Månadens föremål: Blåvalen blev ett livsprojekt
Den 29 oktober 1865 upptäckte fiskaren Olof Larsson en sexton meter lång blåval som strandat i Askimsviken utanför Göteborg. Det gigantiska djuret levde ännu och det tog många timmar innan fiskaren tillsammans med en medhjälpare lyckades döda det med hjälp av yxor och liar. Naturhistoriska museets dåvarande chef, August Wilhelm Malm, fick höra talas om det ovanliga fyndet. Då hans egna pengar inte räckte till för att köpa kadavret, förmådde han en av Göteborgs rikaste män, James R:son Dickson, att hjälpa till.
Malm tog sig sedan an den svåra uppgiften att bärga kolossen och konservera den. Blåvalen utvecklades till Malms livs-projekt och han gav ut ett stort verk om saken, Monographie illustrée du baleinoptère trouve le 29 Octobre sur la côte occidental de Suède. Boken bekostades med statsanslag och trycktes i femtio exemplar på finaste papper. Malm skriver om sin bestämda föresats att rädda valen till eftervärlden: ”kosta hvad det ville, jag skulle ha kolossen, ännu ostympad, upp på land!”
Malm trodde till en början att han upptäckt en ny, ännu okänd art och döpte den till Balaenoptera Carolinae Malm, efter sin hustru. Det visade sig dock senare att det i själva verket var ett ungt exemplar av arten blåval.
Tillsammans med museets medhjälpare skapade han emellertid ett unikt museiföremål. För att möjliggöra hanterandet av det jättelika djuret lät han bygga en båtkonstruktion i fyra transportabla segment. Till sensationen hör även att det går att besöka valens inre, som är inredd som en salong, genom en öppningsbar överkäke.
När det mödosamma monteringsarbetet var avslutat stakade Malm ut valens fram-tid. Det unika föremålet skulle på turné, först till Stockholm och sedan vidare ut i Europa: till Köpenhamn, Berlin, Paris och London. Men redan i Tyskland tillstötte ekonomiska problem och valen togs i beslag. Efter att Dickson återigen fått ta fram plånboken kunde valen transporteras tillbaka till hemstaden.
Malmska valen är sedan dess en av Göteborgs populäraste sevärdheter. Den figurerar i mängder av tidningsartiklar och ännu fler så kallade göteborgsvitsar, av typen: ”Herr Malm är väl nu, om någonsin valberättigad till Vetenskapsakademien, där han säkert skulle sprida sin plats fullt ut lika bra som till exempel herr Wahlberg.” Till en början var valens inre öppet för allmänheten, men museiledningen beslutade om stängning efter att personalen någon gång i slutet av 1800-talet upptäckt ett älskande par därinne. Numera är den inre salongen öppen bara vid särskilda tillfällen.
Den Malmska valen har blivit sliten med åren och restaurerades invändigt 1992 av personal från Västsvenska konservatorsateljén.
