Visade vägen till andevärlden

På Östasiatiska museet i Stockholm finns en av världens förnämsta samlingar av kinesiska stenåldersföremål utanför Kina. Grunden till samlingarna lades av Johan Gunnar Andersson (1874–1960), som kallas ”Kina-Gunnar”, på 1920-talet.

Bland de märkligaste föremålen som ”Kina-Gunnar” tog med sig hem från sina expeditioner återfinns två bemålade ansikten från Banshan-kulturen i Lanzhou i mellersta Kina. Lerföremålen tillverkades cirka 2600–2300 f Kr och hör till yngre bondestenåldern.

Figurerna är bland de första människoavbildningarna man känner till från Kina. Det ena köptes av lokalbefolkningen på plats, och det andra inhandlades i Paris. Från början fanns det ett tredje ansikte, men detta återlämnades till Kina 1936. Det är i dag inte känt var det finns.

Ett av huvudena är försett med två horn. En orm ringlar sig uppför nacken och hjässan, framför ansiktet finns en mask. Arkeologiska fynd och tidiga skriftliga källor tyder på att det föreställer en shaman, ett medium till andevärlden. Ansiktet har en stor tandad krage, som kan ha använts som lock till en gravurna eller till ett kärl som rymt offer till gudarna. Kärlen har försvunnit, men de var antagligen gjorda i form av en kalebass, en viktig symbol i tidig kinesisk mytologi. Kanske spelade figurerna en viktig roll i shamanens seans.

Under sina utforskningar i Lanzhou köpte Anderssons forskargrupp hundratals krukor av lokalbefolkningen, samt de ovanliga leransiktena. Ryktet om att forskarna betalade för fornfynden spreds snabbt bland lokalbefolkningen och ledde till omfattande

rovgrävningar. Anderssons medarbetare lyckades dock hitta platsen varifrån krukorna hämtats; en gravplats belägen högt uppe i bergen.

En mansgrav undersöktes och finns nu att beskåda i museets samlingar. Sedan dess har mer än fyrahundra gravar i området undersökts. Gravskicket under Banshan-kulturen var varierat, men ofta återfanns de karakteristiska stora, röda och svarta krukorna i gravarna.

I museets samlingar finns flera föremål som förknippas med shamanen, en roll som under brons-

åldern tas över av en ännu mäktigare gestalt, shaman-kungen – en kombination av regent och andlig rådgivare.

Publicerad i Populär Historia 2/2006