Månadens föremål: Festligt med fågel

Bland Nordiska museets tusentals föremål är det framförallt ett som besökarna brukar komma ihåg, nämligen den vackra knölsvanen på festbordet från stormaktstiden. Svanen har stått på bordet sedan utställningen ”Dukade bord” invigdes 1955.

19 maj 2004 av Caroline Lagercrantz

Många besökare frågar hur man kom på idén med svanen, och varför det hänger en silverdroppe i näbben. Initiativtagare till den anslående bordsdekorationen var Gösta Berg, chef för museet och ansedd forskare i gastronomisk historia. För ett arrangemang av det här slaget hade han givetvis förebilder, berättar Kersti Wikström på Nordiska museet:

– Svanen som bordsdekoration och ”serveringsfat” finns beskriven i trancherböcker från 1600-talets början, med instruktiva bilder för montering av vingar och hals. Gösta Bergs inspiration till silverdroppen gick vi länge bet på; tills för en tid sedan, då jag fann en köksbild, målad av David Teniers d y 1644. Där, på ett bord, ser man en jättelik pastej och nedstuckna i den vingar, stjärt, hals och huvud av en svan. På svanens huvud vilar en blomsterkrona och i näbben hänger – en silverdroppe!

Det magnifika bordet är dukat för ett kungligt sällskap eller möjligtvis för några andra mycket förnäma personer ur samhällets högreståndskretsar. Tallrikarna har drottning Hedvig Eleonoras monogram och till dukningen hör gafflar, en lyxig attiralj som var få förunnad på 1600-talet. De konstfullt vikta servetterna var bara till prydnad och glasen står på ett separat bord. En festmåltid på 1600-talet kunde bestå av soppa, fisk, kött, pastej och tårta. Därtill bjöds konfekt från ett bord vid sidan av. Skåderätter fanns uppdukade för att imponera på gästerna. Svanen var både mat och skåderätt, för inuti fjäderdräkten döljer sig en stek.

Svanen var ett mytomspunnet djur. Den figurerar i många sägner, och kungligheter har gjort anspråk på den på olika sätt. Fågeln har fötts upp i fångenskap i många länder och använts som kunglig gåva. I stormaktstidens Sverige var jakt på svan bara tillåten för kungen och hans jaktlag, och tjuvskytte bestraffades med döden, enligt en lag som drottning Kristina instiftade.

Det var nog framförallt som skåderätt som svanen hävdade sin rätt på de eleganta bjudningarna, för vuxna exemplar som det på museets bord bör ha bjudit på ganska segt kött.

Även om just svanen var ett mycket exklusivt inslag på bordet var det förr vanligt att pryda dukningen med fjädrar och fjäderdräkt från fåglar av olika sorter. På festbordet på Nordiska museet har svanen sällskap av en duva. Fågeln var ofta uppbyggd kring en ställning och inuti placerades steken eller pastejen.

Svanen på Nordiska museet har varit stilbildande och inspirerat många andra museer till liknande dukningar. Den är mycket populär, både hos publiken och bland personalen, efter alla år i tjänst, och den kommer att vara utställd i många år till, försäkrar Kersti Wikström.

Publicerad i Populär Historia 6/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också