Mary Wollstonecraft – feministisk filosof på skattjakt

Mary Wollstonecraft föddes i London 1759 som ett av sex syskon. Familjen var till att börja med relativt välbärgad. Marys farfar hade tjänat en förmögenhet inom textilindustrin. Men hennes far Edward, som drömde om ett liv som jordägande gentleman, förslösade sitt arv på misslyckade spekulationer i lantegendomar, och en lättjefull tillvaro med sport, jakt och festligheter. På detta följde en tilltagande alkoholism och dålig ekonomi för familjen. Värst var att han misshandlade sin hustru Elizabeth. Mary påverkades starkt av denna uppväxt. Hon försökte att skydda sin mamma, och tog tidigt ansvar för sina syskon. En bristande skolgång kompenserade hon med egen läsning, och genom kontakter med förstående vuxna utanför familjen.
Det vanligaste sättet för en ung fattig kvinna ur medelklassen att trygga sin framtid var vid den här tiden att gifta sig, och därigenom bli försörjd. Den vägen uteslöt Mary. Hon hade på nära håll bevittnat föräldrarnas dåliga förhållande, och tidigt börjat att fundera över kvinnans ställning i det rådande patriarkala samhället. Hon önskade sig ett mer jämställt förhållande, men något sådant stod inte till buds. Då återstod tre möjligheter: att bli sällskapsdam åt någon rik kvinna, att bli guvernant i en högreståndsfamilj, eller att starta en egen skola. Mary prövade alla dessa spår, i tur och ordning.

När Mary Wollstonecraft var i tjugofemårsåldern hade hon skaffat sig betydande kunskaper och erfarenheter direkt ur livet. Som sällskapsdam åt en rik kvinna hade hon sett de stora klasskillnaderna i det engelska samhället. Som guvernant i en aristokratisk familj hade hon iakttagit kvinnors lättja och fåfänga, och männens överhöghet. Och som lärare hade hon sett bristerna i utbildningen av de unga, särskilt av flickorna. Mary reagerade starkt mot allt detta.
Vid denna tid lärde hon känna bokförläggaren och tidskriftsutgivaren Joseph Johnson i London. Det blev hennes lycka. Han såg Marys begåvning, uppmuntrade henne att skriva, engagerade henne som medarbetare i sin tidskrift och gav ut hennes första böcker. Mary Wollstonecrafts två första verk Thoughts on the Education of Daughters (1787) och Original Stories from Real Life (1788) handlar om pedagogik. I botten hade hon sina egna erfarenheter på området, men hon hade också läst filosofen Jean-Jacques Rousseaus radikala verk om uppfostran.
Hon delade Rousseaus motvilja mot auktoritär uppfostran, men hon trodde inte som han, att de unga kunde lämnas att utvecklas fritt. Särskilt viktigt var det, menade hon, att flickor (Rousseau skrev bara om pojkar) fick en utbildning som gav självständighet och fasthet, istället för den undergivenhet som var tidens ideal.

Böckerna möttes av intresse och respekt i upplysta kretsar, men blev inga sensationer. Det blev däremot hennes nästa filosofiska verk A Vindication of the Rights of Men (1790). Boken var ett lidelsefullt försvar av den franska revolutionen som hade inletts föregående år, riktat mot den brittiske konservative politikern, filosofen och skriftställaren Edmund Burke. Burke hade i sin bok Reflections on the Revolution in France (1790) vänt sig både mot idéerna bakom revolutionen och mot samhällsomdaningen som sådan. Han ville istället se en lugn utveckling med kontinuitet mellan generationerna.
Mary pekade på att det samband mellan generationerna vilket Burke såg som ideal, innebar enorma klasskillnader till följd av ärvda rikedomar och ämbeten som erhölls genom börd i stället för kompetens. Hon framhöll det storslagna i revolutionärernas idéer om frihet, jämlikhet och broderskap, men var kritisk till att man i tankegodset inte tycktes innefatta kvinnor.
Det som väckte sensation var inte bara innehållet i Wollstonecrafts bok, utan också att hon – en kvinna – dristade sig till att kritisera en av tidens ledande manliga filosofer, som än idag betraktas som "konservatismens fader".

Sporrad av framgången med boken om franska revolutionen tog sig Mary Wollstonecraft an sitt huvudämne, kvinnornas ställning i samhället och familjen. Det resulterade i A Vindication of the Rights of Woman (Till försvar för kvinnans rättigheter) som utkom 1792. Det blev hennes viktigaste verk och gjorde henne till en portalgestalt för feminismen, även om det skulle dröja länge innan det begreppet kom i bruk.
En huvudtes i boken är att inte bara männen utan också kvinnorna måste förändra sitt beteende. Kvinnorna behövde bryta sig loss ur den underordning och undergivenhet som de var förpassade till. Hon skriver:
"Det är på tiden att det sker en revolution i kvinnligt beteende – på tiden att man återger kvinnorna deras förlorade värdighet – att man får dem att, som en del av den mänskliga rasen, arbeta på att reformera sig själva för att reformera världen."

Medan Mary Wollstonecraft skördade framgångar som filosof och författare drabbades hon av ett svårt slag i privatlivet. I umgängeskretsen kring hennes förläggare och vän Joseph Johnson fanns konstnären Henry Fuseli. I honom blev Mary djupt förälskad. Men hon avvisades bryskt och förödmjukande. Hon kände nu att hon måste komma bort ifrån London.
Samtidigt ville hon studera den franska revolutionen närmare, och beslutade sig för att resa till Paris. Mary anlände till den franska huvudstaden i december 1792, och kom snart in i en umgängeskrets bestående av både fransmän och utlänningar. I det sammanhanget mötte hon på våren 1793 en fyrtioårig amerikan, Gilbert Imlay. Han var diplomat, affärsman och – skulle det visa sig – äventyrare.
Imlay uppvaktade Mary, som inledningsvis var reserverad. Men när det stod klart att han delade hennes upplysningsidéer veknade hon, och de inledde ett förhållande. Det utvecklades under sommaren till en passionerad kärlekshistoria, och fram på hösten visade det sig att Mary var gravid.
Hon drömde om äktenskap och bosättning i USA, frihetens land. Men det var inte vad han tänkte sig. Istället flyttade Imlay för sin affärsverksamhets skull till hamnstaden Le Havre, och lämnade kvar Mary i Paris. Imlay exporterade värdeföremål i guld och silver (stulna från avrättade eller landsflyktiga aristokrater), och importerade spannmål till Paris svältande befolkning. På så sätt kunde han tjäna både revolutionen och sina egna ekonomiska intressen.

I Paris blev förhållandena allt svårare och kusligare. Den mest hänsynslöse av revolutionsledarna, Maximilien de Robespierre grep makten och "skräckväldet" inleddes. Nu var det inte längre bara aristokrater och kungavänner som dödades – vem som helst som kunde misstänkas (eller misstänkliggöras) för motstånd, riskerade att fängslas eller avrättas. Giljotinen gick på högvarv.
Dessutom var det krig mellan Frankrike och Storbritannien, och som engelska riskerade även Mary Wollstonecraft att gripas. I februari 1794 följde hon efter Imlay till Le Havre där de levde tillsammans en tid.
Den 14 maj föddes deras dotter som döptes till Fanny. Men snart lämnade den ständigt undflyende Imlay både mor och barn, denna gång för att slå sig ned i London. Ännu kvar i Frankrike nåddes Mary av rykten om att Gilbert hade träffat en ny kvinna.
På nyåret 1795 var Mary tillbaka i London, där hon bodde ensam med dottern och sin franska barnflicka. I slutet av maj försökte hon att ta sitt liv med en överdos av opiumpreparatet laudanum. Hon räddades dock i sista stund av Imlay. Det är nu som Mary Wollstonecraft får det osannolika uppdrag som kommer att föra henne till Sverige, Norge och Danmark.

Bakgrunden är att Gilbert Imlay föregående höst har kommit över en silverskatt bestående av tackor, skålar och tallrikar. Nu har han anlitat en norsk skeppare för att segla med skatten till Göteborg. Kaptenen heter Peder Ellefsen, fartyget är en brigg som heter Maria Margaretha. I Göteborg är planen att Ellefsen ska överlämna silvret till den svenske grosshandlaren Elias Backman, som betalning för en last av spannmål och järn som är avsedd för Frankrike.
Men norrmannen kommer aldrig till Göteborg. I stället framkommer uppgifter om att han, för egen räkning har fört skatten till Norge. Och briggen Maria Margaretha är försvunnen.
Mary Wollstonecraft får av Imlay i uppdrag att resa till Sverige, Norge och – om nödvändigt – även Danmark för att reda ut härvan. Och konfrontera Ellefsen med krav på att få tillbaka silverskatten och briggen.

Den 17 juni 1795 avseglar Mary, barnflickan och lilla Fanny från engelska Hull. Hon ämnar att först uppsöka grosshandlare Backman i Göteborg, den rättmätige mottagaren av silverskatten, för att få hans stöd i sina fortsatta efterforskningar.
Men fartyget som Mary med sällskap färdas med hamnar i en storm och lyckas inte ta sig till Göteborg. Istället landar man på ön Nidingen, längre söderut, utanför den nordhalländska kusten. Och nu tas Mary, Fanny och barnflickan om hand av den lokale lotsen, så som relaterades inledningsvis. Denne seglar med det lilla sällskapet till fastlandet, närmare bestämt till tulluppsyningsmannen Carl Magnus Siwertsson och hans familj på Onsalahalvön. Marys första möte med Sverige blir positivt. Siwertsson talar engelska och kan konversera en lady. Hemmet är rent, snyggt och trevligt. De resande bjuds på en god måltid och får sova bekvämt mellan kritvita lakan. Det enda som Mary reagerar emot, när hon sätter sig ned för att göra sina första anteckningar från det nya landet, är att värdparet tycker att hon ska dricka brännvin till maten.
Senare under resan ska intrycken bli mer blandade. Mary Wollstonecraft noterar att Sverige bebos av vänliga människor, som i vissa fall även är kultiverade och har progressiva åsikter. Men hon möter även likgiltighet och okunskap. Hon beskriver såväl smakfulla hem och miljöer med viss elegans, som vulgär nyrikedom, bottenlös fattigdom, dåliga vägar och sunkiga värdshus.
Ett ska komma att fascinera Mary under hela resan – naturen. Redan den första kvällen i Onsala går hon utomhus och ser sig om:
"Klipporna tornade upp sig och bildade en lämplig bastion mot havet. [Hon såg] små jordbitar med den mest utsökta grönska, beströdda med de ljuvligaste vilda blommor […] Det finns inget som går upp mot den nordiska sommaraftonens och nattens skönhet."

Siwertsson ordnar häst, vagn och kusk för resan vidare till Göteborg. Där blir Mary Wollstonecraft väl mottagen av affärsmannen Elias Backman och hans familj. Hon, barnjungfrun och den lilla dottern får disponera en lägenhet i familjens hus vid kanalen, och bjuds in till deras måltider.
Backmans tar också med sig Mary på utflykter kring staden. Ett besöksmål är godset Gunnebo (i dagens Mölndals kommun), som ägs av den stormrike affärsmannen John Hall d ä. Men Mary är inte imponerad av det lilla slottet, som hon uppfattar som en skrytvilla i italiensk stil, pyntad med vulgära kopior av antika skulpturer.
I jakten på den försvunna silverskatten pekar spåren norrut. Mary Wollstonecraft får veta att briggen Maria Margaretha hade lämnat norska Arendal, dit skojaren Peder Ellefsen seglade henne. På grund av storm skulle briggen sedan ha hamnat i Strömstad i norra Bohuslän. Kunde möjligen silverskatten ha följt med dit?
Mary beslutar sig för att resa norrut, men inför de äventyr som nu kan väntas lämnar hon lilla Fanny och barnflickan i tryggt förvar hos Backmans i Göteborg. I Strömstad finner Mary mycket riktigt Maria Margaretha svårt stormskadad och övergiven. Men några spår av silvret finns inte.
Alltså: vidare till Norge! Det gäller att få tag på Peder Ellefsen, som troligen ska finnas i någon av de små hamnstäderna på Christianiafjordens (Oslofjorden) västra sida.
Efter flera veckors runtkuskande och möten med diverse personer finner hon till sist Ellefsen i staden Risør. Sjökaptenen tar emot Mary Wollstonecraft, men avvisar hennes krav på ett närmast hånfull sätt. Hon ska inte få någonting, menar norrmannen, och hon har ingen chans att finna några bevis som kan få honom fälld för stöld.

Nu återstår bara en chans för Mary – att förmå regeringen i det förenade kungariket Danmark-Norge att ingripa mot Ellefsen. Regeringen sitter i Köpenhamn, och alltså bestämmer hon sig för att resa till Danmark. Men först måste hon hämta Fanny och Marguerite i Göteborg.
Därifrån reser sällskapet söderut med postdiligens genom Halland och Skåne. Som vanligt tar Mary in naturscenerierna och noterar sensommarens mättade grönska, det magiska ljuset när solen silas genom bokskogens lövverk och slätten som öppnar sig före Helsingborg, där båtöverfarten till Helsingør väntar.
Köpenhamn möter henne med en husvill och utblottad befolkning, efter den storbrand som har härjat staden två månader tidigare. Mary Wollstonecraft blir artigt och vänligt mottagen av den dansk-norske utrikesministern greve Andreas Peter Bernstorff, till vilken hon får lägga fram sin sak.
Men något ingripande till förmån för henne och Gilbert Imlay blir det inte från dansk sida. Trött och uppgiven reser hon nu, via den då danska staden Altona (intill Hamburg) vid Nordsjökusten, tillbaka till England.
Bara några dagar efter hemkomsten till London gör Mary Wollstonecraft ett nytt försök att avsluta sitt liv genom att dränka sig i floden Themsen. Men återigen räddas hon. Under återstoden av 1795 skriver hon klart resebeskrivningen Letters Written during a Short Residence in Sweden, Norway and Denmark, som utkommer året därpå, och på svenska 1798 under titeln Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark. Boken som alltså bygger på de noga nedtecknade upplevelserna under den knappt fyra månader långa resan skildrar hennes intryck av människorna, naturen och samhällsförhållandena i de skandinaviska länderna.
Men hon är hemlighetsfull med det uppdrag som föranledde resan norrut – att försöka återbörda den stulna silverskatten. Som motiv för färden och de kontakter som hon tog under den anger hon bara kortfattat "affärer".

Bland dem som läser boken finns filosofen, författaren och anarkisten William Godwin. Han blir förtjust i skildringen, han och Mary möts och blir ett par. För första gången i sitt liv får hon uppleva trofast kärlek och ett nära kamratskap i samma person.
Men lyckan blir kortvarig. Mary Wollstonecraft dör den 10 september 1797 kort efter förlossningen av parets dotter, som överlever. Flickan får heta Mary efter sin mor. Godwin adopterar Fanny och uppfostrar henne tillsammans med halvsystern Mary.
När William gifter om sig med en kvinna som för med sig två barn i boet, och paret dessutom får en son tillsammans, är det troligt att Fanny känner sig utanför familjegemenskapen. Kanske är det en av flera orsaker bakom det tragiska öde som hon så småningom går till mötes. Fanny tar sitt liv vid tjugotvå års ålder.
Dottern Mary får i likhet med modern ett dramatiskt liv och blir en framstående berömdhet (se separat text nedan).

Avslutningsvis kan det passa väl att citera några fint sammanfattande rader ur en bok som kom härom året. I Lutad mot ett spjut – Mary Wollstonecrafts resa i Skandinavien (2022) skriver författaren och journalisten Katarina Bjärvall så här:
"Den som vill förstå Mary Wollstonecrafts betydelse behöver veta att 1700-talets sista decennium är brytningstiden mellan den förnuftsbaserade upplysning som har präglat århundradet och den fantasifullt lustfyllda romantik som ska ta över som grundläggande idérörelse i Europa.
Mary Wollstonecraft sträcker sig över från den ena epoken till den andra. Hon är ett tänkande och grubblande hjärta, reflekterande, analyserande och bultande."
Karl-Olof Andersson

(1797–1851) föddes som dotter till Mary Wollstonecraft och William Godwin. När modern dog en vecka efter förlossningen, tog Godwin hand om dotterns uppfostran och utbildning. Mary skolades i litteratur, filosofi och upplysningens idéer.
Vid 17 års ålder förälskade hon sig i den unge poeten Percy Bysshe Shelley. Fadern motsatte sig förbindelsen varpå paret rymde från England till Schweiz där de gifte sig. Tillsammans med den berömde poeten George Gordon ("Lord Byron"), blev Shelleys centrum för en bohemisk krets av författare och konstnärer.
För Mary Shelley var livet hårt. Hon led av dålig hälsa och hennes två första barn dog i späd ålder. Det tredje barnet, Percy Florence, överlevde.
År 1822 drunknade Marys make under en seglingstur, och Mary blev lämnad ensam med sonen Percy.
Mary Shelley skrev mycket – romaner, noveller, essäer och biografier. Hennes berömmelse idag vilar dock främst på ett verk: debutromanen Frankenstein, eller den moderne Prometheus (1818). Ofta kallas den bara Frankenstein eller Frankensteins monster. Boken har kommit ut i hundratals upplagor och har filmatiserats otaliga gånger.
Romanen handlar om vetenskapsmannen Victor Frankenstein som ur död materia lyckas skapa en levande, människolik varelse. Oftast har berättelsen setts som en enkel skräckskildring, men den
innehåller viktiga psykologiska och filosofiska frågor. Bland annat berörs människans hybris att sätta sig över naturen, och frågor om hur vi behandlar det främmande och avvikande. Varelsen är först god men förändras av det hat som han möter och blir ond. Till sist vänder han sig mot sin egen skapare.
Karl-Olof Andersson

Publicerad i Populär Historia 9/2024

Läs också:
Mary Shelley – Frankensteins skapare