Gustav Stresemann tar över
Men nu, när nöden var som störst, kom en man till makten i Tyskland som sökte försoning. I augusti 1923 blev det tyska folkpartiets ledare Gustav Stresemann kansler i en stor koalition med SPD. Han beordrade genast att strejkerna i Ruhrområdet skulle upphöra och att Tyskland skulle visa sig villigt att fullfölja kraven i Versaillesfördraget.
I Storbritannien och Frankrike kom nu också regeringar till makten som hade förståelse för Tysklands svåra situation. Skadeståndskraven reducerades och USA erbjöd Tyskland ekonomiskt stöd. Först nu, fem år efter krigsslutet, upplevde man i Europa att kriget äntligen var slut.
För att få bukt med inflationen stoppade Stresemann sedelpressen och införde en ny valuta: Rentenmark. Därpå lugnade sig läget, men Stresemann stupade på ett misstroendevotum och måste avgå som kansler. Han förblev dock utrikesminister och skulle styra Tysklands
utrikespolitik fram till sin död i oktober 1929.
Nu följde Weimarrepublikens glansår – ”det glada 20-talet” (Die goldenen Jahre, The roaring twenties). Under fem år, 1924–29, var Berlin Europas kulturmetropol, en mötesplats för en intellektuell elit som experimenterade hämningslöst på alla områden.
Hindenburg president
År 1925 avled Friedrich Ebert, endast 54 år gammal, till följd av en blindtarmsinflammation. Till ny president valdes den gamla fältmarskalken Paul von Hindenburg, populär som segrare över ryssarna i slaget vid Tannenberg 1914 och av många hyllad som kejsargestalt. Trots sin konservativa hållning gav han republiken sitt stöd, och det underlättade för andra konservativa att också göra det.
För första gången under Weimartiden upplevde en regering en hel mandatperiod, 1924–28. Stresemann förde en ytterst framgångsrik utrikespolitik. Han meddelade Storbritannien och Frankrike att Tyskland accepterade de gränser i väst som Versaillesfördraget fastställt, och 1925 slöts i Locarno en tysk-fransk-belgisk säkerhetspakt med gränsgarantier som övervakades av Storbritannien och Italien. Tyskland avstod från Elsass-Lothringen och accepterade avmilitariseringen av Rhenlandet, varpå de franska trupperna drog sig tillbaka.
1926 fick Stresemann Nobels fredspris tillsammans med sin franska kollega Aristide Briand. Samma år blev Tyskland medlem i Nationernas förbund.
Berlinfördraget
Även till Ryssland hade Weimarrepubliken ett avspänt förhållande. Efter den ryska revolutionen hade det tyska kejsarriket slutit en separatfred med Ryssland i Brest-Litovsk och ställt höga skadeståndskrav. Men 1922 träffade Weimarregeringen i Rapallo en överenskommelse med den nya sovjetregimen att de två länderna inte skulle kräva krigsskadestånd av varandra och att handelsförbindelser skulle upprättas. 1926 slöt Tyskland ett vänskaps- och neutralitetsfördrag med Ryssland, det så kallade Berliner Vertrag.