Woodstockfestivalen
Den 15 augusti 1969 – femtio år sedan idag – slogs de första ackorden på Woodstockfestivalen, flower power-vågens höjdpunkt.
Klockan åtta på morgonen (!), söndagen den 17 augusti 1969, äntrar det amerikanska rockbandet Jefferson Airplane scenen på Woodstockfestivalen, två timmar efter att brittiska The Who gått av.
Sångaren Grace Slick – hon ses mitt i konsertfotografen Henry Diltz bild – hälsar den gigantiska publiken god morgon: »Allright friends, you have seen the heavy groups, now you will see morning maniac music. Believe me, yeah!«
Därefter rev det psykedeliska västkustbandet av sina två största hits – »Somebody to love« och »White rabbit« – och fortsatte att spela till omkring halv tio. Därmed avslutades festivalens andra speldag en god bit in på dag tre. På grund av flera åskoväder försköts programmet så att den sista artisten, Jimi Hendrix, kunde framträda först på måndagsförmiddagen.
White Lake var platsen för festivalen
The Woodstock Music & Art Fair var tänkt att hållas i det lilla samhället Woodstock i staten New York. Men så blev inte fallet. Invånarna ville inte att orten skulle invaderas av tusentals festande ungdomar och en drös stökiga rockband. Istället lyckades arrangörerna få en mjölkbonde i trakterna av den lilla byn White Lake, sju mil bort, att ställa sin 240 hektar stora farm till förfogande. Det skulle visa sig att den väl tilltagna arealen kom till användning.
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
Runt 185.000 biljetter hade sålts i förväg och ytterligare något tiotusental förväntades säljas på plats. Men publiktillströmningen blev långt större än så – totalt kom omkring 400.000 människor. Överrumplade av anstormningen och i brist på tillräckliga förberedelser fick arrangörerna släppa in folk gratis.
Kulmen på flower power-rörelsen
Trots otur med vädret, trafikstockningar, undermåliga sanitära faciliteter, brist på mat och dryck med mera, blev Woodstock 1969 en enorm succé. Folkfesten blev en stilbildande och inom rockhistorien närmast kultförklarad happening och ses av många som själva kulmen på det sena 1960-talets flower power-rörelse och ungdomskultur.
Till framgången bidrog ett starkt startfält av artister – förutom ovan nämnda deltog bland andra Janis Joplin, Santana, Creedence Clearwater Revival och Joe Cocker – liksom en god och lugn stämning.
Festivalaffischens klassiska budskap »tre dagar av fred och musik« hade god täckning – om man bortser från extradagen och två tragiska dödsfall. En person dog av en heroinöverdos, en annan blev (sovande på en intilliggande äng) överkörd av en traktor.
Publicerad i Populär Historia 5/2016