Sjösala vals och skärgårdsidyll
Med sången ”Sjösala vals” ville Evert Taube ”besjunga skönheten och glädjen som kriget hotar att förgöra.” Här berättar Sven-Bertil Taube om sången, uppväxten och somrarna på Sjösala. Texten är skriven med utgångspunkt i fotografiet.
Sjösala 1943.
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng/Solen står på Orrberget/Sunnanvind brusar/Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng/Hör min vackra visa kom sjung min refräng! [...]
Få svenska sånger andas mer av svensk sommar än Evert Taubes Sjösala vals (1942). Sjösala, denna än i dag så flitigt omsjungna skärgårdsidyll, upptäckte den blivande nationalskalden redan på 1920-talet, då han besökte svärföräldrarna Bergman i Stavsnäs utanför Värmdö.
– Pappa såg stället på Hölö, på andra sidan viken från mormors och morfars sommarställe, berättar Sven-Bertil Taube på telefon från sin bostad i London.
– Han gillade det inkilade läget mellan Orrberget och Knäcktbodaberget och utsikten mot Kanholmsfjärden.
”Det ser ut som en sjösal!”, sa han.
Därmed var platsen döpt. Evert och Astri Taube köpte tomten 1928. Först byggdes en enkel ateljé – bägge var konstnärer, och 1937 uppfördes ett litet fritidshus i funkisstil.
Fotot togs den 23 juli 1943 av Karl Sandels för veckotidningen Idun. Den berömde Stockholmsfotografen arrangerade familjen kring det tjusiga Alvar Aalto-bordet med äldste sonen Per-Evert (måttligt road av fotograferingen) till vänster, sedan Sven-Bertil, Astri, Ellinor och Evert själv (53 år), med ryggen mot kakelugnen och med lutan i knäet.
– Familjen var bekant med Aalto, vi fick en hel möbelgrupp. Kakelugnen fixade min morbror som var arkitekt, det var en riktig Marieberg. Fast bara halva gick in på grund av den låga takhöjden, resten hade vi i källaren.
– Jag kommer faktiskt ihåg fototillfället, säger Sven-Bertil Taube, jag gick i samma klass som Sandels son Björn!
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans/binder den kring håret, det gråa och rufsiga/valsar in i stugan och har lutan till hands/väcker frun och barnen med drill och kadans [...]
Var det så? Gjorde Evert Taube som Rönnerdahl – sitt litterära alter ego – väckte familjen med sång och musik?
– Nja, när han inte var iväg och spelade arbetade han ju i sin skrivvrå. Men det hände väl att han testade någon liten visa eller teckning på oss ungar...
Sven-Bertil Taube minns somrarna på Sjösala som mycket lyckliga, även under de rätt knapra krigsåren.
– Vi var där på sommarloven, ett paradis för oss barn såklart.
Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå!/Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner/Sällan får han rasta, han får slita för två/Hur han klarar skivan kan ingen förstå [...]
– Mamma drygade ut hushållsekonomin genom att odla grönsaker, sylta och safta. Ville man köpa ägg eller en höna rodde man över till grannön. Det gick ingen nöd på oss.
Sjösala brändes ned 1969 av en sinnesförvirrad beundrarinna till Evert Taube, något som tog honom och familjen hårt. Trots det sjunger Sven-Bertil Taube gärna Sjösala vals.
– Jag känner starkt för den visan, den är en fin hyllning till familjelivet och till den svenska naturen.
Publicerad i Populär Historia 7/2009
