Propaganda: halvsanningar och lögner genom historien
Ända sedan antiken har makthavare använt propaganda för att påverka människor att tänka och handla på ett visst sätt, och för att vilseleda fiender. Genom historien känns retoriken igen.
Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523. Han sparade inte på krutet när han spred propaganda mot danskarna.
Verksamhet för att sprida vissa idéer«, förklarar ordboken. Termen kommer från det latinska verbet propagare, utbreda. Men den myntades inte förrän 1622, när påven instiftade en organisation för att sprida det katolska budskapet. Den fick namnet Propagandan. I det lutherska Europa fick propagandan genast dåligt rykte. Det har den ännu. »Ofta med klandrande innebörd: lögnaktig eller snedvriden upplysning«, skriver ordboken. Ofta mycket framgångsrik, kan vi tillägga.
En effektiv propaganda är trovärdig. Helst ska den inte märkas.
– Budskapet ska ligga rätt i tiden, vara lätt att sälja in och spridas via effektiva kanaler, säger Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet.
– Framgångsrik propaganda förenklar, förtätar och förstärker budskapet. Det får inte vara för komplext.
Thermistokles lurade Xerxes
Ett av de första exemplen på medveten och framgångsrik desinformation hittar vi i Grekland år 480 f Kr. En persisk armé och flotta hade ockuperat större delen av det grekiska området. Många greker hade lierat sig med erövraren Xerxes. Då lade den grekiske befälhavaren Themistokles upp en desinformationskampanj.
Först spred han ett rykte om att de grekiska överlöparna var opålitliga. Xerxes vågade inte använda dem. Därpå kom den falska nyheten att greker på Cypern planerade att angripa perserna varpå Xerxes sände halva sin flotta dit. Till slut fick Xerxes tips om att det var läge att angripa grekerna. Han drog i strid med sin försvagade flotta och besegrades vid Salamis den 28 september 480.
De falska uppgifterna var trovärdiga, lyder historikernas förklaring.
– Effektiv propaganda innehåller i regel ett korn av sanning, säger Ulf Zander.
Nationella frontens ledare Marine Le Pen under presidentvalkampanjen i Frankrike 2017.
Predikstolen främsta propagandakanalen
I dag sprids propaganda via tv, radio och internet. I århundraden sköttes detta från predikstolen. Låt oss gå på gudstjänst en söndag 1250. Under valven rungar prästens ord:
– Nu ser ni, kära folk, hur stor kättarnas ondska är. Ni ser hur stor skada de orsakar världen. Därför måste nu kyrkan, om än mot sin vilja, kalla den kristna armén att bekämpa dem!
1200-talet var korstågens tid, och vid sitt skrivbord i Lyon skrev Humbert av Romans, Dominikanerordens ledare, predikningar som spreds till och lästes upp i kyrkorna – allt för att samla pengar och frivilliga till »den Korsfästes milis«.
Våren 1558 läste Gustav Vasa en krönika, skriven av Danmarks politiska ledning, där »wij Swenske otillbörligen bliffwe antastede, både till ähre och redelighett«. Den upprörde
kungen gav hovpredikanten Peder Swart i uppdrag att formulera motattacken. Den blev ett »gensvar« på 94 svavelosande strofer, där världen fick veta vilket ruttet och lögnaktigt släkte som befolkar Danmark.
När svenskarna hade behövt hjälp som bäst / Då lönades de som allra värst / Skall det nu vara svenskars lön / Så har de falskhet i sina rön.
– Peder Swart har blivit själva symbolen för en krönikör som arbetar i maktens tjänst, säger Ulf Zander.
EU-kritik flitigt använt
Om svenska attacker mot Danmark låg i tiden på 1500-talet är EU-kritiken minst lika lättsåld i dagens Europa. Nationalistiska strömningar får unionen att skaka i sina grundvalar.
När Nationella frontens ledare Marine Le Pen byggde sin franska presidentvalkampanj 2017 på att varna för »odjuret« EU, var det med ordvändningar som lika gärna kunde komma från 1200-talets korstågspredikningar:
– EU är farligt, ett antidemokratiskt monster. Jag vill hindra monstret från att bli fetare, från att fortsätta andas, från att roffa åt sig allt med sina klor.
Publicerad i Populär Historia 8/2017
