Brist på el bäddade för bensinbilen
Tidiga elfordon konkurrerades ut då tillgångarna på fungerande elnät saknades.
En elbil av märket Detroit Electric i Stockholm, 1917.
År 1900 var 40 procent av alla nyproducerade bilar i USA eldrivna, 40 procent drevs med ånga, medan 20 procent gick på bensin. Det är ett förhållande som idag, efter bensinbilens monumentala segertåg över världen, är relativt okänt.
I en artikel i tidskriften Nature Energy visar ekonomhistorikerna Josef Taalbi och Hana Nielsen vid Ekonomihögskolan i Lund hur processen bakom teknikskiftet såg ut.
Tillgången till fungerande elnät
De har lagt in över 36 000 amerikanska personbilsmodeller i en databas, och jämfört prestanda, räckvidd och produktionsort. Från det har de kommit fram till att en sak var viktigare än allt annat när bilproducenterna avgjorde vilken typ av motor som skulle sättas i bilarna: tillgången till fungerande elnät.
Vi kan konstatera att bilindustrin snabbt låstes in i ett teknikval som sedan inte gick att ta sig ur.
Forskarnas slutsats är att om infrastrukturen för elektricitet hade varit bättre utbyggd i slutet av 1800-talet, så hade kanske elbilen varit självklar idag, snarare än en nymodighet framtvingad av nöden under en rusande klimatkris.
Krävde teknisk kompetens
Om sämre eltillgång beredde vägen för bensinbilen, så kom dess framgång snabbt att förstärkas av den aura av manlighet som omgav de bullriga fordonen. Bensinfordonen stannade ofta och krävde teknisk kompetens för att hanteras.
Elbilen, som hade betydligt färre problem, och dessutom var tystare, blev stämplad som en "kvinnobil", vilket i sammanhanget sågs som något negativt.
– Vi kan konstatera att bilindustrin snabbt låstes in i ett teknikval som sedan inte gick att ta sig ur. Här finns något att lära för oss idag, när vi åter står inför ett stort teknikskifte. Historien visar att det aldrig är trivialt vilka beslut vi tar, säger Josef Taalbi.
Publicerad i Populär Historia 1/2022
