Storspionen Stig Wennerström

På förmiddagen den 20 juni 1963 var översten Stig Wennerström på väg till sitt arbete på Utrikesdepartementet i centrala Stockholm. Just när han passerade Riksbron slöt tre personer från Säpo upp bakom honom. En av männen lade handen på hans axel och bad honom stanna. ”Det är från polisen. Översten är anhållen.”

Gripandet blev starten på den mest omfattande spionaffär som Sverige upplevt och där det än i dag återstår många frågetecken. Kvällen före hade fyra rullar mikrofilm av sovjetiskt ursprung hittats på vinden i Wennerströms hem i Djursholm.

Det var familjens hushållerska, Carin Rosén, som hittade dem. Sedan en tid tillbaka var hon agent för Säpo – värvningen av Rosén var ett led i organisationens fleråriga och desperata försöka att finna handfasta bevis för den svenske överstens spionverksamhet.

När Carin Rosén skulle städa andra våningen i den fashionabla tiorumsvillan på Skirnevägen 20 upptäckte hon en halvöppen lucka i taket. Uppenbarligen hade Wennerström glömt att stänga den ordentligt när han tidigare på dagen varit hemma för att byta kläder. Rosén bestämde sig för att undersöka vad som fanns ovanför luckan, och när hon väl gjort sitt fynd ringde hon genast till sin kontaktperson på Säpo.

Veckolång husrannsakan

Efter gripandet på Riksbron fördes den chockade översten till Säpos lokaler på Bergsgatan där förhören inleddes omgående. Samtidigt spärrades villan på Skirnevägen av för en husrannsakan som skulle ta närmare en vecka.

Till en början valde Wennerström att helt neka till anklagelserna. Samtidigt misslyckades Säpo med framkallningen av de sovjetiska specialfilmerna. Man tvingades kalla in en expert, som efter tre och ett halvt dygn hittade rätt metod. När de fotograferade dokumenten visades för Wennerström erkände han, men förnekade samtidigt bestämt att hans spioneri varit riktat mot Sverige.

Snart överbevisades han dock även här – allt Stig Wennerström kom över sålde han till sina sovjetiska kontakter. Endast under de sex åren närmast före avslöjandet beräknas han ha lämnat ut 20 000 sidor hemliga dokument om det svenska försvaret.

Det handlade om information om flygvapnets strategi, om hemliga militärbaser, om radarförsvaret och mobiliseringsplaner. Hade Sverige under denna tid blivit angripet och besegrat av Sovjetunionen hade skulden för detta vilat tung på Wennerströms axlar.

Flygare från officerssläkt

Vem var då mannen som var beredd att sälja sin heder till Sovjet? Stig Wennerström föddes den 22 augusti 1906. Han kom från en gammal officerssläkt och avlade sin egen officersexamen 1929.

Trots att han var befäl inom flygvapnet beskrivs han som en dålig och ibland räddhågsen pilot. Under sin aktiva flygkarriär kraschade han två plan och i utredningarna som gjordes efteråt visade det sig att den mänskliga faktorn varit avgörande i båda fallen.

Av människor i bekantskapen beskrivs han som stilig, högfärdig och ibland nedlåtande. Wennerström var en streber och karriärist som var beredd att gå långt för att stiga i graderna. Möjligen var det just det sistnämnda som gjorde att han blev spion.

De första misstankarna dök upp redan i början av andra världskriget. Stig Wennerström var då en ofta sedd gäst både i nazityska och sovjetiska kretsar i Stockholm. Säpo misstänkte att han var tysk spion, men saknade avgörande bevis. Det är okänt exakt på vilket sätt han hjälpte tyskarna eftersom den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU:s arkiv i Moskva fortfarande är hemligt (svaret kan finnas här eftersom GRU efter kriget beslagtog tyska militära underrättelsetjänstens arkiv.)

Till Sovjetunionen under kriget

I november 1940 skulle Sverige skicka en ny flygattaché till Moskva. Avsikten var att samla information och skaffa kontakter, samt att lära sig hur det sovjetiska flygvapnet fungerade. Wennerström var en av få som hjälpligt kunde tala ryska – det hade han lärt sig sju år tidigare i Riga. Han uppmuntrades och beviljades tjänstledigt för att lära sig mer av språket under ett halvår i staden.

Väl i Sovjetunionen samlade han uppgifter som skickades till Sverige och redan året därpå var han tillbaka i Stockholm och försvarsstaben igen. Samma år gick Wennerström bevisligen för första gången över gränsen för illegalt utbyte.

Då lyckades den svenska militären knäcka ett hemligt tyskt kodmeddelande som visade att Wennerström lämnat uppgifter till Nazityskland. Samma år upptäckte Säpo honom hemma hos en sovjetisk militärattaché i Stockholm. Uppgifterna lades dock aldrig samman för att få en helhetsbild. Hade de gjort det hade flygofficerens spionkarriär kunnat ta slut redan här.

Sålde information för 5000 kronor

Det är oklart när Wennerström för första gången lämnade hemliga uppgifter till Sovjetunionen. Själv hävdade han att det var när den sovjetiske biträdande militärattachén i Stockholm, Ivan Rybatjenkov, strax efter kriget ställde några frågor om ett uppländskt flygfält. Wennerström tog reda på fakta om anläggningen och fick i gengäld femtusen kronor.

I slutet av 1940-talet tyckte sig Sverige återigen se ett behov av en flygattaché i Moskva. Den person som var tilltänkt fick i sista stund nej av de sovjetiska myndigheterna, av vilka det krävdes ett godkännande. Panik uppstod och Wennerström fick återigen rycka in.

I efterhand ser det dock ut som om de sovjetiska myndigheterna var angelägna om att just Wennerström skulle komma till Moskva. Det var nämligen nu han på allvar blev agent åt den militära underrättelsetjänsten GRU. Enligt Wennerström själv gick han i ett första skede bara med på att spionera på Nato och andra västländer. Att lämna ut känslig information som direkt berörde Sverige var inte aktuellt.

Kodnamn Örnen

Av GRU gavs Stig Wennerström kodnamnet Örnen. Han utnämndes också till generalmajor, något som smickrade honom djupt. Att förära spionerna tomma titlar var en vanlig metod för att öka deras motivation. Trots att han nu på allvar blivit värvad som sovjetisk spion fortsatte Wennerström att skicka hem information – inte bara till Sverige utan också till USA, som Sverige vid den här tiden hade ett inofficiellt försvarssamarbete med.

1951 blev han dock avslöjad av GRU då organisationen lyckades dechiffrera ett meddelande som visade hans kontakter med ärkefienden. Wennerström blev kallad till ett möte en bit utanför Moskva. Han har själv beskrivit det som att han väntade på sin sista stund. Men underrättelsetjänsten valde till slut att betrakta hans goda kontakter med fienden som en tillgång.

Avslöjade flygspaning

Året därpå, 1952, utnämndes Stig Wennerström till flygattaché i Washington. Samma år undertecknade Sverige ett hemligt och vid den här tiden mycket kontroversiellt försvarsavtal med USA som gav svenska experter tillträde till amerikanska baser i utbyte mot svensk signalspaningsdata. En del av signalspaningen genomfördes från två specialutrustade flygplan av typen DC-3.

Den 13 juni 1952 sköts ett av dessa plan ner under en rutinflygning utanför Gotska Sandön. Saken har aldrig utretts fullt ut, men troligen avslöjade Wennerström de svenska flygplanens verksamhet för Sovjet, vilket i högsta grad gjorde honom medansvarig för den tragiska nedskjutningen.

Societetslejon

I USA blev Wennerströms uppgift att, för Sveriges räkning, ta hand om inköpen av materiel till flygvapnet. Han skaffade sig snabbt värdefulla kontakter, främst på bjudningar och cocktailpartyn av olika slag. I ögonvittnesskildringar från den här tiden beskrivs Wennerström som ett societetslejon, duktig på att småprata och en ofta och gärna sedd gäst. Han rörde sig elegant och hemtamt i alla miljöer, oftast med en dry martini i handen.

Allt som allt kan man säga att han var en så kallad perfect agent in place – placerad på en hög position där han hade många naturliga kontakter både med dem han skulle spionera på och med dem han spionerade åt. Det ingick i hans arbete att träffa representanter från både USA och Sovjet. Överlämnandet av dokument – som ofta är den mest komplicerade biten för en spion – blev därmed aldrig så problematiskt.

Säpo misstänksamt

Första gången Wennerström blev förstasidesstoff var 1957. Då handlade det inte om spionverksamhet utan om att en av hans två döttrar rymt tillsammans med sin fästman i samband med att familjen skulle flytta från USA tillbaka till Stockholm. Skriverierna gjorde att Säpo, som redan under kriget haft misstankar mot Wennerström, återigen fick upp ögonen för fallet.

Vad man nu – för första gången verkar det som – började fundera över var hur försvarsmyndigheterna kunnat placera Wennerström på så känsliga positioner trots att han misstänkts för att vara spion under kriget. När Säpo återigen granskade mappen om Wennerström insåg man snabbt att fallet inte kartlagts ordentligt.

Trots detta placerades Wennerström vid hemkomsten från Washington återigen på en ytterst känslig position – nu på försvarets kommandoexpedition i Gamla stan. Samtidigt gjorde hans nya tjänst att Säkerhetspolisens granskning av honom fick högre prioritet.

Levde över sina tillgångar

Det första Säpos utredare lade märke till – när spaningen sent omsider inleddes – var att familjen levt klart över sina tillgångar med flera bilar, stor villa i Djursholm, eleganta bjudningar och regelbundna utlandsresor. Trots iakttagelsen kom Säpo inte vidare.

Ett par år senare ansökte Stig Wennerström, som nu närmade sig pensionen, om en reträttpost som expeditionsofficer vid flygstaben. Ansökan gjorde att många höjde på ögonbrynen eftersom tjänsten låg betydligt under hans dåvarande rang. Samtidigt innebar den att Wennerström skulle få kunskap om alla skrivelser till och från staben. Av det skälet fick han inte tjänsten.

Skräddarsydd tjänst

Istället blev han militärexpert i nedrustningsfrågor vid utrikesdepartementet. Där måste han lämna in begäran för varje dokument han ville ha ut. Tanken var att på så vis försvåra det informationssamlande Säpo befarade, men inte hade bevis för. Misstankarna mot Wennerström var alltså nu så starka att det till och med skräddarsytts en position åt honom!

Nu kunde Säpo kontrollera vilka dokument Wennerström fick tillgång till. Men han hittade ett kryphål – han såg till att ofta ha ärenden till försvarets bok- och blankettlager i Solna. Namnet antyder kanske att det inte skulle finnas något av intresse där, men faktum är att lagret innehöll en stor mängd hemliga dokument. Vid det här laget hade Säpo insett att man måste byta strategi.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

I början av 1960-talet kontaktade utredarna därför Carin Rosén, som städade åt familjen Wennerström. Det visade sig att hon länge närt misstankar – bland annat hade hon sett en stor fotoapparat bakom ett skynke och hemliga handlingar som rimligen inte borde finnas i hans hem. Rosén hade velat anmäla saken tidigare, men inte vetat vem hon skulle vända sig till. Hon blev mycket lättad av Säpos kontakt.

Försökte ta sitt liv

Fyra månader efter gripandet försökte Stig Wennerström ta sitt liv genom en överdos av sömnmedel. Men han överlevde och den 12 juni 1964 dömdes han till livstids straffarbete för spioneri. I efterhand är det tydligt att ärendet snabbades på för att vara avklarat före den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjovs statsbesök en vecka senare.

Många frågor blev därmed aldrig besvarade – till exempel om Wennerström hade några medhjälpare eller vilken roll hans fru spelade. Den svenska underrättelsetjänsten märkte att det fortsatte att läcka uppgifter även efter att Wennerström gripits.

Flera år efter domen fortsatte militären sin utredning för att se vad han lämnat ut till Sovjet. Man gjorde ett försök att ”omprogrammera” honom, dock utan framgång.

1974 benådades Wennerström, 68 år gammal. Han skulle leva i ytterligare drygt 31 år som en fri man. Stig Wennerström dog i mars 2006 på äldreboendet Tallgården i Enebyberg norr om Stockholm, nästan hundra år gammal.

Obesvarade frågor

I dag ter sig fallet Wennerström obegripligt. Varför greps han inte tidigare – misstankarna var ju så många? En viktig anledning är att underrättelsetjänsten fallerade då man aldrig gick till botten med de misstankar som väcktes redan under 1940-talet. Wennerström hade mycket väl kunnat stoppas redan här.

Senare under sin karriär hade han den typ av positioner som gjorde att han naturligt var i kontakt med representanter för Sovjetunionen. Det gjorde honom nära nog omöjlig att avslöja. Det var först när Säpo använde sig av för den här tiden okonventionella metoder – som att kontakta städerskan – som de lyckades föra misstankarna i bevis. Då hade redan alldeles för lång tid passerat.

En fråga som förblivit obesvarad är varför Wennerström valde att bli spion. Det finns flera teorier kring detta. Själv hävdade han hela tiden att han ville ”bevara världsfreden” genom att ge Sovjet uppgifter som skulle utjämna skillnaderna mellan de båda supermakterna.

En annan, mer trolig, teori är att hans samarbete med Nazityskland var så omfattande att han skulle ha förlorat sin befattning efter kriget om Sovjet informerat svenska myndigheter. På så vis fick Sovjetunionen en hållhake på honom.

Prestige och pengar

En annan teori är att Wennerström blev spion av personligt revanschistiska skäl. Han insåg tidigt att han satsat fel när han valde en karriär som flygare. Han var inte tillräckligt duktig för att bli general, samtidigt som det var detta han mest av allt ville. För att självbilden inte skulle krackelera kan han ha sett sig tvungen att göra något annat som gav titlar och prestige.

Ett tredje skäl är pengar. Totalt beräknas Stig Wennerström ha fått cirka 600 .000 kronor av Sovjet i agentlön. Det var ingen jättesumma ens på den tiden, men ändå ett viktigt bidrag till en familj som levde över sina tillgångar.

Publicerad i Populär Historia 6/2013