Så har medellivslängden utvecklats i Sverige
Man hör ibland att folk inte blev gamla förr i tiden. Samtidigt finns uppgifter om personer som blev uppemot hundra år. Hur har medellivslängden utvecklats i Sverige under århundradena?
Familjeporträtt av konstnären Elias Martin (1739–1818). En stor orsak till den låga medellivslängden förr var den höga barnadödligheten.
Medellivslängd, eller ”återstående förväntad medellivslängd” som är den term som Statistiska centralbyrån (SCB) använder, är ett resultat av beräkningar i flera steg.
Till grund för beräkningarna ligger livslängdstabeller som ”visar hur en födelsekull kommer att minska genom dödsfall efter hand som åldern stiger”, enligt Nationalencyklopedin.
Först med en livslängdstabell för ett helt land
Den första livslängdstabellen användes av den engelske statistikpionjären John Graunt (1620–74) när han år 1662 analyserade dödligheten i London.
I mitten av 1700-talet upprättades i Sverige den första livslängdstabellen för ett helt land. Mannen som utarbetade de första svenska dödlighets- och livslängdstabellerna var astronomen och statistikern Pehr Wargentin (1717–83), ofta kallad ”den svenska statistikens fader”.
Om vi tittar så långt bakåt i historien som vi kan i detta fall, ser vi att medellivslängden 1751–90 var 33,7 år för män och 36,6 år för kvinnor. Motsvarande siffror för 2019 var 80,78 år respektive 85,25 år.
Ibland sägs det att människor inte blev gamla förr, och till exempel att 50 år var en hög ålder på Bellmans tid. Men den bilden stämmer inte riktigt.
Statistiken visar nämligen att den som blev 50 år under andra halvan av 1700-talet levde i genomsnitt ytterligare 18–20 år, medan en genomsnittlig 65-åring kunde se fram emot att få fira sin 75-årsdag. Människor kunde alltså bli gamla även förr, även om det är betydligt vanligare nuförtiden.
Medicinsk utveckling var avgörande
Från början av 1800-talet sjönk dödligheten långsamt i Sverige. Orsakerna är inte helt klarlagda även om det ligger mycket i Esaias Tegnérs berömda ord om ”freden, vaccinet och potäterna”. Bidragande var säkert att man under förrförra seklet började bli mer medveten om hur sjukdomar sprids och hur viktigt det är med fungerande avlopp och vattenförsörjning.
Under 1800-talets sista decennium hade medellivslängden stigit till 51 år för män och 54 år för kvinnor.
Den mest dramatiska ökning av medellivslängden i Sverige skedde emellertid under 1900-talet. Det var då som den medicinska utvecklingen tog fart på allvar och levnadsstandarden höjdes.
På 1920-talet levde svenskarna i genomsnitt i drygt 60 år. 70-årsvallen sprängdes av kvinnorna på 1940-talet och av männen följande årtionde.
Därefter fortsatte kurvan att stiga om än inte lika brant. Medellivslängden för kvinnor nådde över 80 år under andra halvan av 1980-talet medan motsvarande siffra för männen dröjde till början av 2010-talet.
Kvinnor har sedan 1700-talet alltid levt några år längre än männen. Störst skillnad var det så sent som på 1980-talet. Sedan dess har skillnaden minskat från 6 till 4 år.
Barnadödligheten minskade
Varför var då medellivslängden mindre än hälften så lång så sent som för 150 år sedan jämfört med i dag?
Den viktigaste, om än inte enda, orsaken var den höga barnadödligheten. Ser vi på nutida länder med låg förväntad medellivslängd är situationen densamma.
De med högst spädbarnsdödlighet har lägst medellivslängd. Det var, och är, de allra minsta barnen som löper störst risk att avlida.
Åren 1751–90 steg exempelvis den återstående medellivslängden för kvinnor från 36,6 år vid födseln till 44,6 år redan under det andra levnadsåret.
Medellivslängden idag
Enligt SCB är medellivslängden för män i Sverige drygt 81 år.
För kvinnor är den nästan 85 år (2023).
Publicerad i Populär Historia 6/2020
