Läs också

Kampen om ekarna

Historisk snabbguide: EU:s nya medlemmar

Estland: Täta kontakter med Stockholm Länge var vattenvägarna de viktigaste förbindelselänkarna. Kontakter mellan Estland och Sverige förekom redan und

24 mars 2004 av Ingmar Karlsson

Estland: Täta kontakter med Stockholm

Länge var vattenvägarna de viktigaste förbindelselänkarna. Kontakter mellan Estland och Sverige förekom redan under vikingatiden. De första svenskarna slog sig troligen ned på den estniska kusten och öarna utanför denna redan på 1000-talet. Bofasta svenskar nämns dock först i ett dokument från 1294. Redan tidigare hade Estland kristnats av danska missionärer. Tallinn betyder ”den danska staden”. När Stockholm blev rikets huvudstad var därför kontakterna mellan Stockholm och trakterna på andra sidan Östersjön betydligt tätare än de med områdena bortom Dalälven, Kolmården och Tiveden.

På vintern 1581 gick en svensk styrka över Finska viken och intog fästet Narva. I en fred 1583 erhöll Sverige norra och västra Estland. Sveriges andra universitet öppnades sedan 1632 i Tartu (då kallat Dorpat) av Gustav II Adolfs lärare Johan Skytte med syftet att göra den nya baltiska provinsen svensk. Där öppnades också en svensk hovrätt. Än i dag talas om ”den gamla goda svensktiden”, även om många ifrågasätter hur god den egentligen var. I freden i Nystad 1721 efter det stora nordiska kriget gick Estland förlorat och hamnade i det ryska tsardömet.

Den 24 februari 1918 blev esterna självständiga för första gången i sin historia. Friheten blev dock kort trots att Sovjetunionen i freden i Tartu 1920 erkände den nya staten för all framtid.

Sommaren 1940 införlivades Estland och de båda övriga baltiska republikerna med Sovjetunionen. I augusti samma år erkände den svenska regeringen detta och stängde ländernas ambassader. Slagordet ”Finlands sak är vår” gällde inte Baltikum. Istället skickade den svenska regeringen den estniska guldreserven som förvarats i Riksbanken till Moskva.

I en dramatisk båtflykt över Östersjön 1944 tog sig omkring 30 000, varav 7 500 estlandsvenskar, till friheten på andra sidan Östersjön. Estland försvann därefter på nytt under vår horisont.

Genom närheten till Finland och estniskans likhet med finskan kunde dock esterna själva via radio och sedan TV hålla en bättre kontakt med omvärlden än sina baltiska grannar. Ester i Sverige – med den för tidigt bortgångne Andres Küng i spetsen – ägnade all sin energi åt Estlands sak. De talade för döva öron tills de så kallade måndagsmötena på Norrmalmstorg startade våren 1990.

Efter självständigheten 1991 har vi fått se en explosiv utveckling av de svensk-estniska relationerna på alla områden. Till detta kommer att natten till den 28 september 1994, då färjan Estonia gick under på resa mellan Tallinn och Stockholm och drygt 850 personer omkom, alltid kommer att utgöra en del av Estlands och Sveriges gemensamma historia.

Lettland: Mellankrigstidens Mallorca

Precis som när det gäller Estland har havet spelat en viktig roll i de svensk-lettiska förbindelserna. Spår har hittats av en handelsplats som svear upprättade redan på 700-talet. År 1621 intog Gustav II Adolf Riga. Norra delen av dagens Lettland blev svenskt territorium – guvernementet Livland. Riga var för en tid Sveriges största stad, men efter Karl II:s nederlag vid Poltava 1709 blev det en del av det tsarryska riket. Även denna förlust bekräftades sedan i freden i Nystad 1721.

En rysk inflyttning och en hård förryskningspolitik under 1800-talet väckte en stark nationell motreaktion vars budskap liksom i Estland fördes fram på sångarfester med masskörer. När Lettland blev självständigt förklarade de nya kommunistiska härskarna i Moskva att man för all framtid avstod från anspråk på lettiskt territorium, ett löfte som inte skulle visa sig värt pappret det var skrivet på.

Under den korta självständigheten var kontakterna med Sverige täta. De långa sandstränderna utanför Riga blev ett tidigt Mallorca och fylldes av svenska badturister. En av gästerna var den unge Olof Palme, som tillbringade sin barndoms somrar på sina morföräldrars herrgård i Lettland.

Efter Molotov–Ribbentrop-pakten i augusti 1939 invaderades Lettland av sovjetiska trupper. Liksom i Estland deporterades eliten till Sibirien.

4 500 letter tog sig över Östersjön i överfulla småbåtar och många nådde aldrig fram. När Hitler sedan attackerade Sovjetunionen blev Lettland ett slagfält mellan sovjetiska och tyska trupper. Hundratusentals flyd- de västerut.

Efter kriget kom 167 baltiska soldater, nästan alla letter, i tysk uniform till Sverige och utlämnades senare till Sovjetunionen under dramatiska omständigheter, en händelse som kom att kasta en lång skugga över den svenska regeringens politik.

Den ryska inflyttningen fortsatte under sovjettiden. I Lettland började folk alltmer oroa sig för sin egen och det egna språkets framtid när andelen invandrare närmade sig femtio procent i Riga och översteg denna gräns i andra städer.

Genom en attack mot fredliga demonstranter i januari 1991 försökte den kollapsande sovjetmakten också in i det sista förhindra självständighetssträvandena men misslyckades och Lettland blev fritt den 21 augusti 1991.

Med de baltiska flyktingarna kom basketboll att introduceras i Sverige – en klubb med namnet Riga hade länge abonnemang på förstaplatsen i det svenska mästerskapet.

De lettiska flyktingarna etablerade sig väl i Sverige och många hamnade i framträdande positioner. Den mest kända i dag är min egen chef, utrikesminister Laila Freivalds.

Litauen: Med ryggen mot Östersjön

Liksom sina baltiska grannländer har Litauen en kust vid Östersjön. Men genom historien har landet vänt detta hav ryggen och mer riktat sig mot Svarta havet. I byggnadsstil påminner huvudstaden Vilnius mer om centraleuropeiska städer än om Tallinn och Riga.

Landet skiljer sig också från de båda övriga baltiska staterna genom att det är djupt präglat av katolicismen – men så var också litauerna det sista folk i Europa som kristnades. Fursten Mindaugas lät döpa sig först 1253. Han mördades kort därefter i en protest mot detta steg och folket återgick till hedendomen och sin dyrkan av ålderdomliga ekar.

Litauen blev först kristet genom furst Jagiellos giftermål med den polska prinsessan Hedvig år 1386. Landets öde var därefter länkat till Polens i en politisk union som varade fram till Polens delning under 1700-talets senare hälft. Under sin största utbredning sträckte sig det litauisk-polska väldet från Östersjön till Svarta havet och omfattade dagens Vitryssland och Ukraina.

Med Polens delningar försvann också Litauen från kartan och blev en del av det tsarryska riket. När de båda rikena sedan återuppstod efter det första världskriget utbröt konflikter om gränsdragningen. Polska trupper intog Vilnius och kringliggande områden vilket ledde till stora spänningar och den lilla landsortsstaden Kaunas blev därför huvudstad i den första självständiga republiken. När denna sedan anslöts till Sovjetunionen i det andra världskrigets inledningsskede blev Litauen för de allra flesta svenskar en vit fläck på kartan och kom först att uppmärksammas när litauiska politiker som Vytautas Landsbergis och folkfronten Sajudis blev förtrupper i kampen för baltisk självständighet.

Till Litauens särart hör inte minst språket. Litauiskan är i stort sett opåverkad av andra språk. Som ett av de ålderdomligaste indo-europeiska idiomen är det av stort intresse för jämförande språkforskare och sägs vara det i dag talade språk som är närmast besläktat med sanskrit.

Banden med Sverige har varit få. Länderna har dock haft ett gemensamt statsöverhuvud. Innan Johan III:s son Sigismund blev kung av Sverige under åren 1593–99 var han först arvfurste av Litauen och sedan kung av Polen-Litauen. År 1655 tvingade den svenske generalen Magnus Gabriel De la Gardie i ett avtal den litauiske fursten Radzivill att bryta med Polen och i stället ingå en union med Sverige. Denna kom dock aldrig till stånd eftersom Karl X Gustav inte gav projektet sitt godkännande.

Polen: Elektriker banade vägen

Av de omkring 80 miljoner européer som blir nya EU-medborgare den 1 maj är drygt hälften polacker och Polens yta är nästan lika stor som de övrigas sammanlagda. Till Polens särdrag hör också att landet flyttats fram och tillbaka på den europeiska kartan och under långa perioder helt försvunnit från denna. Det polsk-litauiska riket sträckte sig från Östersjön till Svarta havet och hade tyngdpunkten i öst och sydöst. På 1600-talet bidrog Karl X Gustav och den svenska arméns framfart till att Polen blev ett ryskt protektorat. De svenska härjningarna är levande för dagens polacker och kallas för potok, ”syndafloden”. I slutet av 1700-talet delades Polen i tre olika omgångar mellan den tidens stormakter Ryssland, Österrike och Preussen. Landet återuppstod först 123 år senare, efter det första världskriget.

Gränsen i öster drogs då rakt genom Litauen, Vitryssland och Ukraina. En tredjedel av invånarna i den återuppståndna polska staten var minoriteter. Tyskar och judar dominerade i städerna och ukrainare och vitryssar utgjorde ett landsbygdsproletariat. Den viktiga tyskdominerade hamnstaden Danzig (Gdansk) blev en fristat under Nationernas förbunds beskydd. Förbindelserna med Östersjön utgjordes av en smal korridor mellan tyska Väst- och Ostpreussen.

Andra världskriget började med en tysk attack mot Danzig och denna korridor. Enligt Molotov-Ribbentrop-pakten delades Polen på nytt och försvann från kartan. Polacker i landets västra delar flyttades antingen österut eller till slavarbetsläger i Tyskland för att bereda plats för tysk invandring. När Polen återuppstod en tredje gång efter kriget flyttade segrarmakterna landet västerut. De landområden som avträddes i öster till Sovjetunionen kompenserades av att gränsen i väster flyttades fram till floderna Oder och Neisse sedan miljoner tyskar flytt eller fördrivits.

Under alla dessa år under främmande herravälde spelade den katolska kyrkan en avgörande roll för den polska identitetens överlevnad. När ärkebiskopen i Krakow, Karel Wojtyla, 1978 valdes till påve under namnet Johannes Paulus II väckte detta en nationell och religiös våg som förenade arbetare och intellektuella i kampen mot det kommunistiska system som påtvingats polackerna. Elektrikern Lech Walesas och den oberoende fackföreningen Solidarnoscs kamp uppmärksammades världen över och regimen fick retirera steg för steg. 1989 bildades den första icke-kommunistiska regeringen sedan kriget och året därpå upplöstes det tidigare allenarådande partiet och vägen stakades ut för det medlemskap i EU som nu blivit en realitet och som polackerna ser som en garanti för att Polen för all framtid skall ligga kvar där det nu ligger.

Tjeckien: Första målet för Hitlers expansion

I Tjeckien förknippas Sverige med krig och förstörelse. De giriga svenska generalernas stölder under det trettioåriga kriget kan ses som den tidens motsvarighet till de bonusprogram som dagens direktörer satt i system. I svenska slott och gods pryddes biblioteken och väggarna av stöldgods.

Mellan 1526 och 1918 styrdes de tjeckiska landen från Wien. Tjeckerna fick inte sin självständighet förrän efter det första världskriget som en följd av den amerikanske presidenten Woodrow Wilsons idéer om folkens självbestämmande.

Lika lite som i Polen överensstämde kartan med verkligheten på marken. Tjeckerna var en minoritet i sin nya nationalstat. Mer än var femte invånare var tysk, bosatt i de till Tyskland gränsande Sudetområdena. De blev sedan det första målet för Hitlers expansionspolitik. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain trodde sig ha räddat ”freden i vår tid” när han i München 1938 gav efter för Hitlers krav och lät honom annektera dessa områden. Följden blev i stället att aptiten växte och hela det tjeckiska området omvandlades till ett tyskt protektorat.

Detta svek fick långtgående följder. Efter andra världskriget drabbades alla sudettyskar av en kollektiv skuld och två och en halv miljon drevs ut ur landet. Misstron mot västmakterna efter sveket i München var så stor att kommunistpartiet fick fyrtio procent av rösterna i riksdagsvalen 1946. Dess ledare Klement Gottwald blev premiärminister och kunde förbereda maktövertagandet i Pragkuppen 1948. Denna följdes av en terror som inte bara riktades mot oliktänkande utan också mot egna partimedlemmar med den så kallade Slanskyprocessen som kulmen. Slovaken Dubceks försök att under Pragvåren 1968 införa en socialism med ett mänskligt ansikte följdes av en ”normalisering” ledd av Gustav Husak, en annan slovak som Olof Palme kallade för ”diktaturens kreatur”.

Nyårsdagen 1977 publicerade 242 regimkritiker ett manifest, Charta 77. Undertecknarna fick dock aldrig något brett stöd i opinionen. Det var i stället snarare sovjetledaren Michail Gorbatjovs nya utrikespolitik än styrkan hos dissidenterna som ledde till kommunismens kollaps och att författaren Vaclav Havel utsågs till president 1989 bara några månader efter en av sina många fängelsevistelser.

Svenskar och tjecker har många likheter, inte minst i längtan till landet. Över helgerna beger sig alla som kan ut till sin stuga, chata, för att snickra eller plocka svamp. Vi tillhör ju också världseliten i stora sporter som tennis, fotboll och inte minst ishockey och detta gemensamma intresse för fysiska övningar går långt tillbaka i tiden. Till de framgångsrika svenska exportprodukterna hör nämligen Lings gymnastik. En plint heter på tjeckiska svedsky stul (”svenskt bord”) och den tjeckiska beteckningen för en ribbstol är helt enkelt ribstoly.

Slovakien: Norsk frihetskamp inspirerade

Delningen av Tjeckoslovakien 1992 kallades med all rätt för sammetsskilsmässan. Att den blev så fredlig berodde på att de folk som vi såg som ett – tjeckoslovaker – alltid levt skilda från varandra när de efter första världskriget fördes samman i en stat. Tjeckerna hade styrts från Wien och slovakerna från Budapest. De hade aldrig varit i krig med varandra och det fanns inga historiska händelser och myter som nationalister kunde utnyttja.

Den slovakiska nationalismen var därför riktad mot Budapest och inte mot Prag. Att Slovakien bröt sig ut berodde framför allt på att slovakerna ansåg sig behandlade som småsyskon som ingen tog notis om. Tjeckoslovakiens andre president, Eduard Benes, sade att de fick kalla sig vad de ville. Han skulle ändå betrakta dem som tjecker och deras språk som en tjeckisk dialekt.

Under flera decenniers hockey-VM hyllade svenska kommentatorer ”det tjeckiska klapp-klappspelet” trots att de främsta representanterna för denna konst, som bröderna Stastny och Nedomansky, var slovaker – således samma förolämpning som en norrman skulle känna om Dählie och Alsgaard kallades ”de svenska skidåkarna”. En av gatorna i centrum av huvudstaden Bratislava heter för övrigt Björnstjerne Björnsson ulica. Detta har dock inget med vintersport att göra utan har sin förklaring i att han såg en parallell mellan normännens kamp mot svensk överhöghet och slovakernas strävan att behålla sin identitet under ett nästan tusenårigt ungerskt välde. Ett av de vanligaste ungerska efternamnen, Toth, betyder helt enkelt ”slovak”.

Efter sammetsrevolutionen, åren före skilsmässan, kom de slovakiska kraven på jämställdhet med tjeckerna att fokuseras på namnfrågan. Slovakerna vägrade att acceptera beteckningen ”Den tjeckoslovakiska republiken”. En kompromisslösning värdig politiker i soldaten Svejks hemland utarbetades. På slovakiska skulle namnet skrivas ”Den tjecko-slovakiska federativa republiken”. Binde-strecket, som skulle markera att republiken bestod av två folk, skulle däremot inte finnas i den tjeckiska versionen. Detta käbbel kan förefalla löjligt men bottnar i de särarter som folken utvecklat under österrikisk respektive ungersk överhöghet. Det går en klar kulturgräns mellan de båda nya staterna. För en tjeck ger öl, knödel och blåsmusik livet innehåll – för en slovak är det vin, paprika och zigenarmusik som gäller.

Nu har lillebrorskomplexet släppt. Ett tecken på detta är att tjeckerna inte längre kallas för svedi (”svenskar”), ett öknamn de fick eftersom de enligt slovakerna trodde att de visste och kunde allting bäst.

Ungern: Landet som gränsar till sig självt

Bland de många asiatiska ryttarfolk som i slutet av 800-talet drog in i Europa över Uralbergen och rövade och plundrade i centrala och västra Europa fanns även ett folk som kallade sig magyarok. De nådde ända fram till Pyrenéerna innan de tvingades tillbaka och bosatte sig kring Donau. År 975 lät deras ledare Geza döpa sig och lovade att leva i fred med grannfolken. År 1000 grundades kungariket Ungern under Stefan den helige som sedan dess är Ungerns nationalhelgon.

År 1526 anfölls Ungern av det expanderande osmanska riket och kung Ludvig II omkom i samband med ett katastrofalt nederlag i slaget vid Mohacs nära Donau.

Ungern delades upp i tre delar. Landets kärna hamnade under turkisk överhöghet. Huvudstaden flyttades till Poszony, dagens slovakiska huvudstad Bratislava, och den österrikiska habsburgska ätten ärvde den ungerska kronan. Under revolutionsåret 1848 krävde ungrarna självstyre, ett mål man nådde 1867 efter det att Österrike försvagats i ett krig mot Preussen. Det habsburgska riket förvandlades till dubbelmonarkin Österrike-Ungern.

Genom nederlaget i första världskriget förlorade den ungerska rikshalvan mer än två tredjedelar av sitt territorium och tre femtedelar av befolkningen. Ungern blev nu ett land som så att säga gränsar till sig självt – stora ungerska minoriteter hamnade på andra sidan gränserna. En amiral utan hav, Miklós Horthy, blev statschef. Politiken drogs starkt åt höger och Ungern deltog på tysk sida i andra världskriget. I dess slutskede tog den fascistiska Pilkorsrörelsen makten och de redan inledda judedeportationerna intensifierades. Av Ungerns 600 000 judar dödades 500 000. Många av de överlevande var personer som kunde lämna landet tack vare Raoul Wallenbergs svenska skyddspass.

Efter kriget blev Ungern en folkrepublik och en del av den sovjetiska intressesfären. Ett första försök att bryta sig ur denna stoppades 1956 brutalt av styrkor från de förmenta broderländerna i Warszawapakten. I slutet av 1960-talet inleddes en ekonomisk reform med inslag av marknadsekonomi, den så kallade gulaschkommunismen. Efter massdemonstrationer 1988–89 utlovades fria val och gränsen mot väst öppnades även för medborgare i andra kommunistiska stater. Detta blev början till den systemkollaps som slutade med Berlinmurens fall.

Efter händelserna 1956 kom över 8 000 ungerska flyktingar till Sverige. I dag torde över 30 000 svenskar ha en ungersk bakgrund. Bland kända ungerska invandrare kan nämnas cancerforskarna Eva och Georg Klein, pianisten Janos Solyom och i en andra generation fotbollsspelaren Anders Limpar och tennisspelaren Niklas Kulti.

Slovenien: Visades upp av Tito

Även i seriösa medier blandas fortfarande slovenerna samman med slovakerna. Liksom dessa fick finna sig i att betraktas som tjecker eller i bästa fall tjeckoslovaker var slovenerna i omvärldens ögon jugoslaver, en beskrivning som de av goda historiska skäl aldrig accepterade.

Det lilla geografiska område som utgör den nya EU-medlemmen Slovenien kristnades av tyska biskopar i början av 800-talet. Från 1300-talet och till Jugoslaviens tillkomst efter första världskriget var det en del av det habsburgska kärnområdet – Krain – och styrdes från Wien. Det slovenska språket bevarades, men århundradena under österrikiskt styre har satt djupa spår hos slovenerna. Deras folksånger och folkmusik har mycket mer gemensamt med Österrike än med Balkan och själva anser de sig ha föga gemensamt med de sydslaviska balkanska folken.

I stället ansåg de sig utnyttjade genom de transfereringar som skedde från det med jugoslaviska mått rika Slovenien till de övriga delarna av det nu upplösta landet. Tito tog därför gärna utländska delegationer till just Slovenien när han ville ge prov på att det av honom uppfunna jugoslaviska systemet med ekonomisk självförvaltning av företagen fungerade.

Sönderfallsprocessen började också där. Det slovenska befrielsekriget mot den serbiskdominerade jugoslaviska armén blev emellertid kort. Efter bara tio dagars strider vann slovenerna sin självständighet. De drogs inte heller in i de blodiga krig som följde eftersom de två miljoner invånarna till över nittio procent är slovener. Ungrarna utgör den största minoriteten medan antalet kroater och framför allt serber är mycket litet.

Förhandlingarna med EU gick smärtfritt med undantag för en ”snusfråga”. I Sloveniens fall gällde det de berömda lippizanerhästarna som så starkt förknippas med den Spanska ridskolan i Wien. Sitt namn har de från ett stuteri i Lipica i Slovenien och frågan vem som har rätt till namnet har alltid väckt starka känslor på ömse sidor av gränsen.

Den berömde svenske 1800-talspoeten Carl Snoilsky hade sina familjerötter i Slovenien. Efter att ha besökt Ljubljana 1882 skrev han: ”Fast hav och fjällen skilja, där har jag min rot, är hemma mer än mången, som sätter där sin fot.”

Nittio år senare kom fjällen att förena Slovenien och Sverige. En milstolpe i de svensk-slovenska förbindelserna var den lilla slovenska skidfabriken Elans beslut att i början på 1970-talet sponsra en okänd ung svensk utförsåkare som hette Ingemar Stenmark. Detta beslut blev början till en storhetstid för både fabriken och svensk utförsåkning.

Malta: Strategiskt läge i alla tider

”Malta har mist sin mälta” kunde man läsa i skämttidskriften Blandaren för ett tjugotal år sedan. Då kunde ingen föreställa sig att vi en dag skulle hamna i samma politiska och ekonomiska union. Nu bör vi kanske i stället tala om Maltas sälta eftersom landets medlemskap ger ny krydda åt den europeiska anrättningen. Öriket blir det minsta landet i EU, både geografiskt och befolkningsmässigt, men samtidigt det mest urbaniserade och tätast befolkade med omkring 400 000 invånare fördelade på 316 kvadratkilometer och med 95 procent av befolkningen i städer eller större samhällen.

Avståndet till den nord-afrikanska kusten är mindre än trettio mil. Det strategiska läget har gjort att alla imperier som velat behärska Medelhavet sökt kontroll över Malta. Grekerna invaderade ön omkring år 800 f Kr och följdes av fenicier och romare. År 60 e Kr förliste enligt traditionen apostlarna Lukas och Paulus utanför ön. De räddades och Paulus lyckades omvända den romerske ståthållaren och bli Maltas förste biskop. Sedan dess har ön varit kristen, en lära som även överlevde den arabiska erövringen 870 och ett tvåhundraårigt muslimskt styre.

Därefter ockuperades ön av normanderna för att sedan styras av johanniterriddarna tills Napoleon 1798 invaderade ön i sina ansträngningar att kontrollera Medelhavet. År 1814 blev Malta brittiskt och kom genom sitt taktiska läge att drabbas hårt av italienska och tyska flygangrepp under andra världskriget. EU som ett fredsprojekt är därför en realitet för malteserna. År 1964 förklarades Malta självständigt, men som en del av det brittiska samväldet. Tio år senare blev det lilla landet en självständig republik.

Malta är inte bara det äldsta kristna landet i det utvidgade EU utan också det kyrktätaste med en helgedom per tusen invånare.

Den tvåhundraåriga arabiska epoken satte dock bestående spår i språket. Maltesiskan är en arabisk dialekt och det enda semitiska språk som skrivs med latinska bokstäver. Det är belagt i skrift från slutet av 1400-talet men har fått kämpa mot inte bara engelskan, som var officiellt språk fram till 1964, utan även mot italienskan. Låneorden framför allt från italienska utgör nästan femtio procent av ordförrådet medan till exempel räkneorden liksom grammatiken starkt påminner om arabiska.

De svensk-maltesiska kontakterna har varit få genom historien. De mest dramatiska har utspelats i VM-kval i fotboll där de maltesiska grusplanerna gjorde svenska målspottare som Ralf Edström och Roland Sandberg mållösa i dubbel bemärkelse.

Cypern: En delad ö

Cyperns strategiska läge har gjort att ön genom historien fått se erövrarna komma och gå. Innan den ockuperades av de osmanska turkarna år 1571 hade Cypern varit en del av den grekiska kulturkretsen, men nu började den turkiska invandring som i dag är det stora politiska tvistemålet. När det osmanska väldet knakade i fogarna under andra hälften av 1800-talet blev Cypern (1878) ett brittiskt protektorat för att sedan efter det första världskriget bli en brittisk kronkoloni.

Kraven från grekcyprioterna om en anslutning till Grekland blev allt starkare, något som både britterna och de turkiska invånarna motsatte sig. Under slagordet enosis (”enhet”) förde en gerilla, EOKA, en utdragen terrorkampanj mot både britter och turkcyprioter medan Cyperns ärkebiskop Makarios ställde sig i spetsen för den politiska kampen. År 1960 blev ön självständig med Makarios som president och med en turkisk vicepresident, en lösning som ingendera sidan var nöjd med. Oroligheter utbröt och den 15 juli 1974 genomfördes med den grekiska militärjuntans hjälp en kupp mot Makarios. Denna följdes av en turkisk invasion fem dagar senare. Juntan i Grekland föll. Makarios återinsattes i sitt ämbete men turkarna blev kvar i norr och sedan dess är ön delad av en FN-kontrollerad buffertzon.

1983 utropade turkcyprioterna en egen självständig stat som dock bara erkänns av Ankara. Ända sedan 1974 har hittills resultatlösa förhandlingar pågått om någon form av lösning med två delstater. Inför Cyperns medlemskap i EU förs de med större intensitet än någonsin. Skulle de misslyckas kan den märkliga situationen uppstå att en del av EU:s territorium kommer att vara ockuperat av en stat som är officiell kandidat för medlemskap i samma gemenskap. Detta faktum – och de förbättrade turkisk-grekiska relationerna – ger dock gott hopp om att den utdragna konflikten äntligen ska kunna lösas.

Cypern var ett svenskt resmål långt före charterturismen. Den heliga Birgitta besökte ön 1372 och passade då på att hålla en straffpredikan över cyprioternas syndiga leverne. År 1424 gjorde unionskungen Erik av Pommern ett uppehåll här på sin pilgrimsresa till Jerusalem.

Den första svenska skildringen av Cypern svarar en av mina företrädare här i Istanbul för. Efter ett besök 1733 skrev han en ”Kort Beskrifning om Öen Cypern”. Detta skedde på den gamla goda tid när diplomater med res- och skrivlust belönades. Han reste dit som Edvard Karlsson. När skriften kom ut 1761 hade han adlats och hette Eduard Carleson.

Ingmar Karlsson är svensk generalkonsul i Istanbul. Han har tidigare varit bland annat ambassadör i Prag och Bratislava samt chef för Utrikesdepartementets idé- och analysgrupp.

I vår är han aktuell med boken Tro, terror och tolerans – essäer om religion och politik och bland hans övriga böcker kan nämnas Europas styvbarn (2003) samt Europa och folken (1996), samtliga dessa titlar på Wahlström & Widstrands förlag.

Publicerad i Populär Historia 4/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också