Månadens föremål: Kungens häst överlevde Lützen
När Streiff dog kort därefter beslutade man att bevara skinnet och kvarlevorna transporterades till Sverige, tillsammans med kungens lik. Sedan dess har Streiff, med undantag av några korta uppehåll, funnits att beskåda på museet.
Streiff införlivades snart i den svenska nationella mytologin och historierna kring hästen är otaliga. Streiff är av rasen oldenburgare, en ovanlig syn i den svenska armén, där man vanligtvis använde sig av mindre hästar, så kallade klippare. (Det har spekulerats om Streiffs storlek och snabbhet bidrog till att kungen kom ifrån sin här och på det sättet blev ett lättare byte för fienden.)
Enligt ett bevarat kvitto från november 1631 betalade Gustav II Adolf ettusen riksdaler för Streiff. Det var väldigt mycket pengar på den tiden, vanligtvis kostade en häst mellan sjuttio och åttio riksdaler.
Kanske red kungen hästen redan i slaget vid Breitenfeld i september samma år, då den svenska hären var lyckosam. Streiff ansågs kanske föra tur med sig och var därför värd sitt höga pris, menar Eva-Sofi Ernstell, som är chef för samlingarna på Livrustkammaren och som skrivit en bok om Streiff.
Det sägs att Streiff efter kungens död stod stilla med hängande huvud i tre dagar utan att vilja äta. I sorgeprocessionen deltog över tusen personer till häst, bland annat fyrahundra ryttare från Smålands kavalleriregemente. Även Streiff ingick i processionen genom Tyskland och hästen dog troligen under våren 1633 i hamnstaden Wolgast, som då tillhörde svenska Pommern.
Den uppstoppade Streiff utgör ett prov på utsökt hantverk och än i dag konserveras djur på liknande sätt. Ovanligt nog är namnen på yrkesmännen bakom Streiff kända; en hovsmed vid namn David flådde huden, apotekare Kasten Meyener betade den med alun, salt och mjöl och träsnidaren Jost Schütz har nämnts som den som färdigställde Streiffs stomme.
Under de dryga 350 år som Streiff varit utställd på museum har hästen gått igenom många umbäranden. Den klarade sig märkligt nog så gott som oskadd från den stora slottsbranden 1697. Under andra världskriget var den evakuerad till ett skyddsrum utanför huvudstaden.
Streiff har restaurerats och undersökts flera gånger, senast med DNA-teknik. Museets personal ville undersöka om skinnet kom från en och samma häst, vilket proverna bekräftade.
Länge sågs Streiff som ett unikt museiföremål, som världens äldsta och bäst bevarade häst, men det visade sig nyligen att den har en like, berättar Eva-Sofi Ernstell. Hon upptäckte nämligen att kungens kontrahent på slagfältet, den tyske fältherren Albrecht von Wallenstein, också lät stoppa upp sin häst från Lützen. Det är troligt att svenskarna hörde talas om att Wallensteins häst hade bevarats och kanske tog man därefter beslutet att göra på samma vis med kungens häst.
Eva-Sofi Ernstell har själv varit och sett Wallensteins häst Mein Godt, i Cheb i nuvarande Tjeckien. Det visade sig att Wallensteins häst hade liknande attribut som Streiff, med sadel, värja och fältherrens spetskrage bevarade.
