Orsakerna bakom strejker kartläggs
Över 8 000 arbetsstopp 1859–1938 granskas.
Polisrazzia på Vasagatan i Stockholm under storstrejken 1909.
Att arbetsmarknadens villkor påverkas av teknikskiften är knappast ny kunskap. Just nu diskuterar vi det faktum att digitaliseringen inom bara ett par decennier kan komma att ersätta hälften av alla svenska jobb.
Sverige och världen står inför strukturomvandlingar som kan jämföras med elektrifieringen för hundra år sedan. Men hur såg människor på förändringen då, och hur agerade de?
Kerstin Enflo är professor i ekonomisk historia, Lund.
En väg till kunskap är att titta närmare på de många strejker som bröt ut. Ett stort forskningsprojekt vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet har undersökt motiven för de över 8 000 strejker och lockouter som ägde rum i Sverige åren 1859–1938.
– Givet hur vi tänker idag kring ny teknik, och det faktum att strejkerna ökade stort under den här perioden, ville vi undersöka vad som orsakade dem, säger Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia och projektledare. Var det kanske så att de motiverades av människors oro för att elektriciteten skulle slå ut deras jobb?
Snabbt framväxande industri
Resultaten, som har publicerats i Journal of Economic History, visar att så knappast var fallet. Strejkerna organiserades och genomfördes av dem som visste att de var behövda inom den snabbt framväxande industrin. De agerade offensivt för en bättre förhandlingsposition, och blev i någon mån vinnare på den nya arbetsmarknaden.
– De som förlorade sina arbeten var de som jobbade inom jordbruket, säger Kerstin Enflo. Men det var inte de som protesterade.
Framöver vill hon titta närmare på villkoren för dessa människor. Många fick förmodligen jobb inom nya sektorer, men vad hände med de andra?
Grund för projektet är databasen »Swedish historical strikes« som är öppen för alla.
Publicerad i Populär Historia 9/2021
