Girigheten skulle hållas i schack

Företagsekonomi är en ung vetenskap som uppstod som akademisk disciplin först på 1800-talet. I årtusenden har emellertid köpmän grubblat över de lagar s

31 januari 2006 av Gunnar Dahl

Företagsekonomi är en ung vetenskap som uppstod som akademisk disciplin först på 1800-talet. I årtusenden har emellertid köpmän grubblat över de lagar som styr ekonomin och människans roll i denna. Det var dock inte dessa som först tog itu med att analysera affärslivet på allvar, utan i stället kyrkans män – personer som stod långt bort från den kommersiella verkligheten och som ofta själva var fattiga. Den första ”vetenskapliga” ansatsen att tränga in i ämnet gjordes på 1200-talet, och den man som ofta förknippas med detta är Thomas av Aquino, en av katolska kyrkans främste teologer genom tiderna. Han var född i Italien omkring 1224 och arbetade länge som lärare vid universitet i Paris. I sitt monumentala arbete Summa theologica systematiserade han kyrkans tankegods, varvid även kommersiella aspekter behandlades.

Det var emellertid inte de ekonomiska lagarna i sig, eller handelstekniken, som i första hand intresserade Thomas, utan affärsmoralen och dess konsekvenser på det andliga planet. I motsats till debatten

i vår egen tid om giriga direktörer var det inte enskilda människor som stod i fokus på 1200-talet utan något mycket större: faran med ohämmad vinningslystnad på en övergripande samhällelig nivå. Diskussionerna fördes vid universiteten av teologer vilka till sin hjälp hade två kunskapskällor, båda över tusen år gamla. Den ena var Bibeln, vars stränga syn på pengar och affärslivet ibland gränsade till ett fördömande. Den andra var Aristoteles skrifter från 300-talet f Kr. Även Aristoteles hade haft en kritisk syn på pengar och varnat för riskerna med dem. Pengars enda uppgift, menade han, var att underlätta utbytet av varor.

En fundamental fråga för teologerna på medeltiden rörde rikedom, det yttersta målet för affärsverksamhet. Var rikedom något gott eller ont? De gamla skrifterna var inte tydliga på den punkten. På 1200-talet hade urbanism och privat ägande fått ett så fast fotfäste i samhället att det inte var tal om att försöka vrida klockan tillbaka till det gamla bondesamhällets byteshandel. I stället gällde det att få fram normer för affärslivet som vilade på Bibelns utsagor, men som samtidigt fungerade praktiskt ute i samhället. Thomas och hans kollegor ville hitta en jämviktspunkt mellan å ena sidan rätten till privat ägande och å den andra en rimlig grad av måttfullhet, så att inte girigheten tog över i samhället.

Ett problem var att definiera de moraliska rättigheter som skulle omgärda enskilt ägande och utbyte av egendom. Kyrkomännen insåg motvilligt att människan, när allt kom till kritan, styrdes av sin girighet och att denna utgjorde en viktig drivmotor i samhället. Bekymret var de moraliska konsekvenserna av handeln.

Så småningom kom man fram till att det var missbruket av rikedom som var förkastligt, snarare än rikedomen i sig. Även om kyrkan hyste en grundläggande skepsis mot det hittade man tre argument för privat ägande, alla hos Aristoteles.

För det första vårdar människan det hon äger mycket bättre än det hon delar med andra. För det andra fungerar samhället bättre om var och en tar hand om sina saker, och för det tredje är det lättare att leva i fred om det är klart och tydligt vem som äger vad.

Aristoteles hade emellertid varit hedning, menade man, och därmed inte känt till vad Djävulen kunde ställa till med. Om vinningslystnaden släpptes fri fanns det risk för att allt i samhället till sist blev till salu och kunde köpas för pengar. Därför behövdes ett regelverk som höll girigheten i schack. En fråga var huruvida man kunde ta betalt för kunskap, som till exempel advokater och lärare gör. Kunskap var en andlig tillgång skänkt av Gud och därför var det tveksamt om denna kunde bytas bort mot världsliga ting som pengar. Thomas löste emellertid problemet. Vad klienten eller eleven betalar för var inte kunskapen i sig utan rätten att få bruka den.

Även synen på pengar hade Thomas och hans kollegor övertagit från Aristoteles. Enligt denne hade pengar uppfunnits för att underlätta utbyte av varor och inget annat. Pengar var i sig sterila och kunde sålunda inte föröka sig som det levande i naturen kan. Att låta pengar föda pengar genom ränta var därför ett brott mot naturens ordning. Thomas baserade sitt resonemang på en uppdelning av alla produkter i två grupper, sådana som var avsedda att konsumeras och sådana som inte var det.

Till exempel är syftet med vin att det ska drickas, med bröd att det ska ätas och så vidare. På samma sätt var syftet med mynt att de skulle bytas mot andra varor. Hus, vagnar, verktyg var däremot inte avsedda för konsumtion utan kunde hyras ut. Men om man hyr ut sitt hus behåller man äganderätten till det. Vad gäller bröd, vin och mynt finns det ingen nyttjanderätt att hyra ut. De är ju varor som ska konsumeras. Överlåtelsen av dessa varor medför med andra ord automatiskt äganderätten till dem.

Thomas slutsats blev, att myntens enda värde är metallvärdet. De som lånar ut pengar mot ränta hyr alltså ut en nyttjanderätt som inte existerar. Enda sättet på vilket pengar kan mångfaldigas är genom mänsklig flit och arbete. En fråga som debatterades var huruvida en låntagare blir medskyldig när denne accepterar att låna pengar mot ränta. Svaret man kom fram till var nej, förutsatt att låntagaren hade för avsikt att använda de lånade pengarna för något gott ändamål. Dessutom hade låntagaren faktiskt erbjudit långivaren möjlighet att låna ut pengarna räntefritt. Att hjälpa någon som är i behov av pengar med ett lån var en god gärning, förutsatt att lånet var räntefritt.

Som nutidsmänniska kan man kanske tycka att medel-

tidens intellektuella borde ha ägnat sin energi åt in-

vesteringskalkyler och kostnads- och intäktsanalys i stället för moraliska diskussioner. Men då bortser man från den religiösa verklighet som de levde i. Att lyda Guds lag var lika viktigt som att lyda den världsliga lagen.

Samtidigt som Thomas och kyrkan stötte och blötte de moraliska frågorna formulerade affärsmännen i tysthet sina egna handböcker i vilka praktisk affärsteknik behandlades. Det är denna kunskap som levt kvar in i vår tid och lagt grunden till det ämne som ett halvt årtusende senare skulle komma att kallas företagsekonomi. Många av Thomas teorier har övergivits, men den etiska kod som han och hans kollegor formulerade diskuteras än i dag under rubriken ”god köpmannased”.

Gunnar Dahl är historiker och författare, bland annat till boken Gud, pengar och moral i affärslivets gryning (2002).

Publicerad i Populär Historia 1/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också