Heliga Birgitta – tuff kvinna som blev heligt språkrör

Att hitta en historisk hjälte är inte lätt. Inte för att det saknas hjältar utan för att man ska välja en av dem. Som kvinna, i en roll som fortfarande domineras av män, ter det sig naturligt att ha starka kvinnor som förebilder.

Jag har fastnat för Birgitta Birgersdotter som föddes 1303. Mer känd är hon som Heliga Birgitta, Sveriges enda helgon. Även om Birgitta kom från de övre klasserna, hennes mamma var släkt med kungafamiljen och pappan var lagman i Uppland och medlem av kungens råd, fick hon kämpa för sig och sin sak. Detta i en tid då det inte var självklart att kvinnor skulle vara framträdande och ta plats. Levnadsödet för denna kvinna är fascinerande och hennes minne lever i allra högsta grad så här nästan 700 år efter hennes födelse. Nästa år firas högtidligt Birgittajubileet inte bara i Östergötland utan också runt om i Europa.

Birgitta var bara elva år när hennes mamma avled. Följden blev att Birgitta kom att bo hos sin moster på Aspanäs i Östergötland. Redan som 13-åring giftes hon bort med lagman Ulf Gudmarsson på Ulvåsa gård. Tillsammans fick de fyra döttrar och fyra söner. Två av barnen dog i väldigt unga år.

Utöver sin familj ska Birgitta ha ägnat tid åt att ta hand om och hjälpa kvinnor som hamnat utanför samhället, på den tiden ofta kvinnor som var ogifta och hade barn.

Religionen utgjorde alltid en central del i Birgittas liv, även under hennes barndom. Efter en pilgrimsresa ute i Europa blev maken Ulf sjuk och dog 1344 (eller 1346) i Alvastra kloster söder om Vadstena. Det kan sägas vara startpunkten på Birgittas nya liv, ett liv som helt och hållet skulle ägnas åt att vara ”Kristi språkrör”. Efter makens död stannade Birgitta till en början kvar i Alvastra. Där mottog hon cirka 1345 i en uppenbarelse ordensreglerna för den orden som hon planerade.

Klostret som Birgitta grundade i Vadstena donerades till henne av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka. Det spännande i denna del var att det skulle vara ett kloster för både nunnor och munkar. Denna ordning fanns visserligen på några andra håll ute i Europa men då var det en man som styrde över klostret. Birgittas kloster skulle ledas av en kvinna. Ordningen med en abbedissa var en nyordning som många munkar och präster hade svårt att förlika sig med.

Sorgligt nog finns ju tyvärr samma inställning nu över 650 år senare hos vissa i Sverige. Här har vi mycket att lära av Birgittas envishet och tro för att ändra diskriminerande inställningar och attityder hos människor.

År 1349 begav sig Birgitta till Rom för att få sin ordensregel godkänd. Efter drygt tjugo år, 1370, stadfäste påven Urban V hennes orden. Med sig till Rom hade hon en liten skandinavisk koloni, bland annat dottern Katarina. I Rom fick hon genom sin ställning snabbt inflytelserika vänner. Birgitta besökte dagligen kyrkorna och mycket tid ägnades åt bön och andakt i ett hushåll som levde i en klosterlik kommunitet.

Rom blev, med avbrott för en tid i Neapel och för en pilgrimsresa till det heliga landet, Birgittas hem till hennes död 1373. I Betlehem hade hon sin kanske mest kända uppenbarelse. Den där Jungfrun berättar om Kristi födelse.

Heliga Birgitta var utan tvekan en av de första nordiska kvinnorna att verkligen göra avtryck i historieböckerna. Och då inte bara i Sverige och Norden utan också runt om i Europa. Efter sig har hon lämnat mellan 600 och 700 så kallade himmelska uppenbarelser. Birgittas syner och budskap översattes till latin och spreds över hela Europa.

Det är dock inte bara hennes uppenbarelser och budskap som lämnat avtryck. 1348 ingrep hon och försökte medla fred mellan England och Frankrike. Hon var med och lade upp program för påvens återkomst till Rom från Avignon.

I Sverige fanns hon med i kretsarna, bland annat som rådgivare, till Magnus Eriksson och Blanka.

Med moderna ord skulle Heliga Birgitta kunna beskrivas som en ”hårding” eller ”tuffing”. Att hon vågade ta för sig i en tid då det inte var självklart tycker jag är något som ska hedras. Jag hoppas därför att Birgittajubileet blir lyckat och att många tar chansen och lär sig mer om denna starka kvinna.

Maud Olofsson

Tidigare publicerade artiklar i denna serie:

Alf Svensson (kd) om William Wilberforce (nr 5/01)

Lotta Nilsson Hedström (mp) om Hildegard av Bingen (nr 6/01)

Johan Lönnroth (v) om Rosa Luxemburg (nr 7/01)

Lars Leijonborg (fp) om Anders Chydenius (nr 8/01)

Bo Lundgren (m) om Johan August Gripenstedt (nr 1/02)

Publicerad i Populär Historia 2/2002