Breven till Esaias Tegnér på webben

»Brevet från Rhodin rör en flicka som vill bli Pastor i Annerstad, men jag kan ej gärna prästviga henne.” Så skrev Esaias Tegnér till hustrun Anna Tegnér den 7 september 1826. Vad kan ha legat bakom detta uppseendeväckande tidiga önskemål om prästvigning av en kvinna?

25 mars 2008 av Gunilla Törnvall

Rhodins försändelse är ett av drygt 2 700 brev till Esaias Tegnér som nu blivit digitaliserade vid Universitetsbiblioteket i Lund och som tillgänggjorts via bibliotekets hemsida. Poeten, professorn och biskopen Tegnér hade genom sin yrkesmässiga bredd kontakt med många olika slags människor. I den kulturhistoriskt värdefulla samlingen finns brev från 542 olika personer, skrivna under perioden 1801–46.

Bland de mer kända avsändarna finns Jacob Berzelius (1779–1848). Han gjorde stora insatser inom kemin och skapade bland annat det kemiska teckensystem som i dag är internationell standard. Berzelius var också ledamot av Svenska Akademien, i likhet med Tegnér och ytterligare två brevskrivare: botanikprofessorn Carl Adolph Agardh (1785–1859), och poeten och historieprofessorn Erik Gustaf Geijer (1783–1847).

En annan betydelsefull korrespondent var Fredrika Bremer (1801–65), Sveriges första kvinnliga yrkesförfattare. I romanen fann hon ett lämpligt forum för sina samhällskritiska idéer.

Viktigast av de kvinnliga brevskrivarna var, för Esaias Tegnér personligen, Martina von Schwerin (1789–1875), som aldrig publicerade något själv, men vars breda kontaktnät hade stor betydelse för många samtida begåvningar. Totalt 66 brev finns bevarade till Tegnér från friherrinnan, som skrev under sitt flicknamn, Martina Törngren. Hon läste och kommenterade allt Tegnér författat och han litade på hennes omdöme.

Martina stod som förebild till Ingeborg i ”Frithiofs saga”, och hennes brytning av deras spirande kärlekshistoria har ansetts vara en orsak till skaldens depression, som bland annat tog sig uttryck i den berömda dikten ”Mjältsjukan” från 1825.

Tegnér var således god vän med flera banbrytande kvinnor. Men att låta prästviga en flicka år 1826 var ändå inte möjligt. I Gotthard Virdestams Växjö stifts herdaminne kan man läsa mer om fallet som går tillbaka ända till 1500-talet, då Georgius Marci (Jöran Markusson) var kyrkoherde i Annerstads pastorat i Småland. Marci hade varit hovpredikant hos Johan III. Kungens välvilja hade, enligt traditionen, manifesterats i att han givit Marcis efterkommande arvsrätt till pastoratet.

Detta skulle ha skett genom en fullmakt den 8 januari 1575, vilken förelåg i avskrift första gången 1750. Avskriften bekräftades av Fredrik I samma år, av Adolf Fredrik 1767, och av Gustav III 1781. Gustav III förklarade uttryckligen att pastoratet skulle vara ärftligt bland alla Marcis ättlingar på såväl mans- som kvinnolinjen. År 1876 visade det sig att avskriften var en förfalskning. Men det visste inte Esaias Tegnér, och inte heller kyrkoherden Carl Wilhelm Rhodin, vars brev den 26 augusti 1826 till biskopen inleds med raderna:

”Nu först har tiden inträffat, att bana vägen på en gång till lycka både genom giftermål och utkomst. Genom salig prosten Osens död är denna lyckans dörr öppnad för en högst förtjänt och dygdig flicka. Som husbonde är det både min skyldighet och glädje, att allra ödmjukast anmäla demoiselle Charlotte Djurén till nådig åtanke att bliva pastorska i Annerstads pastorat.”

Tanken var alltså inte att flickan själv skulle prästvigas, utan att hon skulle finna en lämplig präst att vigas vid, och på så sätt bli pastorska i Annerstad! Huruvida Tegnér insåg detta, och skämtade till det i brevet till hustrun år 1826, eller helt enkelt missförstod Rhodins begäran, ger brevsamlingen inte svar på.

Rhodin var kyrkoherde i Markaryds församling. Hans skyddsling Charlotte Djurén var Georgius Marcis dottersons sonsons sondotters dotter, och enligt Rhodin närmaste arvinge till pastoratet. Han hänvisar i brevet till ett liknande fall i skånska Åhus, där ”förtjänta präster fingo tillfälle, att vinna flickans hjärta och hand”. Likadant borde kunna ske i Annerstad, ansåg Rhodin, och längre ner i brevet till Tegnér framträder en ganska oblyg äktenskapsmäklare: ”Det skall ock bliva för mig, som älskar variation av sällskap, en förnöjelse, att få giva råd vid valet av anmälande ämbetsbröder.”

Rhodin lyckades inte övertala Esaias Tegnér. Konsistorium förordade Johan Peter Wickelgren, som år 1827 tillträdde tjänsten som prost i Annerstads pastorat. Och fröken Djurén blev aldrig pastorska i Annerstad.

Gunilla Törnvall

Fotnot: Citatens stavning har av tydlighetsskäl anpassats till modernare svenska.

Fakta Esaias Tegnér

Esaias Tegnér (1782–1846) studerade vid Lunds universitet i början av 1800-talet, och blev 1812 professor i grekiska. För dikten »Svea» fick han pris av Svenska Akademien 1811 och blev känd som diktare. År 1824 utnämndes han till biskop i Växjö. Ett år senare fullbordades verseposet »Frithiofs saga», som gav honom ett erkännande som nationalskald.

Vid sidan av poesin var Esaias Tegnér en mästare i brevskrivande, en för tiden viktig genre. Nästan 2 500 brev av Tegnérs hand finns bevarade och tryckta i elva band. Breven som poeten själv tog emot har däremot, med några få undantag, inte tidigare varit utgivna.

Publicerad i Populär Historia 4/2008

Kanske är du intresserad av...

Läs också