Så blev Sverige simkunnigt

Den svensk som i ett ögonblick av oaktsamhet ramlade i vattnet under 1800-talets sista årtionde fick hoppas på att det gick att bottna. I likhet med i resten av Europa var det försvinnande få i landet som kunde simma.
Och nog ramlade svenskarna i – drunkning var en av de vanligaste orsakerna till våldsam död. Omkring 1 100 personer drunknade varje år i en befolkning på nästan fem miljoner och detta trots att framsynta svenskar ända från 1700-talets mitt propagerat för simning.

Under samma århundrades senare hälft hade simundervisning införts i militära sammanhang och en civil badkultur börjat uppstå vid nya havs­bad.

När Upsala simsällskap bildades av Jöns Svanberg redan 1796 var det en pionjärgärning även i internationell bemärkelse. Men ändå så drunknade svenskarna i en rasande takt.

Simförmåga är en välståndsfråga

Simkunskap är i stort en fråga om välstånd. I fattigare länder simmar man i mindre utsträckning och det är bland de fattigaste medborgarna som flest drunkningar sker.

Svenska Livräddningssällskapet grundades 1898 med inspiration från Storbritannien. Det genomförde redan 1899 en undersökning som visade att endast 12 procent av den svenska sko­lungdomen kunde simma.

Bland de mindre bemedlade, den överväldigande majoriteten som kom från folk- och småskolor, var siffran bara 9 procent. Något måste göras. Det mänskliga lidandet i drunkningarnas spår var stort och rent krasst medförde det stora kostnader för staten.

Genombrott i början av 1900-talet

Folkhälsoivrarnas kampanjer för att nå ut med simundervisningen till hela Sveriges befolkning skulle snart få oväntad hjälp. Simning gjorde sitt intåg som modern sport.

Tidiga kappsimningar hade ägt rum i Stockholm redan 1882, men sim­sporten skulle få sitt egentliga genombrott i landet under 1900-­talets första årtionde. Svenska simförbundet bildades 1904 och höll redan året därpå internationella tävlingar.

Simkunnigheten ökade ­drastiskt under dessa år. När Liv­­räddnings­­sällskapet undersökte skolbarnens simkunskaper 1913 kunde drygt en femtedel simma. Fram till 1920 minskade också drunkningarna markant, de hade mer än halverats sedan 1890.

Drunkningskurvan sjönk

Drunkningskurvan skulle sedan sjunka i en beskedligare och jämnare takt, för att leda fram till spektakulärt låga siffror 2012 när endast 91 personer omkom – det innebar 0,9 döda per 100 000 invånare jämfört med 21,7 1890.

Siffrorna har på senare år stigit något, men ligger fortfarande på en låg nivå i internationella jämförelser.

Sverige har gått från en drunk­nande till en simmande nation. Detta är med tanke på landets välstånd också en logisk utveckling. Undervisningsinsatser och bassänger är dyra.

Barn med utomeuropeiska rötter drabbade

Mäns alkoholovanor och över­skattande av sin egen ­simförmåga är en viktig bidragande orsak till många av dagens återstående drunkningsolyckor. När det gäller ­drunkningsfall bland barn är bristande sim­­kun­skaper en viktig anledning och barn med rötter utanför Europa är speciellt drabbade.

Paradoxalt nog härstammar många av dessa från områden där det historiskt funnits rika simkulturer, men där kunskapsförmedlingen upphört på grund av olika faktorer. Där många lever under svåra omständigheter är simkunskapen för det mesta låg.

Det var också så det var i Sverige före den stora förvandlingen på 1900-talet. Det krävdes dedikerat arbete av en rad samhällskrafter för att åtgärda bristen på simkunskap bland svenskarna och det går att förstå dessa ansträngningar som led i ett större projekt för att undvika alltför extrema skillnader i samhället.

Simningen var en viktig del av såväl folkbildning som folkhälsa.

Publicerad i Populär Historia 7/2016