Ekonomin viktigast för fler födslar
Till stor del saknades i debatten ett historiskt perspektiv, som satte 1990-talets fertilitetsnedgång i sitt sammanhang och kopplade demografisk förändring till ekonomisk och social förändring. Inte minst med avseende på kvinnorna och deras position på arbetsmarknaden, och i familjen.
Om man studerar födelsetalens utveckling under förra seklet, framstår 1990-talets nedgång inte som ett unikt fenomen utan snarare som en del av ett mönster av kraftiga fertilitetsvariationer. Decenniet kan jämföras med andra perioder av nedgång, som 1920-talet och det tidiga 1930-talet samt slutet av 1960- och 1970-talen. Under dessa perioder minskade födelsetalet från höga nivåer, för att återhämta sig och resultera i nya perioder av höga födelsetal. Liksom 1990-talet karakteriserades dessa perioder av arbetslöshet och ekonomisk strukturförändring men också av förändring i kvinnors ekonomiska och sociala roller. Det bör dock noteras att nedgången under 1990-talet resulterade i det lägsta födelsetalet någonsin: 1,5 barn per kvinna år 1999.
Den historiskt intresserade kan notera hur samma debatt återkommer under alla dessa perioder och hur politiker nu som då uttrycker sin oro över att för få barn föds och i uppfordrande ton manar till förändring och diskuterar vilka reformer som behövs för att få kvinnorna att ställa upp och ta sitt reproduktiva ansvar.
Reformer framhålls som viktiga, och det är de förvisso, men de tillskrivs vanligtvis alltför stor betydelse. I samtliga perioder ökade fertiliteten innan reformer hann sättas i verket. Däremot vände den ekonomiska konjunkturen och förbättrade människors realekonomiska situation vilket resulterade i ökad framtidstro och fertilitet, vilket, i sin tur, förstärktes via olika reformer.
Det finns i Sverige under 1900-talet ett tydligt samband mellan förändringar i ekonomisk konjunktur och förändringar i barnafödandet. I högkonjunktur, då det är gott om jobb och framtidsutsikterna ter sig goda, skaffar många barn, medan barnafödandet avtar i dåliga tider. Kvinnors ekonomiska roll och ställning på arbetsmarknaden är också viktigt. Under 1900-talet flyttade svenska kvinnor fram sina positioner i utbildning och på arbetsmarknaden. Samtidigt minskade löneskillnaderna mellan könen väsentligt. Detta genererade demografiska förändringar, inte minst när det gäller barnafödande, och fick födelsetalen att variera starkt.
Främst var det förbättringar i kvinnors löner som gjorde att barnafödandet minskade. Förändringarna var emellertid koncentrerade till vissa perioder, nämligen 1920-talet, andra halvan av 1940-talet samt 1960- och 1970-talen. Under 1990-talet skedde också ekonomiska och demografiska förändringar. Under dessa perioder ifrågasattes och förändrades könsarbetsdelning och könsrelationer, och kvinnor ändrade i större utsträckning än män sitt beteende. Möjligheter att delta i utbildning, och på arbetsmarknaden, ökade i samband med ekonomisk strukturförändring. Dessutom genomfördes olika reformer som syftade till att underlätta kombinationen av yrkesliv och föräldraskap och därmed svarade kvinnor med att, över tid, välja olika kombinationer av utbildning, karriär och familj.
Barnafödande i Sverige under 1900-talet kan struktureras i enlighet med två olika ordningar. Den första varade fram till 1975 och innebar att perioder av förbättrad hushållsinkomst, främst genom mannens lön, ledde till något ökad fertilitet. Samtidigt ledde kvinnors förbättrade löner till kraftigt minskad fertilitet. Den andra regimen tar vid 1975 och innebär att både hushållsinkomst och kvinnolöner samvarierar positivt med barnafödande. Detta är naturligt i ett samhälle där tvåförsörjarfamiljen har blivit norm, kvinnor förvärvsarbetar i nästan samma utsträckning som män och löneskillnaderna mellan könen är små.
De kraftiga variationerna i summerad fruktsamhet sedan 1920-talet förklaras av att stora grupper av kvinnor har agerat på likartat sätt vid samma tidpunkt. Även om barnafödandet tenderat att hänga samman med ekonomiska konjunkturer, har i slutändan de flesta kvinnor, sedan 1920-talet, fött två barn.
De nu ganska låga födelsetalen, framför allt i yngre åldrar, kan precis som tidigare ses som en rationell anpassning till ett osäkert ekonomiskt klimat och ett ogynnsamt arbetsmarknadsläge, vilket har medfört en senareläggning av barnafödandet. Allt fler vill ha utbildning, arbete och stabil inkomst innan de bildar familj.
Man kan säga att den ökade ekonomiska jämställdheten mellan svenska kvinnor och män avspeglas i födelsetalen.
Barnafödande är dock ännu i dagens samhällsdebatt något som kvinnor tycks ensamt ansvariga för. Männen spelar en undanskymd roll. Ett ekonomiskhistoriskt perspektiv bidrar till vår förståelse av viktiga aspekter av ekonomisk och social utveckling i Sverige under 1900-talet och varför vägen till jämställdhet har varit och fortfarande är så lång. I början av 2000-talet är det dags att föra in männen i diskussionen om det jämställda föräldraskapet och dess villkor och att reformera i riktning mot mer lika villkor på arbetsmarknaden och i familjen, något som troligtvis i goda tider kan få unga kvinnor och män att investera i kommande generationer.
Maria Stanfors är ekonomhistoriker vid Lunds universitet. Hennes avhandling heter Education, Labor Force Participation and Changing Fertility Patterns och utkom 2003.
