Sovjetunionen – från bildande till sönderfall

Den 30 december 1922 utropas Sovjetunionen, en federation av fyra socialistiska rådsrepubliker: Ryssland, Ukraina, Belarus och Transkaukasien.

Efter revolutionsledaren Lenins död 1924 vidtar en maktkamp som vinns av Josef Stalin. Regimens förtryck hårdnar. När jordbruket kollektiviseras leder det till minskad produktion och hungersnöd.

Stalins utrensningar kostar miljoner sovjetmedborgare livet. En stor del av den militära ledningen avrättas. Årtiondet avslutas med en pakt med Hitlertyskland, och ett sovjetiskt angrepp på grannländerna i väster.

Fyra år efter den tyska invasionen (Operation Barbarossa, 1941) av landet, står Sovjetunionen efter svåra förluster bland andra världskrigets segermakter. Östra Europa hamnar under sovjetisk kontroll. Vid årtiondets slut har relationerna till väst försämrats till ett kallt krig.

Efter Stalins död 1953 kritiserar efterträdaren Nikita Chrusjtjov Stalins terrorpolitik, och inleder en politisk »tövädersperiod«. Nya vapen och ett rymdprogram skapar bilden av Sovjetunionen som en teknologisk stormakt.

Berlinmuren 1961 och Kubakrisen året därpå ökar rädslan för ett tredje världskrig. Chrusjtjovs efterträdare, Leonid Brezjnev, stärker greppet om länderna i Östeuropa.

Sovjetunionens ekonomiska problem blir alltmer kännbara. Årtiondet avslutas med inmarschen i Afghanistan. Kriget blir ett misslyckande och förvärrar Sovjets problem ytterligare.

Michail Gorbatjov inleder 1985 ekonomiska och politiska reformer: perestrojka och glasnost. Öppningen leder först till att de Moskvastödda kommunistregimerna i Östeuropa faller 1989, därpå till att flera sovjetrepubliker gör sig fria.

Den 31 december 1991 upplöses Sovjetunionen. En del av de före detta sovjetrepublikerna bildar istället Oberoende staters samvälde, OSS.

Publicerad i Populär Historia 8/2022