Att stöld sågs med så oblida ögon hängde även samman med att människor rent allmänt var mycket sårbara för materiella förluster. Att bli bestulen på ett får, en kalv, kläder eller redskap kunde vara förödande.
Stöld var helt enkelt en alltigenom lumpen och usel handling. Detta framgick säkert, eftersom den som hängdes ofta fick dingla och kränga i dödskamp under flera minuters tid.
Hängning var ett manligt straff av det skälet att de flesta brottslingar som dömdes till döden var män och att dessa män hade stulit. Kvinnor i Norden som dömdes till döden för stöld hängdes dock inte. Enligt lagen skulle de sättas »kvick i jord«, det vill säga begravas levande eller stenas.
Stupstocken
Stölddömda kvinnor i Sverige avdömdes dock inte så, utan genom halshuggning. För kvinnor var detta den helt igenom vanligaste strafformen, vare sig det rörde sig om stöld eller dråp. Halshuggning väntade även dråpdömda män.
Vid halshuggningar använde bödeln en handyxa. Den dömde fick då lägga sig ner på backen, på stupstocken. Detta var ett meterlångt träblock med en urgröpning för halsen.
En halshuggning kunde även genomföras med svärd. Detta var betraktat som ett mindre skymfligt sätt att avrättas på men var reserverat för högreståndspersoner. När bödeln svingade sitt svärd stod den dömde på knä.
Kvalificerat dödsstraff
Nu måste vi även ta oss en titt på de kvalificerade dödsstraffen. Vid särskilt grova brott, som exempelvis mord, incest, tidelag eller högförräderi, kunde brottslingen dömas till ett så kallat kvalificerat dödsstraff. Detta innebar att dödsstraffet genomfördes med ytterligare tillägg, antingen före eller efter att döden hade inträtt.
Tilläggen kunde påbjuda en mer utdragen och plågsam död, eller att kroppen skulle hanteras på ett vanvördigt sätt efter dödens inträde, allt för att inskärpa hur avskyvärd den handling var som den dömde hade begått.
I Sverige tycks det – till skillnad från i andra europeiska länder – ha varit vanligast med dessa tilläggsstraff efter dödens inträde. Exempelvis halshöggs tidelagsdömda män innan de brändes på bålet. Samma sak gällde för kvinnor som hade dömts skyldiga för barnamord eller för häxeri under de så kallade häxprocesserna. För dessa brott väntade halshuggning och först därefter bränning på bål.