Milstolparna ska räddas

Runt om i Sverige finns ungefär åttatusen milstenar, resta under mer än två sekel. Länge har de fått förfalla på grund av ökande luftföroreningar och bristande intresse från myndighetshåll – även om de enligt kulturminneslagen är skyddade som fasta fornlämningar. På senare tid har dock länsstyrelserna fått upp ögonen för milstolparna och vad de kan berätta om svensk historia.

19 augusti 2006 av Anna Larsdotter

I höst avslutas ett unikt samarbets­projekt mellan länsstyrelsen i Öster­götland och Vägverket Sydost, där samt­liga milstenar i länet har inventerats och dokumenterats. Samarbetet innebär också att Vägverket i framtiden inordnar underhållet av stenarna i sitt löpande arbete.

Inventeringen har gjorts av Stefan Nordin, väghistoriker från Järfälla, som under de trettio år han intresserat sig för det äldre svenska vägnätet sett nästan varenda milsten i Sverige. Han har också redan inventerat flera län, bland andra Värmlands och Norrbottens.

– Många milstolpar är i dåligt skick och det börjar bli generande för vissa län att stenarna ser ut som de gör, säger han som en förklaring till varför han under senare år kunnat försörja sig på bland annat dokumentation av milstolpar.

Vid mitten av 1600-talet ökade resandet kraftigt i Sverige och skjutssyste-met infördes. I drottning Kristinas gästgivarförordning från 1649 fastställdes den så kalla-de riksmilen till 10 689 meter. (Den tidigare landskapsmilen hade varie-rat i längd efter den lokala topografin.) Syftet med milstolparna var inte i första hand att mäta avstånd, utan att ge underlag för hur mycket Kronans tjänstemän skulle betala till skjutsbönderna.

Enligt Stefan Nordin är nittio procent av de svenska milstenarna kända. Under arbetet i Östergötland har han dock hittat några som inte tidigare varit registrerade. Hans favorit är den som står i Häradshammar på Vikbolandet, vid sidan av den grusväg som en gång utgjorde huvudleden mellan Norrköping och Arkösund. Här står den kvar i samma miljö som då den ställdes ut för mer än hundra år sedan. På 1930- och 40-talen flyttades annars en hel del milstenar ut till de stora vägarna, i en iver att göra dem synliga.

I höst lämnar Stefan Nordin över dokumentationen över Östergötlands milstenar till sina uppdragsgivare. Därefter ska han skriva en bok iämnet.

Publicerad i Populär Historia 9/2005

Kanske är du intresserad av...

Läs också