"Att få lön var ovant för elitens kvinnor"
Historikern Fabian Persson har forskat om hovets miljöer sedan 1990-talet. Nu belönas han för en bok om kvinnorna som arbetade för svenska kungligheter.
Fabian Perssons vetenskapliga författarskap har sedan 1990-talet inriktat sig på människor i hovmiljö. Ulrika Eleonora ses i röd klänning på denna målning av den kungliga familjen, utförd av David Klöcker Ehrenstrahl, 1690-tal.
Nyligen mottog historikern Fabian Persson Livrustkammarens Vänners stipendium för sin bok om kvinnors villkor vid det svenska hovet från 1500-talet till 1700-talet. Priset delas ut årligen sedan 2003 till någon som har producerat ett vetenskapligt arbete inom Livrustkammarens intresseområde.
Varför intresserar kvinnor vid hovet?
– På 1990-talet var jag doktorand i Lund och vistades en tid i Cambridge. En dag lyssnade jag till ett föredrag om det engelska Tudorhovet och blev fascinerad. Väl hemma berättade jag om detta för min handledare, professor Eva Österberg. Tillsammans formulerade vi ett avhandlingsämne kring svenskt hovliv, och jag disputerade 1999. Ämnet var män och kvinnor från aristokratin som tjänstgjorde vid hovet i äldre tid. Min aktuella bok är, kan man säga, en fortsättning på avhandlingens kvinnospår.
Vilka uppgifter hade hovets kvinnliga anställda?
– Det fanns de som dignade under kroppsarbete i kök och trappor, andra slet med skötseln av bordsdukar och lakan i fataburen. De äldsta listorna över kroppsarbetande kvinnor vid hovet är från 1530-talet. Ofta nämns kvinnorna bara med förnamn och funktion, ibland saknar de helt namn, vilket försvårar forskningen, säger Fabian Persson och fortsätter:
– I andra änden av skalan befann sig kvinnorna som tjänstgjorde i drottningarnas och prinsessornas omedelbara närhet.
Kammarfröken Emerentia von Düben var drottning Ulrika Eleonoras förtrogna och "dörrvakt". Det var till Emerentia som man vände sig för att få audiens hos drottningen.
Vilka var dessa kvinnor och vad arbetade de med?
– De kom från adliga familjer och började sin yrkesbana som tonåriga hovfröknar. Kammarfröken, hovmästarinna och statsfru var de övre och mest svåråtkomliga pinnarna på karriärstegen. Fast det fanns också ett mellanskikt av kammarpigor och kammarfruar som oftast inte var adliga.
Till hovdamernas uppgifter hörde att betjäna de kungliga med påklädning och avklädning, samt att fungera som sällskapsdam. För att ständigt kunna stå till pass bodde de ibland i samma rum som drottningarna och prinsessorna. Det finns ett exempel på att en kammarpiga fick sova i en sänglåda inskjuten under drottningens säng.
Hur rekryterades kvinnor till hovtjänsterna?
– Det har aldrig funnits några formalia kring rekryteringarna, men blått blod var ett villkor för de högre tjänsterna. Sista ordet hade förstås de kungliga. Eller det första ordet. "Jag vill att din dotter ska bli hovjungfru hos mig." Det raka beskedet kunde en far få motta direkt från drottningen.
Kammarfröken, hovmästarinna och statsfru var de övre och mest svåråtkomliga pinnarna på karriärstegen.
Vilka var fördelarna för de kvinnor som fick arbete vid hovet?
– Makt och status. Lolotte Forsberg, en gatsmart golddigger, rekryterades som kammarfru av drottning Lovisa Ulrika. Karriären fortsatte i hennes dotter Sofia Albertinas tjänst. Där avancerade Lolotte till slut till hovmästarinna med rollen som prinsessans "dörrvakt". Vem som fick eller inte fick träffa Sofia Albertina, det bestämde Lolotte, berättar Fabian Persson och fortsätter:
– Hovfunktionärer fick också lön, något som var ovanligt bland elitens kvinnor. Dessutom ingick fri bostad, fri kost och fria kläder. I vissa fall kunde belöningen utgöras av smycken och jordegendomar.
Vilka nackdelar fanns det?
– Fallgropar lurade överallt. Man kunde komma i onåd hos de kungliga och drivas bort från hovet. Sladder var ett skäl. Flertalet kvinnor som rekryterades var tonåringar utan livserfarenhet. Förslagna män med sex i sikte lurade i vassen. De kungliga arbetsgivarna tog sitt ansvar men kunde inte ha uppsyn hela tiden, säger Fabian Persson och fortsätter:
– Hovet var en plats för politiska intriger. Att hamna i sådana kunde bli farligt. Detta fick hovfröken Magdalena Rudenschöld erfara. Hon hade en relation med officeren och hovmannen Gustaf Mauritz Armfelt, och drogs in i dennes konspiration mot Gustav IV Adolfs förmyndarregering. Det var nära att hon dömdes till döden.
Vad har du på gång just nu?
– En ny bok som ges ut under året. Titeln är The sociable kill och ämnet för den är sociala aspekter på jakt i kungliga och adliga kretsar. Jag är också
en bit på väg med ett par andra projekt – dels en studie av 1800- och 1900-talets svenska hovmiljöer, dels en kartläggning av vilka som levde och verkade på Stockholms slott under 1600-talet.
