Månadens föremål: Häxförgörare

I utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm visas föremål som svenskar fört med sig hem från resor till Afrika. Ett av dessa är en träskulptur som består av två figurer, en kvinnlig och en manlig, som är hopbundna i ryggen. Föremålet kallas nkisi nkondo och kommer från Mukimbungu i centrala Kongo.

11 juli 2006 av Caroline Lagercrantz

Båda figurerna har tidigare haft så kalla­de medicinklumpar på mage och huvud, men endast kvinnans finns fortfarande kvar. En medicinklump var en blandning av lera, örter, växter eller delar av djur, som applicerades av en medicinman och ansågs ladda skulpturen med kraft.

Träskulpturen har använts i ritualer tillsammans med andra före-mål med magiska krafter, till exempel mediciner, kostymer och kosmetika. Ritualerna kunde vara enkla och korta, men också väldigt omfattande och tidskrävande, och ta i an­språk från ett fåtal deltagare till hela byar.

Den specialist som utför ritualerna kallas nkisi nganga (operatör eller präst). Ritualerna utförs med hjälp av sånger och danser. Michael Barrett på Etnografiska museet berättar att den här typen av skulpturer haft en mängd olika betydelser och funktioner.

– Nkisi är en personlig kraft från döds­riket som genom rituella handlingar har underkastats eller underkastat sig mänsk­ligt inflytande.

Den här specifika nkisi tillhör en kategori som ibland kallas ”spikfetischer”, även om den inte har några spikar eller bär spår av spikar. Nkondi betyder ”ensam jägare” och dess uppgift är att åsamka skador på häxor.

Den manliga och den kvinnliga figuren i skulpturen balanserar varandra. De två motpolerna är ett av de allra vanligast förekommande symbolparen i traditionella afrikanska kulturer. De används som metaforer för alla möjliga andra distinktioner, såsom varmt-kallt, höger-vänster, högt-lågt.

Man vet inte vem som har tillverkat träskulpturen eller när den är gjord. Före­målet hör till den stora samling som Karl Edward Laman och hans fru Selma skaffade under sina år som missionärer i Kongo. Karl Edward Laman (1867–1944) var missionär och språkforskare.

Samlingen består av 1 635 föremål och kom till Etnografiska museet 1919. Många av föremålen har religiös anknytning. Makarna Laman hade, i egenskap av missionärer, i uppdrag att översätta bibeln till kikongospråket. De sökte därför före­mål som på olika sätt relaterade till de uttryck som fanns i bibeln. Laman sammanställde också flera språkvetenskapliga böcker om kongolesiska språk.

Man beräknar att omkring 40 000 föremål fördes ut ur Kongo till de etnografiska museerna i Norden under kolonialperioden. Michael Barrett berättar att det förs en fortlöpande diskussion på museerna om hur föremålen en gång samlades in. Dock pågår inga specifika samtal om återförande av föremål till Kongo, mycket på grund av den oroliga situationen i landet. Däremot talas det om att återföra kunskapen som forskningen om föremålen har givit, genom samarbeten mellan museer i Europa och utbildningsväsen och museer i Afrika.

Publicerad i Populär Historia 5/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också