Allt du vill veta om äldre svenska uniformer

När uniformer började införas i Europas arméer under andra halvan av 1600-talet var motståndet hos officerarna stort. Som adelsmän kände de sig nedvärderade av att tvingas bära en dräkt som signalerade att de var tjänare.

Det var ju en problematisk inställning – för även om tjänstedräktens grundläggande uppgift var att särskilja de egna trupperna från fiendens så hade den också andra, minst lika viktiga funktioner. Som att få soldater och officerare att känna sig stiliga och utvalda. Den skulle hjälpa till att skapa ett kollektiv av individer med skilda bakgrunder och frambringa vi-känsla.

Om en man inte var stolt över sin uniform så var den inte mycket värd.

Färgglatt och hierarkiskt

Att de uniformer som togs fram var moderiktiga och gärna färgglada var viktigt – det stärkte den egna självkänslan och imponerade på motståndaren.

Samtidigt måste de, inte minst för att tillfredsställa de statusmedvetna aristokraterna, innehålla element som avspeglade den militära hierarkin och befälsordningen. Vem som skulle göra honnör för vem.

Grad- och truppslagsbeteckningar, förbandsinsignier, tränsar och galoner, knappar, märken och medaljer utvecklade sig snart till en djungel. Den som i efterhand vill identifiera militärer på historiska fotografier eller målningar kan ha ett drygt arbete framför sig.

Vägledning i uniformsdjungeln

Det är en av anledningarna till att släktforskaren Mikael Hoffsten skrivit boken Uniformen berättar – från karoliner till kamouflage, som just utkommit. Han vill ge vägledning till släktforskare och andra som vill lära sig mer om svenska uniformer och uniformsdetaljer och kunna placera dem – och framförallt deras bärare – i tid och rum.

– Nästan alla svenskar har på olika sätt soldater i släkten, och många har själva gjort lumpen. Men det fanns ingen bok på marknaden som täckte in det här området, säger han.

Bekvämare och mer funktionella

I boken beskriver Mikael Hoffsten indelningsverket och värnpliktssystemet, listar vilka regementen som funnits och kartlägger uniformerna under hundra år, från 1860 till 1960, extra noga. De olika vapenslagen betas av liksom frivilligkårer som Lottakåren, Hemvärnet och de svenska frivilliga i Finland under vinterkriget.

FLER HISTORISKA NYHETER I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Under perioden har uniformerna utvecklats mycket, både vad gäller bekvämlighet, funktion och enhetlighet. I takt med att vapnen blev mer effektiva och de täta rökmolnen försvann från slagfälten har färggranna dräkter och blänkande huvudbonader blivit sällsynta. Tyska Waffen-SS införde kamouflageuniformer under andra världskriget och finländarna 1962, men i Sverige dröjde det anmärkningsvärt länge, ända till 1990-talet.

– Jag tror att skälen var ekonomiska. I mobiliseringsförråden låg det hundratusentals oanvända uniformer av modell m/58 och m/59, säger Mikael Hoffsten.

Uniformstvång på permissionen

Fram till 1974 rådde uniformstvång för militärer även under permission, vilket ansågs ha en disciplinerande effekt. Om en soldat ställde till bråk skulle han vara lätt att identifiera. Dessutom var det viktigt att stärka soldatens identitet som statens tjänare. Inte ens när han var ledig representerade han enbart sig själv.

– Man växer en decimeter och blir rakare i ryggen när man drar på sig en uniform, menar Mikael Hoffsten, som själv utbildades till kvartermästare vid I 12 i Eksjö på 1980-talet och så småningom blev värnpliktig fänrik.

Fakta: Identifiera soldaten på fotot

1. Börja med att utröna vilken uniform soldaten bär. Är det till exempel modell m/1895 så är fotot taget tidigast detta år.
2. Om det finns fotograf angiven, ta reda på när hen var verksam genom att konsultera Bernhard Johansons fotografregister online. Sök efter senaste version.
3. Ta också reda på var fotografen var verksam. Vilka regementen fanns i området vid den relevanta tiden?
4. Genom att titta på axelklaffen kan man se vilken grad soldaten hade vid fototillfället.