Liverpoolarna som erövrade världen

I oktober 1963 inledde det engelska popbandet Beatles sin första Sverigeturné med en spelning i aulan på Sundsta läroverk i Karlstad. Signaturen ”Johnny”, som recenserade framträdandet i Nya Wermlandstidningen, var föga imponerad. Han skrev bland annat att de spelade ”ofantligt orytmiskt” och att valstakterna i låten ”A Taste of Honey” påminde om ”amatörmässig hambo”. Även om konserterna på turnén – som fortsatte till Stockholm, Göteborg, Borås och Eskilstuna – var välbesökta, så kom publiken i första hand för att se de mer välkända artisterna som ingick i konsertpaketet: Jerry Williams och Trio med Bumba.

Året därpå, när Beatles återkom till Sverige, möttes de på Arlanda av flera tusen skrikande fans och ett stort medieuppbåd. De fyra arbetarklasskillarna från Liverpool hade förvandlats till världsartister. Bandets tioåriga karriär blev en av populärmusikens största framgångssagor, och femtio år efter att gruppen bildades toppar Beatles fort­farande listan över världens mest sålda artister, följda av Elvis Presley, Michael Jackson och Abba.

Redan 1957 hade en 16-årig John Lennon startat skifflebandet The Quarrymen. Paul McCartney, 15, sägs ha fått komma med i bandet för att han var den enda som kunde stämma en gitarr. Den tredje bandmedlemmen, George Harrison, var ytterligare ett år yngre. ”Jag ville inte ha med George att göra när han dök upp”, har John Lennon berättat. ”Han var bara en liten grabb som spelade gitarr, det tog flera år innan jag kunde se honom som en jämlike.”

Konststudenten Stuart Sutcliffe anlitades som basist för att han var nära vän till John Lennon.

”Det var ju bättre att ha en basist som inte kunde spela än att inte ha någon basist alls”, kommenterade George Harrison.

Kompisarna Lennon och Sutcliffe spånade tillsammans fram namnet The Beatles. Finessen låg i mångtydigheten. Beetle betyder ”skalbagge” men genom att lägga till ett ”a” fick man även med ordet beat, som gav associationer både till musikens rytm eller puls och till beat i betydelsen ”slagen”, ”besegrad” som i ”the beat generation”.

År 1960 antog bandet sitt nya namn och bestämde sig i samma veva för att pröva lyckan i Hamburg, där de hört att brittiska rockband var eftertraktade på de ljusskygga krogarna längs prostitutionsstråket Reeperbahn.

Beatles, som nu kompletterats med trummisen Pete Best, fick jobb på den före detta strippklubben Indra. Enligt det tuffa kontraktet skulle de spela i fyra till sex timmar varje kväll, sju dagar i veckan. Om de fem ungdomarna tidigare varit oerfarna amatörer, tvingade maratonpassen i Hamburg dem att snabbt bli samspelta och rutinerade. Den

stökiga publiken, som mest bestod av fulla sjömän, var svårflirtad och det ville till att bandet levererade en underhållande scenshow för att inte bli utbuat.

Med självsäkerheten de erövrat under slitet i Hamburg återvände Beatles till Liverpool och slog igenom med spelningar bland annat på den legendariska klubben The Cavern. Stuart Sutcliffe hade dock stannat kvar i Hamburg där han oväntat avled av en hjärnblödning 1962. Inför bandets skivdebut samma år med singeln ”Love Me Do” byttes Pete Best ut mot trummisen Ringo Starr, och därmed hade gruppen fått den sammansättning som skulle erövra världen.

När man i dag ser de fyra prydliga grabbarna i kostym, slips och välansade pannluggar är det svårt att förstå vilken uppmärksamhet deras nya stil väckte på sin tid. Att framförallt frisyrerna blev vad vi i dag skulle kalla ”en snackis” förstår man om man läser versen under bokstaven b i Hylands hörnas populära ABC-bok från 1966. Den lyder: ”Beatles är ett slags orkester vars frisör har tatt semester.”

2010 är inte bara ett jubileumsår för The Beatles födelse. Samtidigt som bandet skulle fyllt 50 är det jämna 40 år sedan det upplöstes 1970 och 30 år sedan originalgrundaren John Lennon föll offer för en dödande kula i december 1980, strax efter att han firat sin fyrtionde födelsedag.