Tänkte Karl XII inta Skottland?

Finns det någon grund för antagande att karolinernas tåg mot Norge 1718 var tänkt att fortsätta till Skottland för att hjälpa jakobiterna?

21 mars 2019 av Lars Ericson Wolke

Man har länge diskuterat vilket syfte invasionerna av Norge 1716 och framfört allt 1718 hade. Karl XII var en i alla avseenden enväldig kung, som först när det var dags att genomföra sina planer berättade för sina underlydande om dem. Därför finns det ytterst lite samtida källmaterial om kungens planering och tankegångar.

Men genom att studera upplägget av anfallet mot Norge 1718 och den massiva insats som gjordes för att samla förråd för arméns räkning kan man ändå dra vissa slutsatser.

Under alla förhållanden innebar ett anfall mot Norge också, och kanske i främsta rummet, ett slag mot Danmark. Genom att neutralisera Sveriges långa västgräns och för framtiden hindra att danska arméförband gick in i landet (eller i vart fall skulle tvinga det svenska
försvaret att avsätta betydande styrkor till gränsförsvar) öppnades möjligheter att överföra ytterligare resurser till andra krigsskådeplatser.

Hoppades på fred med Danmark

Senast på våren 1719 hade Karl XII tänkt sig att dra tillbaka trupperna från Norge. Då hade man, genom det samordnade anfallet mot Kristiania (Oslo) och Trondheim, slitit loss Norge från Danmark, och berövat Köpenhamn de livsviktiga inkomsterna från den norska trävaruhandeln, varor för den danska marinen och inte minst flödet av seglingskunniga norska rekryter till den danska flottans fartyg.

När man från svensk sida väl uppnått detta skulle – så var det sannolikt tänkt – Danmark gå med på en fred utan krav på gränsjusteringar.

Det troliga målet för Karl XII efter det norska fälttåget var S:t Petersburg. På bilden erövrade svenska fartyg vid S:t Petersburg år 1720.

© Sjöhistoriska museet

Tänkt anfall mot Ryssland

Därmed återstod i realiteten bara Ryssland av den stora fiendekoalitionen mot Sverige. Samlingar av trupptransportfartyg och förråd även i östra Sverige redan under år 1718 tyder på att Karl XII planerade att under påföljande år gå till offensiv i öster.

Sannolikt tänkte man landsätta armén på den baltiska kusten och gå direkt mot den nyanlagda ryska huvudstaden Sankt Petersburg. Den ryska ockupationsarmén som funnits i Finland sedan 1713–14 skulle därmed skäras av från hemlandet och tvingas att kapitulera.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

I ett sådant läge är det möjligt att tsar Peter skulle tvingas gå med på en för Sverige inte fullt så kostsam fred. Kanske kunde det ockuperade Finland och till och med delar av Estland och det svenska Livland återtas i en sådan fred.

Stödja jakobiterna i Skottland?

Detta är dock inte det enda scenariot – en del forskare har velat se framför allt anfallet mot Trondheim i ett annat ljus. Härifrån, menar man, kunde Armfeldts trupper skeppas över till Skottland och stödja de upproriska jakobiterna (anhängare till ättlingarna till den störtade kung Jakob II). 

Om en sådan operation lyckades och en ny, mera Sverigevänlig regim tog plats i London, skulle Sverige kunna få aktivt stöd av den engelska flottan.

Detta är och förblir dock bara gissningar. Vilka planer som egentligen smiddes i Karl XII:s huvud inför krigsåret 1719 kommer vi aldrig att få veta.

Efter Karl XII:s död 1718 sattes punkt för fälttåget i Norge. Bilden: Karl XII:s likfärd, målad av Gustaf Cederström.

© Nationalmuseum

Karl XII:s död

Genom det dödande skottet vid Fredriksten den 30 november 1718 sattes också punkt för alla vidlyftiga ambitioner. Invasionen av Norge avbröts och armén drogs tillbaka. Som bekant resulterade detta i en katastrof för Carl Gustaf Armfeldts trupper, »Armfeldts karoliner«, som på nyåret 1719 fastnade i en snöstorm på gränsfjällen och runt tretusen man frös ihjäl.

Men det finns hur som helst några skäl att sätta ett stort frågetecken kring idén om att Armfeldts armé var avsedd att skeppas vidare till Skottland.

För det första indikerar de förberedelser som redan hösten 1718 gjordes för en sjöburen operation österut att det var i denna som trupperna skulle ingå.

För det andra skulle en transport västerut över Nordsjön till Skottland innebära att viktiga förband avhändes den svenska armén för en ganska lång och i högsta grad osäker operation, och det i ett läge när man behövde varenda man för att kunna rulla tillbaka ryssarna i öster.

Brittisk tveksamhet till Ryssland

För det tredje hade London redan börjat visa en allt större tveksamhet inför Rysslands växande makt i Östersjöområdet, och den brittiska flottan hade redan börjat agera aktivt för att markera mot det ryska framträngandet. Än tydligare skulle dessa insatser till Sveriges stöd bli 1720 och 1721. I det läget var det onödigt, för att inte säga kontraproduktivt, att skeppa trupp till Skottland och hamna i öppet krig med regeringen i London.

Sammanfattningsvis talar således det mesta för att det var ryska positioner på andra sidan Östersjön, och inte Skottland, som var målet för både Armfeldts trupper och resten av den svenska krigsmakten fram på vårkanten år 1719.

Publicerad i Populär Historia 8/2016

Kanske är du intresserad av...

Läs också