Politik viktigare än barnen
Sveriges image prioriterades när Rädda Barnen expanderade under andra världskriget.
Rädda barnen prioriterade att hjälpa finska barn under och efter andra världskriget.
Rädda Barnen bildades 1919 i Storbritannien för att stötta barn i Europa efter första världskriget. Efter bara några månader hade organisationen etablerat sig även i Sverige. Men medan Rädda Barnen internationellt ägnade sig åt att hjälpa de barn som hade det svårast var man i Sverige mer intresserad av att föra ut en politisk vision.
– Efter andra världskriget blev Rädda Barnen ett redskap för att skapa goodwill åt Sverige, säger Ann Nehlin, forskare vid Tema Barn, Linköpings universitet.
Nehlin har nyligen doktorerat på en avhandling om hjälporganisationen: Exporting Visions and Saving Children. Där beskriver hon svenska Rädda Barnens utveckling under de expansiva åren 1938–56. Bilden är inte så smickrande för en organisation som framställer sig som politiskt och religiöst obunden.
Före andra världskriget verkade Rädda Barnen huvudsakligen inom Sveriges gränser. 1939 började man vända sig utåt. Organisationen var dock ytterst försiktig och selektiv i sina insatser. Banden med grannlandet Finland kom i första hand, både under och efter kriget.
– Främst innebar hjälpen att finska barn fick komma till fosterhem i Sverige, säger Ann Nehlin. Detta trots att många andra barn levde under akut hot.
Den svenska neutralitetspolitiken ansågs stå i vägen för ett bredare engagemang. Ann Nehlin beskriver hur Rädda Barnen efter krigsslutet avstod från att hjälpa judiska barn att ta sig från Östeuropa till väst. Det bedömdes som alltför politiskt laddat. Samtidigt var det inga problem att ta tyska krigsbarn till Sverige.
Rädda Barnens biståndspolitik hade sin grund i en kursändring hos svenska myndigheter. Efter att tidigare ha överlämnat allt hjälparbete åt frivilliga krafter avsatte regeringen 1943 pengar till internationellt bistånd. Bland andra Alva Myrdal ansåg att staten måste ta ett större ansvar för Sveriges internationella hjälparbete.
Utfästelsen ledde till en kamp mellan Rädda Barnen och Röda Korset, där den sistnämnda organisationen ansåg sig bäst skickad att handha svenskt hjälparbete. Rädda Barnen, å sin sida, såg en chans att expandera. Medan Röda Korset kämpade emot ingick Rädda Barnen en allians med myndigheterna. Pakten fick stor betydelse, framförallt efter kriget.
– Sverige var då i stort behov av att reparera sitt rykte, säger Ann Nehlin. Landet hade kritiserats för sina affärsförbindelser med tyskarna.
I det renoveringsarbetet fick Rädda Barnen och dess stridbara ledare Margit Levinson en viktig roll. Svensk barnexpertis och svenska leksaker och pedagogik gick på export. Sverige byggde upp en ny och livskraftig fasad av välfärd.
Ann Nehlin kan dock visa att den selektiva behandlingen av barnen kvarstod. I etableringen av barnhem och lärlingshem prioriterades västeuropeiska barn. Och de som togs om hand skulle vara representativa.
– Det finns exempel på att barn som betraktades som imbecilla skickades bort, säger Ann Nehlin.
