Fredsförsök under första världskriget
Första världskriget varade i fyra år med ett statiskt skyttegravskrig som kostade miljoner människor livet till ingen nytta. Men redan 1915 gjordes de första försöken att få stopp på striderna genom förhandlingar. Det följdes av flera misslyckade fredstrevare.
När kriget inte var över redan hösten 1914, som flera av de krigförande trodde vid krigsutbrottet, utan tvärtom fortsatte med allt större förlustsiffror, gjordes en del försök att få slut på striderna förhandlingsvägen.
På sensommaren 1915 gjorde den tyska regeringen fredssonderingar visavi Ryssland, men den gjorde samtidigt klart att en fred förutsatte att stora erövrade ryska områden skulle övergå i tysk ägo. Svaret från den ryska regeringen var att kriget skulle fortsätta så länge det fanns en enda tysk eller österrikisk soldat på rysk jord.
I oktober 1915 föreslog den österrikiske generalstabschefen Franz Conrad von Hötzendorf för kejsaren Franz Josef att man skulle sondera möjligheterna till en fred med Ryssland. Nu när Serbien var på väg att besegras, så skulle ju orsaken till Rysslands krigsinträde vara borta, resonerade Conrad, som ville få fred medan Europas maktstruktur ännu var bibehållen.
Men i vad som tycktes vara segerns stund ville ingen i Wien lyssna och än mindre kompromissa med fienden.
Fredssamtal i Stockholm 1916
På hösten 1916 möttes den tyske industrimannen Stinnes och vice ordföranden i den ryska duman, Protopopov, i Stockholm för informella samtal. Samtalen stöddes av den tyske kanslern Bethmann-Hollweg, men i oktober 1916 beslöt kejsar Vilhelm II och militärledningen under Ludendorff att proklamera ett polskt kungarike på erövrat ryskt territorium. Det blev dödsstöten för Bethmann-Hollwegs fredsförsök.
President Wilson fick kalla handen
I slutet av 1917 föreslog USA:s president Wilson i en not till alla krigförande att man skulle göra gemensamma ansträngningar för att få slut på kriget, följt av ett förslag den 20 december att alla krigförande skulle formulera sina fredsvillkor. Den 12 december hade också Bethmann-Hollweg inför riksdagen i Berlin föreslagit förhandlingar med de allierade i ett neutralt land.
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
Men i Paris och i synnerhet i London var man avvisande och hyste förtröstan om en militär seger. Den tyska militärledningen var lika avvisande och drev i början av 1917 igenom beslutet att inleda ett oinskränkt ubåtskrig, som på bara ett par månader skulle leda till att USA gick in i kriget på de allierades sida.
Brest-Litovsk-freden 1918
Så sent som den 14 september 1918 föreslog regeringen i Wien gemensamma förhandlingar på neutral mark för att se om fred var möjlig. Men förslaget avvisades av såväl amerikaner som britter och fransmän, och även tyskarna var tveksamma. Då återstod mindre än två månader till Tysklands och deras allierades sammanbrott.
Brest-Litovskfreden i mars 1918 mellan Lenins ryska regering och Tyskland blev således det enda fredsavtalet medan världskriget fortfarande pågick.
Istället skulle det dröja till de så kallade franska slottsfrederna 1919–20 då formella fredsavtal slöts mellan segrarmakterna och Tyskland och dess allierade. Men detta var inga förhandlingsfreder utan avtalen förelades de besegrade att accepteras eller förkastas. Fredstrevarna under krigsåren hade gällt någon form av förhandlingar.
Publicerad i Populär Historia 9/2018