© Mike Agliolo/Corbis/Scanpix

DNA och släktforskning

Dagens släktforskare tar DNA-test på sig själva och anlitar databaser på internet i jakten på sitt ursprung.

28 juli 2008 av Anna Larsdotter

Det är med en känsla av högtidlighet som jag med två topsar svabbar insidan av mina kinder, stoppar ner stickorna i ett kuvert och skickar iväg dem till USA. Syftet är att få reda på vilken gren av världens gigantiska familjeträd just jag tillhör. Och vilken väg denna en gång, för mer än 100 000 år sedan, banat sig ut ur Afrika.

Men det är också med ett litet sting av obehag. Det handlar ju om en kartläggning av det mest privata som finns i en människa – hennes gener. Även om salivprovet varken kommer att resultera i en fullständig DNA-profil eller kan användas för att kartlägga sjukdomsrisk så betyder det faktiskt att jag frånhänder mig kontrollen över en liten bit av min identitet.

Det är den i Sverige nyetablerade släktforskningsportalen Ancestry som sedan något år erbjuder den här typen av DNA-test. I samarbete med ett laboratorium i Utah analyseras vissa markörer i arvsmassan som har betydelse för släktskap och etnicitet. Resultatet blir en lista med nummer där varje siffra ”beskriver” en undersökt markör. Eftersom vissa markörer är specifika för vissa folkgrupper kan resultatet berätta något om vilken urtida gren, haplogrupp, som den testade tillhör. Listan kan också samköras med övriga i databasen. Ju högre samstämmighet mellan två individers siffror/markörer, desto större chans att de har en gemensam anfader.

Om internet innebar den första revolutionen på släktforskningsområdet så är DNA-tekniken den andra. Den kan hjälpa forskarna att nå längre tillbaka än det skriftliga källmaterialet tillåter och kanske öppna nya möjligheter när en släkttråd plötsligt ”stängs” på grund av noteringen ”fader okänd”. ”Du har rensat på vinden. Du har sökt i databaserna. Du har frågat människor omkring dig. Visste du inte att svaren hela tiden fanns – inuti dig själv”, som det på en gång löftesrikt och en aning hotfullt uttrycks på Ancestrys amerikanska hemsida.

I Sverige är det här sättet att använda DNA-teknik ännu ovanligt. Men att det kommer att öka verkar företrädare för den svenska släktforskarrörelsen eniga om. På den släktforskarmässa som öppnar i Malmö i slutet av augusti finns representanter för den växande skara av DNA-labb som inget hellre vill än att samarbeta med Sveriges fler än 50 000 aktiva hobbygenealoger.

På släktforskningsföretaget Gen­line har man sedan en tid tillbaka fört lösa diskussioner om att infoga ett DNA-test i sitt utbud. Enligt Josefine Sjöcrona, försäljningsansvarig på Genline, ser företaget inga etiska hinder för en sådan utveckling, däremot är det viktigt att hitta en pålitlig samarbetspartner.

– DNA-testning ligger helt klart i linje med det vi redan erbjuder, säger Josefine Sjöcrona. Jag ser det som ett kompletterande sätt att få veta mera om sin släkt.

Genline är pionjärföretaget som efter flera års utvecklingsarbete år 2000 började lägga ut de svenska kyrkböckerna på internet. Källmaterialet, som de fick hyra av Riksarkivet i form av mikrofilm, skannades med en teknik som företaget själv tagit fram. Efter en kostsam start har Genline utvecklats till ett börsnoterat företag med tio anställda och 60 000 kunder.

Släktforskning är, kan man konstatera, knappast någon perifer sysselsättning för nördar utan en växande hobbysektor och framtidsbransch. Just insikten om att den till lika del handlar om framtid som historia är avgörande för de nya aktörer som etablerar sig.

Den amerikanska koncernen Genera­tion Networks tillhör dem som förstått just detta. De driver flera olika nätsajter, med ancestry.com som flaggskepp. Affärsidén var från början ganska enkel – att via webben erbjuda besökarna genealogiska uppgifter ur olika arkiv. Men när medlemmarna 2006 fick möjlighet att kommunicera online började besöksantalet stiga kraftigt. I dag har Ancestry drygt åtta miljoner besök per månad och knappt en mil­jon abonnenter. De har etablerat sig i flera europeiska länder, liksom i Australien och Kanada. Senaste satsningen är Sverige.

Den ständigt vidareutvecklade nättekniken har gjort skapandet av så kallade communities till en lukrativ bransch, också i släktforskningssammanhang. Att få sin arvsmassa kartlagd ur en genealogisk aspekt har inget värde så länge du inte kan jäm­föra och diskutera resultatet med andra och därigenom få fram nya trådar till din historia. Via Ancestry kan man bli medlem i speciella DNA-grupper, där de som har vissa gemensamma nämnare i sin arvsmassa kan komma samman och forska vidare. Också Genline – vars nya VD hämtats från communitysajten Lunarstorm – har precis lanserat en nätbaserad mötesplats, familjeband.se, där familjer och släkter kan bygga släktträd, koppla ihop sina rön, lägga ut foton, chatta och diskutera i speciella forum. Genom ett avtal med Sveriges hembygdsförbund ges medlemmarna dessutom, via databasen Bygdeband, möjlighet att foga samman sina rön med hembygdsforskarnas.

De nya nätgemenskaperna ger onekligen släktforskningen en horisontell dimension som den tidigare inte haft. Nya tvärsnitt uppstår där subgrupper frodas sida vid sida: de ytligt intresserade och de inbitna forskarna; de som stöttar världsomspännande migrations­forskning och de som mest vill veta vilken socken mormors mormor kom från.

Ungefär hälften av Sveriges alla aktiva släktforskare är i dag medlemmar i DIS, Föreningen för datorhjälp i släktforskningen, den svenska organisation som tidigast insåg internets fördelar för genealogin. DIS grundades redan 1980 av datorentusiaster i Linköping och har bland annat tagit fram det populära släktforskningsprogrammet Disgen, speciellt anpassat för Sverige. Från Disgen, men även från andra släktforskningsprogram, kan man skicka in utdrag ur sina egna släktdata till databasen Disbyt. Kopplingar till Genlines arkiv finns via något som kallas för Dispos. För en utomstående låter alla förkortningar krångliga och kanske otidsenliga, men faktum är att det i Disbyt finns närmare 17 miljoner poster och att många svenskar vid en sökning kommer att hitta någon av sina förfäder.

Olof Cronberg, ordförande i DIS, är stolt över att föreningen nått så långt som den gjort på ideell grund och tror att de seriösa släktforskarna kommer att stanna kvar hos DIS även i en mer konkurrensutsatt framtid.

– Vår styrka är just föreningsperspektivet, att vi inte gör det vi gör för att tjäna pengar. Och att vi är specialiserade på att hantera det svenska materialet.

Ancestrys specialitet är istället de amerikanska databaser som finns utlagda på sajten. Här finns flera arkiv av uppenbart intresse för den stora grupp svenskar som har Amerikafarare bland sina förfäder: federala folkräkningar, passansökningslistor och immigrantregister. Simon Ziviani, PR-ansvarig för Ancestrys internationella marknad, vill inte avslöja några besökssiffror för ancestry.se men säger sig vara ”mycket nöjd med både tillväxten och intresset”. Nyligen ingick man ett avtal med Sveriges släktforskarförbund som innebär att Ancestry får tillgång till vissa delar ur den så kallade Sveriges dödbok. Uppgifterna kan ge USA:s många svenskättlingar en ingång till det svenska släktforskningsmaterialet. I gengäld får släktforskarförbundets medlemmar rabatt på Ancestrys tjänster. För Ted Rosvall, ordförande i Sveriges släktforskarförbund, är det viktigt att samarbeta med alla företag och föreningar vars idéer kan gagna hans medlemmar. DNA-testerna är han dock kluven till. Att få reda på vilken haplogrupp man tillhör, eller att släktbestämma historiska celebriteter (som till exempel Birger jarl), ser han som ganska oproblematiskt, däremot kan mer ingående forskning av den egna familjen ge oönskade resultat.

– De etiska aspekterna är svåra. Det kan uppstå situationer som vi inte kan överblicka, familjehemligheter som avslöjas på fel sätt. Jag tror helt enkelt inte att vi är mogna för detta ännu.

Inför årets släktforskardagar är det helt andra frågor som ligger i förgrunden för Ted Rosvall. Frågor som visar vilken oerhört stor inverkan internetutvecklingen haft på släktforskarfältet de senaste åren. Dels handlar det om hur folkbokföringen ska bevaras för framtiden – sedan Skatteverket 1991 tog över ansvaret från kyrkan sparas registren enbart digitalt och underlagen gallras regelbundet på vissa uppgifter. Ett kultur­arv är på väg att utarmas, menar Ted Rosvall. Dels handlar det om något så dramatiskt som släktforskarrörelsens överlevnad. Det ligger nämligen ett visst hot i kopplingen mellan webb och släktforskning.

– Det handlar inte om själva forskningen utan om rörelsen, före­ningslivet. När de flesta sitter hemma framför datorn och utövar sin hobby krävs det nya grepp från släktforskarföreningarna för att de ska behålla sina medlemmar, säger Ted Rosvall.

Morgondagens släktforskare kommer med all sannolikhet inte att se ut som dagens. Ny teknik skapar förutsättningar för nya typer av familjeträd med rötter i forntiden och ett grenverk av globala släktingar. Jakten på en identitet kan drivas både bredare och djupare än någonsin förr, och ju framgångsrikare vi blir desto närmare kommer vi den självklara slutsatsen – att vi alla är släkt med varandra. 

Publicerad i Populär Historia 8/2008

Kanske är du intresserad av...

Läs också