Hansan – Europas första gemensamma marknad?

Den svenska nationalstatens skolhistorik har haft ett kluvet förhållande till Hansan. Vi minns ju hur Gustav Vasa begav sig till Lübeck, ”hansestädernas drottning”, för att där söka beskydd mot de danska erövrarna – en väggplakett på Königstrasse vittnar ännu om detta. Med Hansans hjälp kunde han fördriva Kristian Tyrann, men samtidigt blev vi gäldenärer till lybeckarna. Det gav en olustig påminnelse om avhängigheten av tyska makthavare som rådde före slaget vid Brunkeberg.

I det moderna medvetandet ser vi emellertid Hansan som en formel som verkar gränsöverskridande och då framför allt i östersjöregionen. Där hittar vi medsympatisörer runt hela vårt innanhav, inte minst i de stater – Estland, Lettland, Litauen och i någon mån Polen – som tidigare varit avskurna genom järnridån. I Tyskland har bilden av hanseaterna sedan länge präglats av romantiska föreställningar, till vilka inte minst Thomas Manns författarskap bidragit.

Vad var egentligen Hansan för något? Ja, egentligen en ganska svårdefinierad företeelse. Det var alls inte uteslutande en östersjöförening, sammanslutningen sträckte sig långt ner över Kontinentaleuropa. Ett embryo för det man kallar Hansan var kölnköpmännens kontor i London i det så kallade Guildhall, en annan ansatspunkt ett tyskt köpmannagille på Gotland. Det fanns tyska, holländska, norska, svenska, baltiska och ryska orter som mer eller mindre gällde för att vara hansestäder.

Rolf Hammel-Kiesow är historiker och leder ett hanseatiskt forskningscentrum på Burgkloster i själva staden Lübeck. Ingen är bättre skickad än han att sprida ljus över det gamla handelsförbundet.

Vad var Hansan? Kan du ge en kort presentation?

– Det var en politisk organisation för råd i städer i det tyskromerska riket. Syftet var att upprätthålla handelsrelationer och handelsprivilegier i ett område som avgränsades från Portugal och Spanien i väster till Novgorod i öster. Senare inbegreps Island, Bergen, Stockholm och Finland i norr till ungefär linjen Köln, Frankfurt och Nürnberg i söder. I sydost låg Krakow och Breslau. I början av 1400-talet sträckte sig Hansans handelsförbindelser ända ner till Venedig.

Det här är ju en bild som inte helt motsvarar den allmänna föreställningen i Sverige och även Tyskland. Ser vi Hansan i ett något förvridet perspektiv, som en ren östersjöangelägenhet?

– I nationella historieskrivningar har ofta bara de aspekter av Hansan som är viktiga för de senare nationalstaterna betonats. För de nordiska ländernas del gällde huvudsakligen referenserna till Hansans östersjösfär. Men det är viktigt att inse att Hansan vuxit samman genom mycket olikartade faktorer.

– Hansan uppstod genom köpmännens gillen och föreningar under 1100-talet. Köpmännen måste då resa i grupp för att ge sig själv det skydd ingen annan kunde ge i dessa hårda tider. På så sätt fanns det i Västeuropa så kallade hansor (”hansa” betyder en intressesammanslutning eller en skara av gemensamt resande handelsfolk) som med Köln som bas handlade med England. Vad gäller den nordeuropeiska sfären vittnar de första källorna om de så kallade schleswigfararna från Soest (i nuvarande Westfalen).

– För uppkomsten av Hansan var nygrundandet av Lübeck 1143 av stor vikt, eftersom det tyska rikets köpmän då för första gången fick tillfälle att från en handelsort under tysk jurisdiktion – Schleswig var ju danskt – komma åt de efterfrågade varorna av framför allt lyxkaraktär i östersjöregionen (bland annat pälsverk och vax).

Men man måste väl framhäva även Kölns betydelse? Det var väl den första hansestaden?

– Där stöter vi genast på ett mycket stort problem: vad var egentligen en hansestad? När jag tidigare försökte mig på en definition av Hansan, talade jag inte om städer utan om städernas råd. Och det måste man avgränsa ytterligare till att gälla de rådsmedlemmar i städerna som var intresserade av Hansans handel.

– I grund och botten fanns bara en enda hansestad, och det var Lübeck. Hos de andra städerna, till exempel vad gäller Hamburg sedan 1400-talet, måste man fråga sig: Var fanns de hanseatiska intressena och var fanns andra ekonomiska intressen? Vad gäller Köln är det helt extremt. En historiker har slagit huvudet på spiken genom att säga att Köln var ”en stad i Hansan men ingen hansestad”.

– I Köln fanns det väldigt många köpmän och väldigt många ekonomiska intressenter som inte hade ett skvatt att göra med de urgamla hanseintressena. Det väsentliga i Hansan var egentligen de stora kontor och de därifrån utlokaliserade faktorier, där handeln stöttades genom privilegier vilka enbart hanseköpmännen kom i åtnjutande av. Och redan då ställde man sig frågan: vem är egentligen hanseatisk köpman?

Är det då en anakronism att tala om hansestäder? Det finns ju ändå ett begrepp som ”stadshansan”, vilket knyts till den första ”hansedagen” i Lübeck 1356.

– Som det mesta i den ekonomiska historien är det en fråga om att hävda intressen. Vem har vilka intressen och vem har makt att genomdriva dessa intressen? Vad som allt klarare kommit ut av den hansehistoriska forskningen under de senaste åren är att de egentliga intressenterna i hanseatisk politik faktiskt var en relativt liten skara inom städernas elit. Vare sig i Hamburg, i Rostock eller i Köln var alla rådsherrar intresserade av den hanseatiska handeln. Å andra sidan var dessa hanseatiska referenser så viktiga för städernas utveckling, att deras politik blev inriktad på Hansan.

– Att det bara rörde sig om intressen hos en liten grupp kan man se på de talrika oroligheter som ägde rum i städerna. I Lübeck försökte de styrande förhindra regionala köpmän och småfolket att bedriva fri handel. Och de förbjöd helt enkelt nederländska fartyg att löpa in i Lübeck och omsätta sina varor här; samma förbudsåtgärder drabbade köpmän från Nürnberg. Det gjorde att rådsherrarna råkade i ett dilemma. De ville bevaka sina egna handelsintressen men hade också en förpliktelse att värna om stadens och de breda folklagrens väl och ve.

Men det fanns potentiella konflikter inte bara inom städerna utan också mellan dem. Man kan väl inte nämna en enda aktion som alla dessa nära 200 hansestäder var fullt eniga om?

– Ja, det ser man alldeles tydligt i den egentliga höjdpunkten i Hansans historia, nämligen den så kallade Kölnkonfederationens krig mot kung Valdemar Atterdag av Danmark, som mynnade ut i freden i Stralsund 1370. Konfederationen bildades i Köln. Men Köln självt var inte med i den! Dessutom måste Hamburg med våldsamma påtryckningar tvingas att delta i aktionen.

– Alla de westfaliska hansestäderna (majoriteten av hansestäderna låg i Westfalen) deltog inte i kriget: ”Det är ett sjökrig, det intresserar inte oss.” Och dessutom deltog i denna konfederation talrika adliga territorialherrar, som också hade invändningar mot den danske kungens politik. Det betyder att den största seger som Hansan anses ha vunnit inte alls var hanseatisk utan snarare en seger där hansestäder hade en ansenlig roll.

Man ser gärna Hansan som en förelöpare till EU. Men den bild du ger leder väl snarast tankarna till de motsättningar som i dag präglar den europeiska gemenskapen?

– Det finns säkert många negativa likheter mellan Hansan och EU. Men en skillnad finns väl i att EU från första början var inriktad på att vara en fullständig gemenskap – så ofullkomlig unionen än ger intryck av att vara. Hansan var inriktad på gemenskap bara i den meningen att den tog tillvara intressena hos inom Hansan allierade storköpmän. Och deras intresse bestod först och främst i att få så stora vinster som möjligt samt att bibehålla sin dominerande ställning i handeln mellan öst och väst.

– Man får inte heller glömma, att EU är en sammanslutning av olika nationalstater. Bilden av Hansan som en förelöpare till EU har uppkommit genom en förskjutning av historiska nivåer. Visst var nederländska städer med i Hansan, liksom städer i Baltikum, nuvarande Polen och så vidare. Men om man ser saken med den tidens ögon, måste man säga att det var städer som alla låg i ”riket för den Heliga tyskromerska nationen”. Eller så var det städer – särskilt i öst – som leddes av ett tyskt över- och mellanskikt i en främmande miljö. Detta gäller även städer som Stockholm och Riga.

– Den nationsövergripande idé som finns i botten hos EU har alltså inte någon relevans för Hansan.

Transporterades samma varor under alla dessa sekel i Hansans historia?

– I början handlade det främst om lyxkonsumtion. Därför var de första köpmannafilialerna belägna i närheten av kyrkliga eller världsliga herremanssäten, eftersom det där fanns avnämare som kunde betala de viktigaste lyxvarorna, som pälsverk och kostbara textilier.

– Sedan kom massvarorna in i bilden: trävirke, sill, salt och skeppsprodukter som tjära. Sillen och det därtill hörande saltet var de varor som höll Hansan vid liv under de första seklen. Genom östkoloniseringen av tyska bönder tillkom spannmålen i dåvarande Preussen och senare Polen. Den fraktades till de tättbefolkade områdena i Flandern men också till Norge.

– Träet och spannmålen från Preussen och Livland blev allt nödvändigare, eftersom de stora sjöfararnationerna i väst, framför allt nederländarna och engelsmännen, var beroende av trä-

leveranser från östersjöområdet. Och under 1500-talet blev det i samband med befolkningstillväxten högkonjunktur för spannmålen, som kom att fraktas ända ner till Portugal, Spanien och Italien genom Gibraltarsund. En mycket stor roll spelade också metallhandeln, där Sverige deltog med myrmalm och koppar.

Men utöver att göra goda affärer mellan öst och väst var väl Hansan överlägsen i rent organisatoriskt avseende?

– Ja, det är helt klart. Samtidigt bör man tänka på att en av anledningarna till att Hansan till slut minskade i betydelse var att sjöstäderna inte var i stånd att ställa upp med någon egen produktion. I det ögonblick som konkurrensen starkt tilltog, hade hanseköpmännen ingen varuproduktion som kunde kompensera deras förluster i handeln.

I Sverige tenderar man genom traditionen från Gustav Vasas dagar att se Hansan som en politisk maktfaktor. Kan man betrakta Hansan som en politisk maktfaktor i stil med de senare nationalstaterna?

– Hansan var faktiskt enbart verksam som en politisk maktfaktor. Ty allt som vi hitintills berört var ju förutsättningar för hansehandeln och dess organisering. Det handlade om en sammanslutning av en elit i dessa städer, som var intresserad av en viss handelsverksamhet och via denna verksamhet fattade vissa politiska beslut eller valde vissa politiska organisationsformer.

– Att forskarna framför allt under 1800-talet inte begrep sig på denna organisationsform beror väl mest på att man alltid försökt att klämma in Hansan i den gängse juridiska historiesynen under 1800- och det tidiga 1900-talet. Men det här var dömt att misslyckas, eftersom Hansan var en typisk senmedeltida produkt.

– Dessutom var Hansan alltid synnerligen förtegen om sin egentliga juridiska karaktär, för att den just i konflikter med de allt starkare territorialfurstendömena och kungarikena – som Sverige eller England – inte plötsligt skulle göras ansvarig för något slags klavertramp från någon enskild medlemsstads sida.

Det finns ett sigill för Lübeck som är en smula gåtfullt för den som tror att Hansan bara är en östersjöangelägenhet. Här sitter en sjöfarande köpman i en kogg och visar vägen för en inlandsköpman. Det är väl en symbol man inte skall glömma?

– Ja, den nyare hanseforskningen tillmäter detta sigill en mycket stor betydelse. Det symboliserar samarbetet mellan den sjöfarande och den landfarande köpmannen – det vill säga den köpman som från Westfalen eller Niedersachsen begav sig mot Östersjön via Lübeck. Där skulle han sluta sig till den sjöfarande köpmannen för att bedriva sin handel över Gotland mot Novgorod. Betydelsen ligger framför allt i att det tättbefolkade inlandet kunde öppnas för handel.

Antalet hansestäder är en smula oklart. Vad är din beräkning?

– Det finns skattningar på 100 till 150 städer eller 200 till 250. Det har att göra med att man i hanseforskningen gör skillnad på ”egentliga hansestäder” och ”hanseatiska bistäder”. Egentliga hansestäder är sådana där man kan dokumentera att en hansedag ägt rum. Bistäder är de som lät sig representeras via egentliga hansestäder eller en eller annan köpman från någon småstad i inlandet, som kan påvisa att de kommit i åtnjutande av hanseprivilegier. Det finns som sagt ingen lista på hansestäder, och den skulle vid varje tidpunkt vara olika.

År 1669 kallas ju Hansans dödsår. Det var då den sista hansedagen ägde rum i Lübeck med endast nio städer representerade. Utgör denna händelse ett definitivt slut? Eller kan Hansans nedgång snarare ses som ett successivt borttynande?

– Det rör sig definitivt om ett borttynande. Deltagarna 1669 visste inte att det var den sista hansedagen! Man råkades helt enkelt och sedan träffades man inte mera. De maktpolitiska och samhällspolitiska förhållandena i Europa gav inte längre utrymme för någon självständig ekonomisk politik från hansestädernas råd eller av hansehandeln intresserade städer.

– Mycket hade förändrats sedan Hansans framväxt under 1100- och 1200-talen. Huvudorsaken var att territorialfurstendömena blev allt starkare, både i det tyskromerska riket och i de riken som fanns i det nordliga Europa (England, Danmark och Sverige). Den politiska autonomin i de ledande hansestäderna minskade i takt med förlusten av deras ekonomiska försprång gentemot territorialstaterna, genom att de senare alltifrån 1400-talet målmedvetet byggde ut sin förvaltning och målinriktat utvecklade sina egna ekonomiska resurser.

– Därigenom blev det ekonomiska försprånget för hansestäderna mindre. De kunde inte så lätt betala för sina privilegier som tidigare, då territorialfurstarna inte längre var lika intresserade av hansestädernas pengar som innan. Dessutom minskade möjligheterna för det militära försvaret av hansestädernas självständighet, krig blev dyrare och dyrare.

Om vi skall sammanfatta – tycker du att dagens bild av Hansan är alltför romantisk?

– Ja, när man under de senaste 15–20 åren sett alla dessa nya ”Hansor” växa upp som svampar, då måste man instämma. Det här fenomenet tyder förmodligen på ett grundbehov hos människor att i det förflutna upptäcka ”guldåldrar”, som det gäller att åter väcka till liv. När de framtidsinriktade visionerna inte räcker till måste man skissera ett idealtillstånd i det förgångna utan tanke på hur dåligt bilden stämmer med den historiska verkligheten.

– Å andra sidan har jag under mina resor i östersjöländerna konstaterat hur starkt intresset är att ge en positiv bild av Hansan. Man ser här anknytningspunkter till tidigare epoker, när kontakterna mellan olika östersjöländer och det övriga Europa ännu fungerade och när järnridån inte skar av dem.

– Till dessa förhållanden vill man anknyta via idén om den tyska Hansan. Det är förstås en positiv inställning. Att den inte har så mycket att skaffa med den faktiska Hansan under senmedeltiden – ja, det är en annan historia.

Publicerad i Populär Historia 1/1996