När fadern avled 1905 tog Elisabeth över skötseln av gården. Tre år senare fick hon sitt första politiska uppdrag, som ombud för Julita kommun. År 1916 blev hon Sveriges första kvinnliga kommunalnämndsordförande.

1921, när kvinnor för första gången kunde rösta och kandidera till riksdagen, var Elisabeth Tamm en av fem kvinnor som blev valda. Hon satt som ”frisinnad vilde” i andra kammaren, där hon bland annat förespråkade att kvinnor skulle få tillgång till arbeten som tidigare varit förbehållna män. De individuella egenskaperna skulle vara avgörande, inte om personen var man eller kvinna.

Trots framgångar som debattör avstod Elisabeth Tamm från att kandidera till riksdagen vid valet 1924. En vack­lande hälsa angavs som skäl. Men engagemanget för kvinnofrågor fortsatte genom åren. På Fogelstad startade hon tillsammans med andra kulturellt och politiskt engagerade kvinnor den kvinnliga medborgarskolan. Som lantbrukare strävade hon efter ett ekologiskt resursutnyttjande av jorden. Elisabeth Tamm blev även en av de ledande inom Frisinnade kvinnors riksförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund.

Publicerad i Populär Historia 3/2006