Lödöse museum, beläget i Göta älvdalen, norr om Göteborg, har en av norra Europas största medeltida textilsamlingar. Men inte förrän nu har den kunnat visas för allmänheten. Den nya basutställningen »Medeltida liv« har byggts med tanke på de krav på luftfuktighet och ljusförhållanden som de känsliga objekten ställer.

Den berättar om människorna i Lödöse från stadens grundande på 1100-talet till dess att den övergavs i slutet av 1400-talet. På order av riksföreståndaren flyttade majoriteten av invånarna sina bopålar till en plats närmare Göta älvs mynning – Nya Lödöse.

Ull och silke importerades

I Lödöse var handel med utlandet viktig och några av de finaste textilierna kommer från Flandern och England. Fårull hade man gott om själv, men finare typer av ull och till exempel silke fick importeras.

Ett av de mer spektakulära objekten är en bit av en dräkt som är färgad med kermes, ett ämne som framställdes av kermeslusen. Den levde i Medelhavsområdet, vilket tyder på att plagget var importerat. Den scharlakansröda kulören var högsta mode på 1200-talet. Att det främst är fragment av kläder som arkeologerna har grävt fram visar att dessa var hårdvaluta under medeltiden.

– De gick i arv och man använde dem i princip tills de ramlade sönder. Bitarna vi har hittat är de sista resterna, säger Liselotte Öhrling, pedagog på Lödöse museum.

Strontiumisotop-analyser

Inför utställningen har museet låtit utföra strontiumisotop-analyser på kvarlevor efter ett trettiotal individer som har begravts på Lödöses kyrkogårdar. De flesta var uppfödda och uppväxta i trakten, visar analyserna, bara en person kom längre söderifrån.

Lödöseborna var relativt välbeställda, men de osteologiska analyserna visar på tuffa villkor för medeltidsmänniskorna.

– Mycket ny kunskap har kommit fram. Bland annat är det tydligt att bristsjukdomar och infektioner var vanliga, berättar museichef Christian Mühlenbock.

Publicerad i Populär Historia 10/2021