.

De fyra svenska forskarna menar att det är om just Ragnarök som fyra av Rökstenens nio gåtor handlar. Bland annat frågas det om vem som kunde besegra ett monster – där svaret är Vidar.

Enligt Rökstenens första strof var det en Varin som lät rista stenen till minne av sin döde son Vämod. Man kan föreställa sig att de båda var mäktiga män i 800-talets Östergötland.

© Illustration: Marco Illustration efter foton av Bengt A Lundberg/RAÄ

Kanske anordnade Varin, likt andra stormän under vikingatiden, offerfester för att säkra goda skördar och för att undvika en ny fimbulvinter? Den maktelit som Varin och hans son Vämod tillhörde förväntades att efter döden kämpa tillsammans med Oden i Ragnarök.

Den slutgiltiga tolkningen

Människorna vid den här tiden trodde på en kamp, som trots allt skulle sluta i något gott – jorden upphörde ju inte att finnas till, gudar och människor skulle trots allt leva vidare. Genom sina handlingar skapade Varin och Vämod, får vi tänka oss, ordning i kaos.

Slutordet i forskarnas översättning av Rökstenens runinskrift är just »Kamp!«

Men är detta verkligen den slutgiltiga tolkningen av Rökstenen?

– Jag vet inte om vi är riktigt framme vid gåtans lösning än. Men vi har åtminstone visat i vilken riktning den ska sökas, säger Per Holmberg.

Kristina Ekero Eriksson är journalist och författare, med ett förflutet som arkeolog.

Publicerad i Populär Historia 10/2020