Faraonens nya kläder
För 3 000 år sedan begravdes han i Konungarnas dal i Egypten. Med sig i döden fick han nära 500 praktfulla klädesplagg som med tiden för-vandlades till brunaktig lump. Nu får Tutankhamun nya kläder från Borås.
När den brittiske egyptologen Howard Carter fann Tutankhamuns grav 1922 intresserade han sig mest för kistorna, guldskatterna och konstföremålen, och brydde sig inte särskilt mycket om de klädesplagg som begravts tillsammans med faraonen. De sköra kläderna katalogiserades schematiskt och har sedan dess förvarats så illa att de nästan gått förlorade. Men nu återskapas kläderna i ett svensk-holländskt projekt och den 8 oktober invigs en vandringsutställning med start på Textilmuseet i Borås.
– Alla har sett Tutankhamuns dödsmask, men vem har sett hans kalsonger? undrar Christina Rinaldo, projektledare på Väfskolan vid Borås Högskola, som tror att klädutställningen ska ge en mer personlig och levande bild av faraonen.
Det är på väfskolan och på universitetet i Leiden som den egyptiske härskarens nya kläder tar form. Tygerna vävs i Borås och sys ihop i Leiden. Gillian Vogelsang-Eastwood heter eldsjälen bakom projektet. Hon har ägnat flera år åt att dokumentera och undersöka originalkläderna på museet i Kairo. Utifrån hennes ritningar och Christina Rinaldos undersökningar arbetar nu mönsterritare, vävare, textilfärgare och sömmerskor för att kunna visa oss hur praktfulla kläderna såg ut för 3 000 år sedan.
Över tjugo plagg kommer att visas på utställningen som går under namnet ”Tutankhamun’s wardrobe”, ”Tutankhamuns garderob”. Bland annat kommer tunikor, handskar, strumpor, sandaler, skärp och kragar att ställas ut. Verkligt pampiga är tre kröningstunikor, varav en tros vara en diplomatisk gåva från Syrien. En del av kläderna har använts av Tutankhamun som barn, till exempel en broderad leopardpälsimitation med guldstjärnor.
På väfskolan finns sedan tidigare en kurs i rekonstruktion av gamla kläder. Här har bland annat unionsdrottningen Margaretas brudklänning återskapats. Men trots flerårig vana har faraonens välgjorda plagg ställt till problem för skolan.
– Vävarna på Tutankhamuns tid var oerhört skickliga, säger Christina Rinaldo. Så här tunna tyger kan ingen maskin göra.
Hon har själv fått besöka beduinkvinnor i norra Afrika för att lära sig den vävmetod som faraons vävare använt sig av. Men det visade sig vara omöjligt att få tag i tillräckligt tunn linnetråd. Återigen är det de maskinella produktionssätten som inte räcker till. Riktigt tunt lin spinns för hand.
– Tyvärr har vi inte möjlighet att tillverka egen tråd. Vi skulle behöva börja odla lin som inte är genmanipulerad. Den tiden har vi inte, säger Christina Rinaldo, som i alla fall efter mycket idogt letande hittat ett parti ganska tunn tråd i Italien som får duga.
Det är flera tusen meter tråd som nu vävs samman i Borås. Varpen till det fina tyget innehåller 60 trådar per centimeter, och av tidsbrist tvingas Christina Rinaldo göra ytterligare kompromisser. Där faraonens vävare vävde in avancerade mönster i tyget kommer vävarna i Borås i stället att trycka. Men den som besöker utställningen på Textilmuseet i Borås kommer inte att se någon skillnad, lovar Christina Rinaldo.
