Den heliga Birgitta och kvinnorna

I Vadstena klosterkyrka finns ett par statyer av Den heliga Birgitta, som belyser de olika sidorna av hennes natur. På den ena sitter hon sträng och tung, en myndig adlig dam och en viljestark ledare. På den andra har hon vänt blicken uppåt. Över de tunga anletsdragen vilar ett extatiskt skimmer, som om hon fångats i det ögonblick hon mottar någon av sina himmelska uppenbarelser.

Under tidernas lopp har åsikterna om Birgitta skiftat. De forskare som sysslat med hennes gestalt har framhävt än den ena, än den andra bilden. Några har velat se henne som den stolta och härsklystna politikern, stormännens ättling, som under religionens täckmantel propagerade för politiska, jordiska mål. Andra har hellre dröjt vid hennes visionära läggning. För dem är Birgitta i första hand helgonet och mystikern som helt lever i sina uppenbarelser av gemenskapen med Gud.

Maktvilja och stor ödmjukhet

Först i vår tid med dess förfinade psykologiska metoder har det blivit möjligt att bättre förstå helgonets sammansatta natur. Bilderna av den politiska och den extatiska Birgitta strider inte mot varandra. Maktviljan och ödmjukheten, verklighetssinnet och mystiken, världsförbättrarnitet och kontemplationen – allt detta finns förenat i hennes liv och verk. Man spårar det i uppenbarelserna, som består av ren andaktslitteratur men också av lidelsefulla inlägg i aktuella stridsfrågor med förmaningar och förebråelser till furstar och prelater.

De båda sidorna av hennes väsen framträder också i hennes klosterorden. Birgitta blev själv inte nunna utan ställde sig medvetet vid sidan av den orden hon själv grundat. Hon visade därmed att det fanns två vägar att välja mellan för den kvinna som ville leva ett utvalt liv för Gud. Den ena vägen gick genom klostret, men själv valde hon den andra vägen. Hennes brinnande intresse för politik och kyrkopolitik hindrade henne från att för alltid dra sig tillbaka inom klostrets murar. Sitt livsideal sökte hon förverkliga i det borgerliga samhället.

Birgittas svar på Guds kallelse tog sig många uttrycksformer: i pilgrimsfärder, askes och välgörenhet men också i ihärdiga strävanden att reformera kyrkan, förmana prästerskapet och väcka den stora menigheten till personlig omvändelse och botgöring.

Vadstena kloster väckelsens högborg

Mystikern och politikern Birgitta förenades i hennes omsorg om lekmännen. Klostret i Vadstena skulle utgöra ett religiöst kraftcentrum, en högborg för väckelsen och en motståndshärd mot världen. Den stora klosterkyrkan hade utrymme för en stor menighet, och lekmännen placerade hon mitt i kyrkan. Hon lade stor vikt vid förkunnelsen. På ett klart och enkelt sätt skulle även svåra doktriner utläggas för menigheten. I sin omsorg om förkunnelsen är Birgitta en föregångsgestalt. Hennes tankar skulle tas upp på nytt av Luther och Loyola.

Sitt uppbrott ur medeltidens värld visade Birgitta klarast i sin syn på kvinnorna. Hon gav dem en ledande roll i klosterstiftelsen, trots att denna kom att omspänna både systrar och bröder. Inspirationen till denna ordning fick hon genom sin uppenbarelse, och genom att sätta in hela sin enorma energi och viljestyrka lyckades hon till slut förmå påve Urban V att stadfästa den stora önskedrömmen år 1370.

Det nya med Birgittas dubbelkloster var den ledande roll hon gav åt systrarna i klostret. I Vadstenaklostret skulle det finnas 60 nunnor. Vid sidan av dem fanns det 13 präster, 4 mässdjäknar och 8 lekbröder. Prästerna eller bröderna symboliserade de 13 lärjungarna (inklusive Paulus). De skulle närmast leda andaktsövningarna inom klostret.

Ingen jämlikhet mellan bröder och systrar

Det rådde ingen jämlikhet mellan bröder och systrar. Abbedissan, nunnornas föreståndare, skulle vara den ledande i klostret. Till och med prästernas överhuvud, generalkonfessorn, skulle lyda henne i världsliga ting. Man kan säga att bröderna spelade en nödvändig men underordnad roll i Birgittas klosterorden.

Birgittas klostertanke var inte personlig utan kyrkopolitisk. Hon kände sig kallad att reformera den degenererade kristenheten, och kvinnorna skulle bli hennes medhjälpare. Men Birgitta förstod att systrarna i klostren inte kunde utöva något djupare inflytande. För den sakens skull behövdes det fromma biktfäder och lärda teologer, och sådana ville hon ha med i sin orden. De skulle slippa ifrån alla praktiska bestyr för att helt kunna ägna sig åt predikan, altartjänst, sjukvård och lärda studier. På så vis skulle hennes kloster bli centra för andlig aktivitet och teologisk lärdom och få inflytande utanför den rent lokala sektorn.

Sin orden tillägnade Birgitta den heliga jungfrun. Hon insåg att hennes skapelse skulle möta motstånd i det rådande manssamhället. I en av hennes uppenbarelser säger jungfru Maria: Kvinnorna skall gärna underordna sig denna orden, men det blir svårt att finna män som vill underordna sig en kvinnas föreskrifter.

Trots alla svårigheter fick Birgittas klosterorden en snabb spridning, sedan moderhuset i Vadstena blivit etablerat. I nära nog alla Europas länder växte dotterkloster upp. Allt som allt fanns det över 80 birgittinkloster vid medeltidens slut. I Danmark låg Maribo på Lolland och Mariager i östra Jylland, i Norge Munkeliv vid Bergen och i Finland Nådendal vid Åbo.

Lever kvar i dagens England

I England grundades Syon Abbey, berömt för den höga skolning som systrarna där fick. Klostret upplöstes under reformationen och nunnorna måste utvandra till Kontinenten. Under nära 300 års tid hölls klostret vid liv. Generation efter generation av noviser kom från engelska katolska familjer och förde traditionerna vidare. I mitten av 1800﷓talet kunde klostret på nytt flytta över till England, och i sitt hem i South Brent i Devon lever nunnorna ännu efter det svenska helgonets klosterregel.

Efter hand som orden växte blev det allt svårare för abbedissan i Vadstena att bevara sin ledande ställning, eftersom hon inte hade rätt att lämna sitt kloster. I stället blev det brödernas ledare, generalkonfessorn, som fick svara för förbindelsen mellan de olika klostren och med kurian i Rom. I en bulla år 1422 upphävde påve Martin V alla dubbelkloster och påbjöd segregation mellan bröder och systrar.

Generalkonfessorn Lucas Jacobi fortsatte striden för de birgittinska dubbelklostren, och två av tidens främsta teologer slöt upp på hans sida. Skriftens ord om att kvinnan skulle vara mannen underdånig gällde bara äktenskapet, förklarade de. I ordenslivet kunde kvinnan mycket väl vara mannen överlägsen. De hänvisade också till den kanoniska lagen som gav kvinnan rätt att i vissa fall utöva myndighet över män.

Striden fördes till seger. År 1435 gav påve Eugenius IV sitt tillstånd till att dubbelkloster existerade i Birgittas orden. Vadstena förblev det ledande klostret, och abbedissan fortsatte att vara dess “huvud och madonna” i alla världsliga frågor ända fram till dess klostret stängdes av Karl IX år 1595.

Publicerad i Populär Historia 1/1991

Fakta: Heliga Birgittas liv i årtal

1303 Den rike lagmannen Birger Persson på Finsta i Uppland och hans hustru Ingeborg Bengtsdotter får en dotter vilken döps till Birgitta.

1314 Som elvaåring mister Birgitta sin mor, en mycket from men samtidigt förnäm och sträng kvinna. Birgitta bor under sina ungdomsår på morbrodern Knut Jonssons befästa gård Aspanäs vid sjön Sommen.

1316 Birgitta står som trettonåring brud i giftermål med Ulf Gudmarsson, vars far stod i nära kontakt med svenska kungahuset. De lyckliga tu bosätter sig på Ulfåsa, borgen i sjön Boren.

1322 Birgittas morbror Knut Jonsson blir Sveriges drots. Hans far blev på sin tid avrättad för medhjälp till uppror mot kung Magnus Ladulås. Birgitta kommer under sitt långa liv att hata denne kung.

1344 dör Birgittas make, lagmannen Ulf Gudmarsson. Han blir begravd i Alvastra kloster. Birgitta bosätter sig en tid nära hans grav i Alvastra.

1348 sänder Birgitta två av sina vänner för att söka mäkla fred mellan Englands och Frankrikes kungar.

1349 Vid tiden för digerdödens svåra härjningar i Europa, anträder Birgitta sin färd till Rom.

1370 Påven godkänner Birgittas klosterregel som bl a innebär gemensamkloster för män och kvinnor.

1373 Birgitta dör i Rom efter att just ha hemkommit från en pilgrimsresa till Det heliga landet.

1374 Birgittas kvarlevor når Sverige i en enkel träkista vilken alltjämt finns bevarad i Vadstena.

1377 påbörjas arbetet med att få Birgitta helgonförklarad.

1381 Det nya skrin tas i bruk i vilket Birgittas kvarlevor i dag vilar. Vid undersökning av skelettmaterialet har det visat sig att ben efter flera individer finns i kistan. Av ett drygt tjugotal benrester torde fyra ha tillhört Birgitta.

1391 Birgitta skrivs av påven in i helgonboken.

1393 Vadstena klosterkyrkas kor färdigbyggs och skrinet med Birgittas kvarlevor flyttade in på sin hedersplats.

1430 Klosterkyrkan i Vadstena fullbordas.

1435 inviges i Vadstena klosterkyrka en staty av Birgitta, kanske den framställning av den extatiska Birgitta som fortfarande finns bevarad.