Månandens föremål: Vargen från Tasmanien
Pungvargen hade tigerliknande ränder på ryggen, den vägde 20-25 kilo och kunde bli nästan två meter lång, från nos till svanstipp. Namnet har den fått eftersom honan hade en pung som öppnade sig baktill, men arten var unik bland pungdjuren genom att den saknade pungben. Djuret var nattaktivt och jagade små pungdjur, vallabyer och kängurur.
Pungvargsbeståndet minskade i början av förra seklet eftersom det bedrevs en mycket intensiv jakt. Bönder såg djuret som ett hot mot boskapen och under perioder var det skottpengar på pungvargen. När den australiska regeringen till slut insåg att artens överlevnad var i fara, var det redan försent. År 1936 dog det troligen sista exemplaret av pungvarg i Hobarts Zoo på Tasmanien.
Förhoppningen levde dock vidare att finna överlevande exemplar av pungvargen i de tasmanska skogarna. Så sent som 1966 avsattes ett stort landområde på sydvästra Tasmanien i ett försök att ge en fristad åt djuret. Sedan 1936 har också flera observationer av pungvarg gjorts, men utan att de har kunnat verifieras. Det finns även en forskargrupp i Australien som försöker återskapa pungvargen med hjälp av DNA från vävnad som förvarats i alkohol. Problemen på vägen är dock många och det återstår att se om forskarna kommer att lyckas.
På Lunds universitets zoologiska museum finns en uppstoppad pungvarg och tre monterade skelett av djurarten. Det uppstoppade exemplaret köptes i Hamburg under slutet av 1800-talet.
– Pungvargen är en av alla de arter som dog ut under den så kallade sjätte utrotningsvågen, det utdöende som människan är ansvarig för, berättar professor Ingvar Kärnefelt, föreståndare på museet i Lund.
Sedan några år deltar museet i ett internationellt nätverk som färdigställer databaser över jordens biologiska mångfald (www.gbif.org). Det visar sig att under de senaste fyra hundra åren har hittills minst 120 fågelarter, 60 däggdjursarter samt ett tjugotal reptiler och groddjur dött ut.
– Människan har genom en rad olika åtgärder åstadkommit i många fall förödande negativa effekter på flora och fauna, särskilt under 1900-talet, säger Ingvar Kärnefelt. Berättelserna om utrotade djur och växtarter, liknande den om pungvargen, lär oss att vi har gått för långt med vår överhöghet över allt annat liv på jorden.
Zoologiska museet flyttar snart, tillsammans med Lunds universitets botaniska museum, till nya och mer ändamålsenliga lokaler på Gastelyckans företagsområde i Lund. Medan Botaniska museet främst är ett forskningsmuseum är Zoologiska museet även öppet för förbokade grupper och skolklasser.
