Släkten först vid riksdagsval
Mycket liten roll, hävdade professor Sten Carlsson i uppsatsen ”Hallänningar i Sveriges riksdag”, publicerad i verket Hallands historia som gavs ut på 1950-talet. Carlsson skriver att flertalet riksdagsbönder kom direkt ”ur hopen”, och att de i förhållande till sina väljare var mindre exklusiva än kollegerna från präste- och borgarståndet.
Forskningen på området har legat stilla i ett halvsekel och först nu får Sten Carlsson mothugg.
– Till skillnad från honom menar vi att någon form av släktskapsanknytning till tidigare riksdagsmän var en viktig faktor vid valet av nya bonderiksdagsmän, säger Bo Lindwall, som tillsammans med Henrik Mosén studerat förhållandena i Östergötland. De menar att deras slutsatser sannolikt gäller för hela riket.
Både Bo Lindwall och Henrik Mosén är erfarna släktforskare med lång vana vid det östgötska källmaterialet.
– Intresset för riksdagsmän började med en sammanställning över Kinda och Valkebo härads representanter. Efter att jag hade fått kontakt med Henrik Mosén som kartlade Vifolka härad så bestämde vi oss för att slå ihop våra forskningar och att utvidga undersökningsområdet till hela Östergötland, säger han.
Båda är övertygade om att utan deras djupa förtrogenhet med Östergötlands släkter och befolkning hade de aldrig upptäckt de intrikata släktnätverk och ”klansystem” som låg till grund för rekryteringen av bonderiksdagsmän.
Bo Lindwall ger ett exempel som utgår från bonderiksdagsmannen Jöns Håkansson (1745–1831), representant för Göstrings härad. Att två av Jöns söner också blev riksdagsmän och att dottern gifte sig med en riksdagsman var inte så svårt att upptäcka.
– Men det visade sig också att Jöns son Anders var gift med ett barnbarnsbarn till en riksdagsman och att deras dotter Brita gifte sig med en riksdagsman, Anders Nilsson. Parets söner Nils Otto och Johan Alfred gifte sig i sin tur båda med … just det, riksdagsmannadöttrar, säger Bo Lindwall.
Hur riksdagsmannaklanerna bland bönderna uppstod kan inte Bo Lindwall och Henrik Mosén ge någon förklaring till. Möjligen hänger det samman med en särskild status som var förknippad med släkterna mycket långt tillbaka i tiden. Ett tecken på detta kan vara att det sällan var de rikaste bönderna som valdes.
– Klanernas äktenskapsstrategier skiljde sig också från bönderna i gemen. Ofta hämtade man hustrur från andra delar av Östergötland, hos andra riksdagsmannaklaner. På så sätt stärktes nätverket, säger Bo Lindwall.
Resultatet av hans och Henrik Moséns arbete publiceras nästa år i boken Östgötska bonderiksdagsmän – bondeståndets ledamöter från Östergötland under tiden 1600–1866.
Thorsten Sandberg
