Månadens föremål: Sjökaptenens samling brann upp
Norlin föddes 1835 och var son till en sjöman i Härnösand, som på den här tiden var Norrlands näst största stad och en viktig exporthamn. Härifrån transporterades trävaror till kontinenten och vidare till Sydamerika. Bomull, hudar, salpeter och gödningsmedlet guano fanns i lasten tillbaka till Europa.
Anders Daniel Norlin gick inte många år i skolan och han gick till sjöss när han bara var 13 år. Tidigt väcktes drömmen om att bli befälhavare över ett långväga handelsfartyg och han läste mycket på egen hand för att nå sitt mål. Familjen hyrde ut rum till elever vid navigationsskolan i Härnösand och Anders Daniel tog vara på möjligheten; han var frågvis och lärde sig mycket av de blivande navigatörerna.
När Norlin var 24 år gammal gick hans dröm i uppfyllelse – han blev utsedd till kapten över briggen Frithiof.
Den 10 september 1866 mötte han sin dittills största utmaning, när han som befälhavare över den stora nybyggda fullriggaren Louis de Geer av Härnösand påbörjade resan mot Port Adelaide i Australien. Fyra månader senare nådde fartyget Godahoppsudden. Besättningen lastade guano i Callao och på Chincasöarna på Sydamerikas västkust och rundade senare Kap Horn. 139 dygn tog det att segla tillbaka till Antwerpen. Hela resan tog fjorton månader och när fullriggaren från Härnösand ankom till Antwerpen den 4 november 1868 var det ett av de första svenska handelsfartyg som tillryggalagt en världsomsegling.
Många lika långa resor följde för Norlin och hans besättning och det var ett både slitsamt och farligt äventyr. En gång slogs fartygets andre styrman ihjäl av en brottsjö vid Kap Horn, en plats ökänd för sina häftiga västliga stormar. Den döde styrmannen var son till en professor i Uppsala. För att kroppen skulle bevaras lät Norlin gräva ner den i guanolasten. När fartyget äntligen nådde sin slutdestination i Antwerpen jordfästes den döde i föräldrarnas närvaro.
Efter trettio år på sjön beslutade sig Anders Daniel Norlin för att gå i land för gott. Han öppnade en möbelhandel i hemstaden Härnösand. På sina färder hade kaptenen samlat in olika typer av föremål, både naturobjekt och kulturhistoriska artefakter. Han skänkte en del av fynden till nybildade Västernorrlands läns museisällskap. Tanken var att resten av samlingen skulle doneras till museet efter hans bortgång, men ödet ville annorlunda. År 1883 brann Norlins hus och hela egendom ner till grunden, däribland hans samling från jordens alla hörn.
När den nya museibyggnaden invigdes för tio år sedan visades en utställning med föremål från museets allra första tid. Fynden från Norlins samling förvånade, berättar antikvarie Paulin Norgren:
– Många besökare förväntade sig nog helt andra saker i våra tidiga samlingar, som ”Ångermanlandsbrudar” (fodral till golvur), spinnrockar och andra typiska föremål från bygden.
Det praktfulla vildsvinskraniet är det enda i sitt slag på museet, men tillsammans med de andra exotiska fynden är det egentligen ganska representativt för tiden. Härnösand var vid 1800-talets slut en betydelsefull handelsstad med kontakter över hela världen.
