Film ger ny bild av 700-åring

August Strindberg kallade henne satkärring, senare tiders litteraturforskare pekar på hur den kroppsliga erfarenheten präglat hennes skrifter. Varje tid har

25 oktober 2002 av Anna Larsdotter

August Strindberg kallade henne satkärring, senare tiders litteraturforskare pekar på hur den kroppsliga erfarenheten präglat hennes skrifter. Varje tid har skapat sin bild av en av världens mest kända svenskar, den heliga Birgitta.

Nästa år är det 700 år sedan hon föddes, rikemansdottern Birgitta Birgersson, vars liv kom att präglas av den klyvnad mellan religiös och världslig gärning som gäckat forskarna. Kanske kommer det att väckas ett nytt intresse för hennes person även i det religiöst kylslagna Sverige.

Maja Hagerman, journalist och dokumentärfilmare, som just nu håller på med en tv-film om Birgittas liv, tror att det är dags för en helgonrenässans i Sverige.

– Det finns ett slumrande intresse för denna sida av kristendomen, säger hon. Unga människor tycker i dag att hedendomen är exotisk, men vet ofta väldigt lite om sin egen religion. Kanske håller det på att ändras, vi ser ju sådana tendenser i rollspelskulturen. Och varför skulle inte den heliga Birgitta kunna vara en förebild för en ung tjej i dag?

Dokumentären, som kommer att sändas i Sveriges Television i april nästa år, syftar till att ge tittarna vad Maja Hagerman beskriver som ”en ordentlig klunk heliga Birgitta i ett enda svep”. I New York finns ett praktmanuskript över hennes uppenbarelser, som kommer att fungera som en ram för filmen.

– För mig är bilden av Birgitta en bild av en kvinna med en bok. Hon producerade ju en gigantisk textmassa, som samtidigt är väldigt svårtillgänglig. Den behöver dyrkas upp och min ambition i filmen är att ta reda på vad som faktiskt står i böckerna.

Birgitta drömde om ett ostört klosterliv, men hennes far, den uppländske lagmannen Birger Petersson, hade bestämt att hon skulle giftas bort med Ulf Gudmarsson. Från tretton års ålder var hon husfru på gården Ulvåsa och födde åtta barn. Denna tid, innan hennes make insjuknade och dog efter en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela år 1341, bildar en viktig fond till den offentliga Birgitta, vars gärning sedan gått till historien.

Maja Hagerman vill gärna peka på vad hon uppfattar som en mycket ”omanlig” sida hos Birgitta: hennes sätt att beskriva kärlek, speciellt till barnen. Hon kunde vara moraliskt fördömande och hota med vedervärdiga straff, men när hon skulle beskriva den positiva sidan av religiositeten var det ofta i översvallande ordalydelser om relationen mellan barnet och modern. I bildspråket kunde hon till exempel beskriva sig själv som en ammande mor och påven som hennes bebis, om det gagnade hennes syften. Detta innerliga mor–barn förhållande, menar Maja Hagerman, kan överbrygga den tid som förflutit mellan hennes epok och vår.

– Har vi en religiös dimension i våra liv i dag så kan man väl säga att den handlar om vår relation till och vår omsorg om barnen. Vad som än sker i våra egna liv så får barnen inte bli eftersatta! Alla kvinnor som fött barn vet väl också att detta är så nära man kan komma ett mirakel i dag. Mycket av den medeltida mystiken kan vara svår att hitta nycklarna till, men i detta kan vi känna igen oss.

Birgitta var unik i sin gärning, men samtidigt del av en kvinnotradition som inte alltid uppmärksammats och som Maja Hagerman vill lyfta fram.

– Hon framställs ofta som den slipade diamanten, upphöjd och utan föregångare. Att Birgitta var del av en tradition glöms bort. Och att hon själv var medveten om sin egen kvinnohistoria, vilket jag är övertygad om att hon var.

Under medeltiden hade kvinnorna börjat släppas in i den kyrkliga offentligheten, som ett slags känslomässiga direktkanaler till Gud. Villkoret var dock att de inte uppfattades som egentliga ”kvinnor”, det vill säga att de inte levde ett ”naturligt” liv. Det var när Birgitta levde i avhållsamhet med sin make, och efter hans död, som hon fick de flesta av sina uppenbarelser. En av hennes efterföljare, Margery Kempe, en engelsk mystiker som inspirerats av Birgittas liv, godkändes aldrig som visionär eftersom hon fått flera av sina uppenbarelser i barnsäng.

Birgittas höga ställning i samhället och hennes kontakter med kungahuset gav henne dock större möjligheter att bli tagen på allvar. Påvens och kyrkans män godkände hennes uppenbarelser som härstammande från Gud och bekräftade att hon hade profetians gåva.

I sitt privata liv förblev Birgitta även efter makens död osjälvständig. Sonen Karl, som hon hade många dispyter med, blev hennes förmyndare. Kanske var detta en av anledningarna till att hon 1349 gav sig av till Rom, genom ett pestdrabbat Europa. Hennes stora dröm var att få påvens godkännande för den klosterregel hon planerade, vilket inte skedde förrän drygt ett decennium senare, och då med inskränkningar som Birgitta hade svårt att acceptera. Hennes envishet, ibland oförsonlighet, är omvittnad och hon var inte rädd för att skaffa sig fiender i sin strävan.

I stadgarna för klostret i Vadstena, som hon skrivit redan 1345, framgår att Birgitta tänkt sig ett kloster för både kvinnor och män, men där nunnorna skulle vara flest och spela en överordnad roll. Kvinnorna skulle hjälpa henne att reformera vad hon ansåg var en kristendom anfrätt av synd och maktbegär.

– Mycket av de feministiska tankegångar vi ser i dag var också Birgittas linje. Hon var ofta kritisk till mäns maktutövning och ville med sin klosteridé stoppa in en pånyttfödelse mitt i det svenska samhället. Det storföretag som Vadstena kloster faktiskt var skulle ledas av en kvinna.

Just innan hon ska ge sig av till Rom får Birgitta en uppenbarelse där hon ser en pojke vid en gryta. Han blåser på elden för att hålla grytan kokande, och Birgitta tolkar drömmen som att hon älskar sina barn för mycket. Kärleken till barnen konkurrerar med hennes roll som Guds röst. Är det Djävulen som försöker hindra hennes kamp genom att binda henne allt för hårt vid sina barn? För en sentida uttolkare pekar drömmen på den motsättning som präglade hennes liv där själva det faktum att hon var kvinna var ett hot mot hennes trovärdighet. Samtidigt gav det henne erfarenheter som är oupplösligt förenade med hennes framgång och historiska gärning.

Birgitta var en handlingsmänniska som ville gripa in i och förändra världen. Hennes uppenbarelser hade ett ärende tydligt sammankopplat med tiden hon levde i. Går det verkligen att på djupet förstå vad det var hon upplevde i sina visioner?

– Tro i medeltida mening är något väldigt avlägset för oss som lever i dag,

säger Maja Hagerman. Jag tror att man måste förhålla sig ungefär som en antropolog när man närmar sig Birgitta. Man måste se henne i sitt sammanhang. Hon är ett synnerligen välmatat kapitel i 1300-talets kvinnohistoria.

Anna Larsdotter

Vadstena centrum för firandet

Birgittajubileet kommer att han sin tyngd- punkt i Vadstena, men uppmärksammas på många platser i Europa och världen, inte minst i de femtio Birgittaklostren.

Jubileumsåret invigs officiellt den 1 juni 2003. Då öppnar också ett nytt klos- termuseum i Vadstena, beläget i det medeltida nunneklostret intill kyrkan.

Invigningsdagen inleds med en katolsk högmässa i Birgittasystrarnas kyrka, därefter hålls i klosterkyrkan en mässa enligt Svenska kyrkans ordningklosterkyrkan. Påven är inviterad, liksom kungaparet och en rad svenska och utländska gäster.

Den 4–8 augusti kommer ett vetenskapligt symposium att äga rum i Vad- stena med ett femtiotal inbjudna forskare. Symposiets titel är ”Birgittinsk spiritualitet och kultur under 700 år”. Föredragen ges ut i bokform.

hos de svenska museerna har gensvaret varit stort. På Östergötlands länsmuseum planeras en utställning om bilden av Birgitta i Europa. Linköpings slotts- och domkyrkomuseum behandlar två av männen kring Birgitta: magister Matthias och biskopen Nicolaus Hermanni.

Lödöse museums sommarutställning handlar om kung Magnus och drottning Blankas testamente, som utgjorde grunden för anläggandet av klostret i Vadstena. Stockholms Medeltidsmuseum tar ett helhetsgrepp på Birgitta och hennes samtid. Utställningen kommer att gå vidare till övriga medeltidsmuseer i Norden.

Tekniska museet koncentrerar sig på medeltidens teknik, medan Myntkabinettet förklarar hur ekonomin fungerade på Birgittas tid.

En rad böcker på Birgitta-temat ges också ut under nästa år. För första gången kommer en engelskspråkig, textkritisk och kommenterad upplaga av Birgittas uppenbarelser.

Den fullständiga svenska översättningen av visionerna publicerades i fyra delar år 1957. Nu har Birgittakännaren Alf Härdelin gjort en nyöversättning av centrala uppenbarelser, som publiceras på Svenska akademiens uppdrag.

Mer information finns på Birgittajubileets portal www.sanctabirgitta.com

Publicerad i Populär Historia 7/2002

Kanske är du intresserad av...

Läs också