Månadens föremål: Märklig sorgekostym
”Kostym för en sörjande” är ritad av den franske konstnären Henri Matisse för föreställningen Näktergalen 1920. Dräkten är tillverkad i vit filt, med applicerade trianglar av blå sammet. Huvudbonaden är 173 centimeter lång; också den är gjord i vit filt med vinklar av mörkt blå sammet.
Dräkten anses vara en av Matisses märkligaste, och tros vara inspirerad av ett hjortdjur med ränder utmed ryggraden, vilket för kineserna symboliserade ett långt liv. Näktergalen utspelar sig i Kina och handlar om hur kejsaren får en mekanisk fågel som kan sjunga i present av den japanska kejsaren. Den riktiga näktergalen glöms då bort och försvinner. När kejsaren ligger för döden ber han den riktiga fågeln komma igen, och med fågelsångens hjälp tillfrisknar han.
Matisses kostymer tillverkades i Paris i ateljén Marie Muelle, men konstnären bevakade noga arbetet och målade själv flera av de dekorativa detaljerna direkt på kostymerna. ”Kostym för en sörjande” inköptes till Dansmuseet på Sotheby’s auktioner i London i januari 2001.
Etablerandet av Ryska baletten i Paris (1909–29) innebar en renässans för danskonsten. Gruppens grundare Djagilev förde samman tidens främsta dansare, kompositörer och konstnärer och skapade all-konstverk, med inslag både från den klassiska baletten och från tidens avantgarderörelse.
Dansgruppen bestod framförallt av ryska dansare och konstnärer, och de annorlunda föreställningarna gjorde sensation i Västeuropa. Anna Pavlova, Vaslav Nijinsky och Tamara Karsavina var några av de främsta dansarna i ensemblen.
Bland de berömda konstnärer som anlitades för att tillverka dekoren och kostymerna märks Léon Bakst, Pablo Picasso och Henri Matisse. Den ryske kompositören Igor Stravinskij skapade musiken till flera av föreställningarna, bland annat till just Näktergalen.
Efter grundaren Djagilevs död splittrades dansgruppen och dräkterna hamnade så småningom i lager i Paris, London och Montreal. Den 17 juli 1968 ägde en stor auktion rum i London där dräkterna från Ryska baletten såldes. Flera auktioner följde, och Dansmuseet i Stockholm äger nu nästan två hundra nummer från Ryska baletten. En del av dessa visas i museets permanenta utställningar, och de utställda dräkterna byts ut efterhand.
Caroline Lagercrantz
Att läsa: »Överdådets konst II», i Dansmusei Skrifter nr 42 (2004).
