I ody I augusti 1915 nådde Gustaf Hallström, arkeolog och amanuens vid Historiska museet i Stockholm, fram till sjön Lillsaivis i norra Lappland. Efter en femmilavandring genom väglöst land stod han vid den punkt – Unna Saiva – där han hade fått berättat för sig att det skulle finnas en samisk offerplats.

En snabb undersökning visade att han hade kommit rätt. Tre dagar senare kunde Hallström och hans medhjälpare frakta bort 600 föremål och 150 kilo djurben av bland annat ren, björn, älg och bäver från platsen. Spännen, bjällror, kedjor i brons, guldpläterade pärlor och genomborrade mynt daterade från 500-tal och framåt hamnade på Historiska museet i Stockholm, där de ännu finns kvar.

FLER HISTORISKA NYHETER I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Kerstin Andersson.

Kerstin Andersson.

nu kan det bli ändring på det. Kerstin Andersson, uppvuxen i Lillsaivis, har länge arbetat för att de plundrade före­målen ska återbördas till Sápmi. Hon skapade en hemsida, kontaktade politiker på olika nivåer och skrev boken Unna Saiva – en skändad samisk offerplats, som kom ut nyligen.

FN:s urfolksdeklaration

Kravet på återbördande har stöd i FN:s urfolksdeklaration, godkänd av Sverige 2007. Där slås fast att urfolk har rätt till användning av och makt över sina ceremoniella föremål. Gällivare kommun, dit Unna Saiva hör, utreder nu om man kan ta emot och visa upp de rika offergåvorna på Gällivare museum.

– Steg ett kommer förmodligen bli att museet ber om ett lån av vissa föremål, därefter behöver kommunen och Sametinget komma överens om att ansöka om en överföring av äganderätten, säger Kerstin Andersson.

Frågorna om återförande av samiska kulturföremål har varit omdebatterade i hela Norden de senaste åren. I höstas återbördade Finlands nationalmuseum sina samlingar av samiska föremål till det samiska kulturcentret Siida i Enare.

Publicerad i Populär Historia 13/2021